Måste bonusbarnen vara hemma på heltid när jag får min bebis?

Jag förstår dig i alla fall. Det är en speciell tid när man kommer med en ny bebis. Man är utmattad, trött, har kanske bristningar som gör ont, eller järnbrist om man förlorat mycket blod under förlossningen. Det dröjer länge innan babyn sover hela nätter, man måste upp och amma - flera gånger per natt i början - och därför är det livsviktigt att man kan sova medan babyn sover på dagen. Amning är också superviktigt, livsavgörande för barnet, och för att komma igång med den behöver man vila och lugn och ro. Och till allt detta praktiska och fysiska, kommer det känslomässiga med att fatta att man är mamma nu, att bonda med bebisen.

Jag hade ABSOLUT INTE velat ha ett par små tillsyns- och vårdbehövade styvbarn där under den perioden! Det var tillräckligt illa när jag fick mitt andra barn, och jag drabbades av svår sömnbrist då jag inte kunde sova med henne på dagen, eftersom storebror var uppe och for. Hade han varit någon annans barn och jag hade utsatts för detta i mitt utmattade tillstånd, så hade jag nog blivit både bitter och arg. 

Jag tycker att mamman borde kunna ha dem på heltid under den första månaden, i alla fall. Hon har ju själv fött barn för inte så länge sedan, hon borde förstå (även om din man inte gör det).

Är du alldeles säker på att du VILL leva ditt liv i en styvfamilj, för övrigt..? För nu har du ju fortfarande chansen att gå, och träffa en annan, barnfri man. Det skulle göra ditt liv SÅÅÅ mycket bättre livet ut. Så fort du är gravid, så är dina valmöjligheter borta. Även om du skulle ta bebisen och lämna din man, så kommer du aldrig mer att få en kärnfamilj. 

Det är ju det jag säger, att hon kanske ska fundera på om det är detta hon vill, medan det ännu finns tid. Om  mannen är så enastående att han är värd det.

Jag skulle som sagt ABSOLUT INTE ha velat det där, och av många anledningar. Bara en sådan sak, som att det inte skulle vara nytt och speciellt för mannen med alla stegen - det positiva graviditetstestet, inskrivningssamtalet på MVC, ultraljudet, förlossningen, hemkomsten från BB... Han har ju varit med förr. Det är gammal skåpmat för honom. I värsta fall blir hon jämförd med den förra frun på ett negativt sätt: "hon försökte inte dra växlar på sin graviditetet så där som du gör, hon arbetade och skötte hemmet in i det sista", "hon skrek inte på det där sättet när hon födde, hon var så DUKTIG"... NÄ. 

...och sedan kommer alla problemen med det juridiska, barnens kommande arv, TS kanske måste gå från huset för att lösa ut styvbarnen om mannen dör, sådana saker...

Att man kan ha relationer med personer som har barn när båda är medelålders och har stora barn, och har varit med förr och är luttrade, är en annan sak. Men att i första läget som ännu ung kvinna (eller man för den delen) välja B-alternativet, tycker jag känns synd.

 

Men vadå inte har samma status i familjen? Det är upp till barnens föräldrar att förklara för barnen så att de förstår att de inte längre ingår i en kärnfamilj, och aldrig mer kommer att göra det. 

Barnen har inte samma status i hushållet som det gemensamma barnet och det kommer de aldrig att ha, de hade det under tiden dom levde i en kärnfamilj men förlorade den när de hamnade i en "bonuskonstellation".

Om barnen inte förstår att de är "mindre värda" för bonusföräldern än dess egna biologiska barn så har barnens föräldrar fullständigt misslyckats med att förbereda barnen för vad denna ny konstellation innebär. 

Håller inte med givetvis. Din inställning är helt galen. Bonusföräldern är ingen förälder till bonusbarnen.

Fast när och om TS får ett andra barn med den här mannen, så lär de stora barnen vara minst 6 och 8 år gamla. D.v.s. - det är betydligt mindre konstigt att de är borta på dagarna, än att TS' tvååring är det. 

Men vad är alternativet? Att mamman med nyfödd har 4 barn hemma samtidigt att rodda med, varav 2 inte ens är hennes egna? Det tror jag inte blir bra för någon. Om bonusbarnen prompt måste vara hemma från omsorgen de också så får de väl vara med mamman, sin egen mamma, inte bonusen. Alternativt pappan. Bonusbarnen har redan två föräldrar. Ska de lägga beslag på en till förälder som redan har fullt upp med de egna barnen?

Dessutom kan väl barnen känna sig välkomna utan att bonusföräldern måste agera just förälder? Bonusbarnen har som sagt redan två föräldrar. Det borde räcka.

Är det det här som gäller om man går in i ett förhållande med någon som har barn, att man i alla lägen MÅSTE ta hand om extrabarnen, även om man är hemma med egen nyfödd och vill njuta av det, men nu då blir berövad det, så kommer ingen vilja gå in i ett förhållande med någon med barn.

Va? Vad pratar du om? Klart ts kan vara hemma och amma om hon vill och kan. Jag menar att de ska vara hemma _tillsammans_ inte bara pappan ensam.

Då kan pappan stötta mamman för att underlätta amning, båda föräldrarna lär känna bebisen, bebisen får två föräldrar som bryr sig, bonusarna kan gå korta dagar på förskolan, pappan kan ta ut sina egna barn på aktiviteter bara de, de skapar så bra förutsättningar som möjligt att bonda tillsammans som en familj även om det nu inte är en kärnfamilj. Man får ju liksom 8 månader var, och får spara dagar under flera års tid! Om bara mamman är föräldraledig är det svårt att få dagarna att räcka ett år, ja. Men de flesta klarar det också, för de snålar och är sparsamma och tar inte ut 7 dagar i veckan. Om båda är föräldralediga uppstår inte det problemet, eftersom de då har dubbelt så många dagar att spela med.

Blanda inte ihop kärnfamilj och styvfamilj.Det är skillnad och kommer alltid att vara det .Vad gubben tycker om detta är inte ditt problem.