Frun vill ej ha sex, varför fortsätta?

Ibland kryper det fram från vänner att de ej får så mycket sex som de vill och att de är frustrerade och olyckliga.

Min slutsats är att vissa människor inte tycker att det är särskilt viktigt och att det är så himla olyckligt att dessa personer är tillsammans med folk som fortfarande har lust.

Jag tänker att man ju inte kan tvinga någon till sex, men att man absolut kan försöka att få igång sexlivet igen eftersom det faktiskt är viktigt för många.

Ibland får man dock välja sina strider och prioritera bland sina behov. I vissa perioder är det viktigt att vara nöjd i det mesta än att vara tillfredsställd.

Nu har jag inte läst hela tråden, men ibland när jag har perioder av mindre lust fungerar faktiskt att ta en snabb promenad som uppvärmning.

Sex är absolut något intimt och sensuellt, men även något fysiskt. Är jag småsugen och av andra anledningar får någon gott att äta händer det att jag blir slö och mer svårväckt.

Sen säger jag som andra, försök lyft problemet.

Sen får du ju ta ställning till hur oälskad du känner dig. Och vem du vill vara i ett förhållande. I förhållanden har alla olika önskemål och viljor. Upplever man sig oälskad och ensam i ett äktenskap brukar folk säga att det är lättare ensam. Sen blir det väldigt lätt bitterhet vid en separation ... så det är ibland bra att faktiskt inte separera.

Att knyta problem med sexlust till att detta beror på bristande kärlek är att stjuta sig i foten. Det har minst lika mycket om bilden på vad man tänker om sex.

Har man bilden av att man "bara sveps med" och att "man inte kan hejda sig" och liksom inte tagit aktivt ansvar för sin sexualitet får man minskad lust i ett förhållande.

Stänger man av lusten för att orka vardagen kan det vara lurigt att sätta på den när man vill.

Brukar sexakten inte ge tillräckligt med njutning och man inte hinner med, eller all lekfullhet är borta och sex är ett krav tappas lusten.

Om man ser på sex som det yttersta beviset på djup kärlek och respekt kan det vara VÄLDIGT kravfyllt.

Nja, sex är ju något som man kan ha på väldigt många sätt och inget man "måste" ha mot sin vilja!

Det skadar förhållandet om en part vill ha sex och inte den andra och man gör jävligt klokt i att lyssna på vad partnern vill.

Att ha sex som man inte vill ha kan leda till problem. Likaså att strunta i den andres lust.

Vissa ser det uppenbarligen som en rättighet och ett måste, men för mig personligen är det en förmån och en möjlighet i ett förhållande, snarare än ett krav.

Förstår jag dig rätt att du inte haft sex på 20 år och ändå tänker att din syn om sex som underhåll är konstruktiv....

Fast förmågan att ha en lång relation och förmågan att att hålla igång ett långt sexliv är verkligen inte samma.

Halva din relation är ju din partners förtjänst.

Personligen blir jag oerhört stressad om en man skulle kräva sex och se det som något jag "behöver" ställa upp på. På samma sätt finns det säkert saker jag gör som är avtändande och stressande.

Fast riktigt så är det ju inte. Man ökar chansen till mer kärlek och till sex genom att ge kärlek och ömhet. Men relationer är olika och det förekommer relationer där mer "kärlek" inte skapar sex.

Nästan alla är anonyma i tråden så jag förutsätter att folk är mer ärliga än de var förr. Fortfarande är det oerhört tabu att låta sex styra, men sanningen är att folk i alla tider gjort val utifrån sexuella drivkrafter. På gott och ont.