Självklart kommer jag agera. Jag visste bara inte hur man skulle gå till väga och vem man kontaktar.
Det är naturligtvis inte okej men det låter ju mer som att han skrämde barnet och inte skadade det.
Hur illa det än kan låta så är det vanligare än man kan tro. Särskilt hos "ovana" föräldrar som inte lärt sig att koppla bort barnskrik från temperamentet. Barnskrik kan helt enkelt reta gallfeber på ett sätt som är svårt att beskriva. Efter ett tag, eller ett antal ungar vänjer man sig normalt och slutar bli irriterad.
Du gör som du vill. Ring och prata med Bup. Be dom titta på filmen och fråga om råd kanske?
Jag tror inte du behöver göra slut.
Du lyssnar på folk i tråden som inte vet vad de snackar om. Jag har jobbat med detta i många år. Du måste söka hjälp och agera, annars brister även du i omsorgen. Det du beskrivet om hur han tittade med kyla och avsmak på det lilla lilla barnet är enormt oroande. Om du inte tar emot hjälp nu så kommer du att hamna i ett enormt underläge framöver. Han kommer alltid att kunna hänga detta över ditt huvud att du vetat vad som hänt men inte sökt hjälp. Det kommer att påverka din trovärdighet framöver när du kanske inser att du måste ta enot hjälp. Ring anonymt och rådgör med socialtjönst eller familjerätten i din kommun, om du behöver bli tryggad i att du kommer att få stöd. Bara det faktil att han nu tydligen är arg på DIG för att du reagerade på våldet mot barnet måste väl ändå få dig att förstå att det inte är tryggt?
Va?? Nej det är INTE normalt, man kan se ledsen ut, förtvivlad, uppgiven, arg och trött ut. Men man tittar INTE med kyla och avsmak på en liten liten unge. Det är ingen försvarsmekanism. Det är sjukt. Stackars barn. Såna blickar och den känsla de förmedlar kan antagligen vara skadligare än en örfil.