Känns som jag bara gör fel hela tiden
Jag och min sambo har snart varit tillsammans i 9 år allt ha varit bra fram tills ungefär 1.5-2 år sedan när hon började stöta bort mig allt mer och mer, det började med att man inte fick ta i henne bara enstaka gånger, försökte man krypa nära och mysa fick man snällt backa tillbaka för det blir så varmt att ha mig i närheten, samlagen blev bara färre och färre.
Jag tog upp detta med henne en gång och fick då till svar att suget fanns som inte riktigt där, och jag ställde ju självklart en massa följdfrågor om ditten och datten men det fanns som aldrig några problem. Jag tänkte och sa att det är ingen fara att man har en period där man kan känna så, men allt eftersom tiden gick insåg jag att den här perioden var nog kanske inte bara en period som skulle gå över.
Så då tog jag upp samtalet igen, och svaret från henne var att hon hoppade ned i sängen som en sjöstjärna och säger ?Få det bortgjort då?
Jag förklarar att jag undrar ju om det beror på någonting varför vi inte har någon närhet längre, men enligt henne finns det ingenting, utan att suget finns bara där ibland och man ska väl inte behöva ha samlag om man inte känner för det. Och självklart ska man inte behöva det säger jag.
Hon blir nu sur/ledsen för att hon inte känner sig som någon bra flickvän och stänger in sig i sovrummet.
Sedan dess har jag inte velat ta upp den här frågan längre för att inte såra henne igen.
Tiden gick och ju närmare nutid vi kommer desto mer kort och lätt irriterad har hon blivit, det har till och med gått så långt att hon blir sur/irriterad på mig för att jag gör saker hon ber mig att göra?
Som tex. Hennes bil började låta konstigt så hon ber mig ta en titt på vad som kan vara fel, jag kollar, hon blir sur/irriterad på mig att jag gör det på en gång. Det var ju inte just då hon tänkte att jag skulle göra det.
Annat exempel är i vinter när vi var ute och körde skoter på förmiddagen sedan har vi kommit överens om att jag ska fortsätta köra med mina kompisar på eftermiddagen (Hennes ord att jag kunde fortsätta köra med dom) när jag just är på väg ut genom dörren blir hon sur/ledsen för att jag inte har frågat henne om hon ska följa med.
Efter det pratade hon inte med mig på flera dagar och spenderade mesta tiden i sovrummet.
Det finns många fler exempel på liknande situationer.
Senaste tar nog priset och anledningen till varför jag skriver här idag.
I helgen bad hon mig att åka och handla och i samma veva köpa jord till grönsakslandet, medans hon förklarar exakt vilken jord som skulle inhandlas märker jag hur hon blir bara mer och mer irriterad och till slut säger att hon måste nog åka in själv för jag kommer bara köpa fel jord.
Jag gör mig i ordning och åker iväg på affären och säger att jag ska kolla om jag hittar rätt jord till henne så hon slipper åka in.
På vägen tillbaka åker jag in på första affären hittar inte den jorden hon sagt att jag ska införskaffa, skickar ett meddelande att jorden fanns inte på första affären så jag är på väg mot en butik jag med största sannolikhet kommer att hitta den jorden jag måste införskaffa.
Precis när jag svänger in på den andra affären ringer hon och frågar vad det var för jord på första affären, jag svarar och får ett irriterat svar att det hade gått med den jorden också.
Jag frågar då om jag ska åka tillbaka för att köpa den jorden eller om jag ska gå in och införskaffa exakt den jorden hon sagt till mig hon behöver, får tillbaka en jätte suck och ett ännu mer irriterat svar tillbaka att hon åker in själv och köper jorden.
Illa till mods åker jag hem och är rätt så nedstämd för det känns som alla andra gånger att jag inte kan göra henne nöjd, väl hemma frågar hon vad det är med mig därav jag svara hur jag känner.
Hon blir sur säger till mig att gå ut och fortsätta med allt som behövs göras ute.
Vid middagstid kommer jag in och ser att hon inte flyttat sig en meter från soffan, och undrar vad vi ska äta till middag.
Kommer till slut fram till vad vi ska äta och att jag måste orda fram godis till henne, sagt och gjort fixar jag godis men får ett ironiskt svar ?tur du köpte så lite godis? (Hade köpt godis till mig själv också)
Försätter efter maten med det jag höll på med ett par timmar och när jag kommer in går hon och lägger sig, morgonen efter möter jag henne i köket och hon tittar då inte ens på mig. Vid det här laget orkar jag helt enkelt inte ta någon diskussion. Ut igen för att försöka bli klar med det som skulle göras ute (Tar ju lite längre tid när man är själv) fram emot middagstid har jag sådan huvudvärk och illamående (För lite mat och vatten under dagen) så jag tar ett glas vatten och en Alvedon och lägger mig och vilar, vaknar av att hon går förbi och går och lägger sig 18:30.
Igår när jag kommer hem hittar jag henne under täcket i sovrummet och berättar att maten står på bordet, och får till svar att hon åt ingen middag igår så varför ska hon äta någon idag, får även veta att hon håller sig undan så att hon inte ska få mig att känna mig dålig, att jag inte bryr mig om varför hon är ledsen och att jag inte vill prata med henne.
Hon kom ut ur sovrummet efter att jag gått ut ur huset men åt ingen middag den kvällen heller.
Mycket text men en kort beskrivning av bekymret.
Jag har försök att få oss att sätta oss ned och prata om alltihopa men det kommer ingen vart när hon säger att det inte finns några problem och jag vågar inte ta upp de problemen jag ser pga hennes tidigare reaktioner.
Jag har till och med gett förslag att vi ska träffa en familjerådgivare för att kunna prata ut om allt möjligt men fick då svar att det kommer aldrig att hända.
Jag älskar min sambo men det känns som om vi är i en nedåtgående spiral som är väldigt svår att ta sig ur.
Nu är ju det här enbart min sida av myntet och vill inte framstå om fläckfri jag har brister jag också. Men jag vill försöka förstå och hitta någon lösning för att förhindra en total katastrof, som jag är orolig kommer hända om inget görs.
Är det någon där ute som har några bra tips på att kunna lösa det här problemet? Om det nu är ett problem eller så är det bara jag som överreagerar eller ser det helt fel?