4 år, vågar inte sova i sitt rum, pappan blir galen :(

Självklart måste ni sova på ett sätt som gör att alla får mest ostörda timmar! Om han bara tänker vara tjurig pga nån slags principskäl så kommer ni få ett otroligt jobbigt föräldraskap, ända tills hon flyttar hem och inte vill ha med honom att göra.

Ja så länge du vill låta henne sova hos er så kommer hon att göra det.

Du ger säkert signaler om att du inte håller med din man på den punkten och det känner hon av och det blir nån slags triangelmaktkamp om vem som skall få sin vilja igenom.

Finner hon inte trygghet i att sova själv kommer det att bli svårare ju äldre hon blir. Men hon kan ju sova hos er tills hon får en pojkvän att sova med. Då behöver hon aldrig sova själv. Och din man kan sova i hennes säng. Det är ju ändå inte så länge tills hon blir vuxen och får pojkvän.

Har också en 4 åring. Som sover med mig. Den som har problem med det får snällt flytta ut ur sängen. Barns behov går före dom vuxna.

Vill han vara hård så får han även ta konsekvenserna av det. Han kan liksom inte bestämma något och sedan låta det gå ut över din sömn - eller för den delen barnets mer än under en övergångsperiod.

Jag hade föreslagit att jag sov i källaren eller hos en kompis någon vecka och sedan utvärderat hur långt de hade kommit i processen. Givet förstås att han är en vettig pappa som du kan lita på tar hand om er dotter.

Vi har haft barn sovande hos oss i perioder. Bästa och mesta möjliga sömn åt alla är vår devis, och en sak som verkligen har hjälpt är att ha stora sängar även i barnens rum så att en förälder kan sova där vid behov. 

Min man var likadan. Jag gick helt enkelt in och sov i barnets säng. Då var pappan och barnet nöjda. Mindre nöjd var min rygg, så jag fick pröva mig fram till olika lösningar för varje barn. En bredare säng eller en madrass på golvet fungerade.

Nej, så funkar det inte och det vet du nog själv. Så onödigt skrivet.

Jag har också en 4-åring som sovit hos oss tills hon blev 3 år. Innan dess hade hon inget eget rum, men när hon fick ett eget rum så var vi tydliga med att hon får sova där.

I början vaknade hon upp ofta och ville sova hos oss, mannen får dålig sömn av det och jag rycker till i panik varje gång hon rör sig (rädd att hon ska ramla ur sängen) så jag gick tillbaka med henne.

Efter ett tag lärde hon sig och nu kommer hon knappt in till oss, gör hon det någon gång och vi precis ska somna så går jag tillbaka. Men när hon väl kommer till oss så är det oftast ett par timmar tills vi ska upp så då får hon stanna.

Tycker ni ska lära henne att sova i sitt eget rum så båda kan sova ostört. Menar inte att ni måste vara hårda eller så, utan att få henne att gilla sitt rum och att sova där så det samtidigt inte blir något jobbigt för henne.

Nä det har du kanske rätt i:)

Ironi är svår att förmedla i skrift.. Men vissa vill sova i samma säng som sin man, kvinna, barn, hund eller katt. Andra vill sova mer selektivt. Tror dock att det går att lära barnen att sova själva iallafall. Även om det så klart är mysigare med alla i samma säng. Valet är väl fritt;)

Med minstingen fick jag nån typ av sista barnet ångest. Skulle suga ur det sista ur småbarnstiden typ.

Hon sov i våran säng till hon var nästan 6 år.

Sambon var inte så nöjd. Det blev som så att

Hon somnade i våran säng, medveten om att pappa skulle bära henne till sin säng när vi han la sig. Jag lägger mig ofta någon timme innan.

Funkade riktigt bra. Oftast kom hon i retur vid 04 men det vaknade vi knappt av.

Vips en dag bestämde hon sig att somna i sin säng och sedan dess sover hon där hela nätter

Min fru jobbar på dagis och gjort det i 30år

Våra barn sov i stort sett alltid i sina egna sängar

Kan bara tacka min fru för det , hon är proffs uti fingerspetsarna

Minns att jag alltid fick söva barnet i sin egen säng ända från ammningstadiet och nappflaskan

Vi gav dem aldrig möjligheten att somna i våran säng

Visst hände det att de kom in nån gång ibland på natta men det var sällan

Idag är barnen 23 år respektive 16år

Gonatt