Anonym (Hold my beer) skrev 2021-05-12 11:58:16 följande:
Det beror i första hand på vad det gäller, om det finns verkliga bevis att ett barn far illa eller om det bara är småsaker. Av vad man läst om olika familjer så klarar sig en del undan med att inte vilja gå på möten medan andra får ungen omhändertagen. Allt beror på situationen. Om man blir anmäld stup i kvarten skulle jag säga att det ligger i ens intresse att samarbeta.
Ja, finns bevis för att barnet far illa så ska det väl omhändertas oavsett om föräldrarna går på möten eller inte. Finns det å andra sidan inget som tyder på att barnet far illa ska givetvis inte barnet omhändertas och då kan man ju även ifrågasätta nyttan av att gå på möten.
Tyvärr uppvisar anmälare ofta ett haveristiskt beteende och anmäler gång efter gång, varpå socialtjänsten har skyldighet att utreda vid misstanke om att barn far illa. Har man som förälder blivit utsatt för detta återkommande tror jag att det många gånger inte finns någon större motivation till att "samarbeta" med socialtjänsten. Det kostar tid, energi och engagemang. Resurser som skulle kunna användas på bättre sätt.