Måste bonusbarnen vara hemma på heltid när jag får min bebis?

Tack för bra svar. Jag var inte så tydlig. Min sambo vill att jag ska se dem som mina på det sättet att den yngsta ska gå 15 timmar på förskola och den stora (som går i förskoleklass) ska hämtas direkt efter skolan vid 12:30.

Min tanke är att hämta tidigare på fredagar och kanske någon mer dag i veckan. Men just nu känner jag att det känns betungande att behöva anpassa mig efter att hämta varje dag och vara begränsad. Och att inte kunna ge dem alla fullt fokus liksom. Jag vet inte, har svårt att uttrycka mig.

Vi har varit tillsammans i ett år och jag är 32 år. Vi är redo och har precis slutat med preventivmedel.

Och som jag skrev tidigare. Jag har en bra relation med barnen och älskar dem. Men känns som att jag kan gå miste om en del med min förstfödda om jag ska ha dem så pass mycket som om de vore mina egna. Hoppas ni förstår vad jag menar.

Och som jag skrev tidigare. Jag har en bra relation med barnen och älskar dem. Men känns som att jag kan gå miste om en del med min förstfödda om jag ska ha dem så pass mycket som om de vore mina egna. Hoppas ni förstår vad jag menar.

Man får välja fem timmar under tre dagar eller tre timmar per dag. Jag skulle ju föredra det första alternativet. Jag har sagt till honom att om vi skulle få två gemensamma barn skulle det ju vara en helt annan sak med den andra. Då skulle jag ta hem alla syskon samtidigt, och inte göra skillnad såklart. Men nu handlar det om ett först barn, där hans yngsta troligtvis fortfarande kommer att gå på förskolan. Det blir helt klart annorlunda då.

Som ni säger så skulle han inte begära att jag skulle hämta två gånger om dagen, utan kanske vid 14-tiden. Men ändå. Jag vill inte ha pressen på mig, jag vill till och börja med att ansvaret ligger helt på honom och att jag kan ta det steg gör steg. Och kanske köra fredagarna. Jag vill inte göra skillnad på barnen, men i detta fall handlar det ju faktiskt inte om det. Det handlar om att jag vill ha den där första bubblan som alla andra.

Vi måste ta ett vidare snack om detta, för jag vill ju inte höra honom besviken. Men känns som att jag blir ifråntagen hela grejen innan det ens hänt.

Det vore ju kanon att kunna vara hemma lite ihop. Har faktiskt nämnt det för honom, att han kanske skulle kunna komma hem tidigare eller vara ledig någon dag i veckan. Tror inte att det skulle passa oss att vara hemma samtidigt i sex månader dock. Sprider hellre ut dagarna.

Helt ärligt så har vi inte haft en jättedjup diskussion ännu och jag tror och hoppas att han kan förstå min sida. Kände mig bara frustrerad och ville veta om jag tänker helt fel! ????

Jag förstår hur allt detta låter. Men han är verkligen världens bästa person. Jag är helt övertygad om att det inte handlar om att pressa mig, han inser nog inte att det blir lite det han gör. Han tycker bara att det är extremt viktigt att vi är en familj och att hans barn alltid känner sig inkluderade på samma sätt som våra gemensamma kommer att göra. Och det vill ju givetvis jag också, vi ser bara lite olika på hur vi kommer dit. Hur mycket jag älskar dessa barn och önskar att de var våra gemensamma så är dem inte det.

Jag vill också få uppleva bebisbubblan och ge fullt fokus till min förstfödda. Det handlar inte om att jag vill åsidosätta dem. Tror som vissa av er säger också att de kommer ha det bra mycket bättre i skolan och förskolan än hemma med mig.

Vi har inte diskuterat det så långt hur länge han ska vara hemma i början. Vore ju dock kanon om han kunde ta mer än de tio dagarna. Speciellt om det är viktigt för honom att han de stora barnen hemma och att vi boundar som familj. Men samtidigt vill man ju att vårt framtida barn ska kunna vara hemma längre också, och inte behöva börja förskolan så tidigt. Men vi får se hur det blir med allt. Ett snack behövs iaf, helt klart!

Absolut! Jag ?hör? vad du säger. Han kan ju dock inte kräva något av mig, om det skulle komma till en sån punkt. Jag är inte någon man sätter sig på, och jag kommer inte ge mig på denna punkt. Men vill att vi kommer fram till något som känns bra gör båda (men framför allt för mig som ska vara hemma).

Tack så jättemycket för alla tips om hur man kan se över dagarna så att vi båda kan vara hemma. Tror det kan vara att föredra att han försöker sluta tidigare på barnveckorna eventuellt. För allas skull.

Vi har iaf pratat nu. Han förstår ju mig, och han är absolut inte besviken på mig att jag känner som jag gör. Däremot är han så rädd för att hans barn inte ska känna sig involverade. Det är hans största rädsla, och jag köper det. Han tycker att det blir skillnad när barnen är hemma mer när han är hemma. Jag tror faktiskt inte att de kommer dra några större slutsatser av det. Man får väl säga att det är så när man har fått ny bebis.

Hej alla!

Vilken diskussion denna tråd blev. Har inte alls hängt med, och orkar inte heller läsa i kapp nu. Men kan ge en uppdatering. Jag vet vad jag gav mig in på med min kille och hans barn. Älskar dem otroligt mycket och deras mamma är fantastisk också. Såklart hade allt varit enklare med en kärnfamilj, men så blir det inte alltid. Jag låter inte en underbar person passera på grund av att det finns ?bagage?. Jag vet inte hur detta inlägg kom att handla om pengar. Vi betalar 50/50 i vårt hushåll. Det enda han egentligen betalar från sin egen plånbok är omsorgsavgiften som han delar med barnens mamma. Jag har aldrig begärt att han ska försörja mig för att jag ska vara hemma länge. Vi kommer att dela på våra föräldradagar och förskola får det blir efter ca 1,5 år tänker vi. Vi har inte pratat om några detaljer, men vi är eniga. Han förstod min sida efter att vi hade pratat om det. Det handlar inte om att jag inte vill vara med hans barn, men första tiden som förstagångsmamma kommer ju att vara helt nytt för mig. Jag vill ha de första månaderna för att komma in i den rollen. Och jag tror att de har det bra mycket bättre på fritids och förskola faktiskt. Oavsett, vi väntar barn nu och är superglada och spända.

Tack så jättemycket! Det är skönt att bli hörd. Och i en inledande konversation hade han ju barnen i fokus såklart, det är viktigt för oss båda att de aldrig ska känna sig utanför på något sätt. Jag tror inte att man behöver göra faktumet att jag ska vara hemma själv till en början till en stor grej. De får gå efter hans tider, men jag hämtar dem gärna tidigare när det passar. Kanske någon gång i veckan, det får komma naturligt. Vi är fortfarande väldigt tidigt, BF i augusti.

Haha, nu har jag svårt att avläsa om detta är ett kritiskt/ironiskt meddelande eller inte. Vad menar du med det sist? Om han skulle få barn med en tredje och vårt barn behöver hållas hemma för hennes skull? Hum. Utveckla gärna.

Tack! Exakt!!

Det är exakt så jag känner. Absolut inte varm i kläderna att ta hand om en liten bebis!! Kommer att vara överväldigande som det är!

Vi får diskutera om han eventuellt ska gå ner lite tid där i början, när jag är hemma!