BIM Juni
Jag behöver skriva av mig.
Jag har varit med i denna tråd men vill vara anonym.
Igår berättade min sambo något som fick min värld att rasa.
Jag grät så otroligt mycket igår, många förstår nog inte hur det här kan vara en sån big deal för mig ( har två barn sen tidigare) men jag gissar på att många av er andra som försöker och längtar förstår precis.
Det värsta av allt är att vi har försökt i tre månader, att han sa att han var redo (på min födelsedag med ett paket inslaget med en bebismössa och ett fint skrivet brev från blivande bebis (Hur romantiskt)) och att han nu har ändrat sig....
Jag har varit så säker på att vi faktiskt snart kommer att ha en bebis, en liten människa som vi tillsammans har skapat, en blandning mellan oss två.
Just nu känner jag mig så tom. Det känns nästan som att någon har dött och det gör ont i hela mig.
Tänk om jag är gravid nu!? Och han inte vill...
