Tjejer, vad tycker ni om otrohet?

Är inte så oerhört emot otrohet som vissa här. Men jag håller med båda er så mycket. Otrohet är, om inte annat, slöseri med tid. Särskilt tror jag det är det om man är kär. Då kan det bli personlig katastrof - för den som är kär. Och ofta kanske man inte ser det förrän efteråt. För det är som ni säger. I början när man vill vara nära den här underbara människan man har involverat sig i, så får man inte det. Man kan aldrig vara prio nr 1, hur mycket han eller du försöker. För allt måste ske i hemlighet. Det finns en massa hänsynstaganden barn, fru, man familj, arbete etc etc. Det finns också en massa förhållningsregler, skam och skuld. Det är ett chicken race - där man gömmer sina verkliga känslor. Båda gömmer sig och ingen vågar säga hur de verkligen känner - varken bu eller bä. Man får inte bli kär! Förhållningsregler om hur mycket känslor får man prata om och vem som bestämmer det. Det är ett svårt läge och en ganska dum situation. Nej, egentligen inte att rekommendera och ändå är det så vanligt för vi är bara människor.

Jag var bara nästan otrogen. Det bästa som hänt mig. Jag vaknade upp och lämnade min man.

Tror att i många fall så är det relationen det är fel på, inte personen. Båda bär skuld.

Ååh, gäsp, bryr mig inte. Mår väl så förbannat bra nu, om man jämför med då. Då när han smygläste alla sms och annat, snokade i mitt FL-konto, outade privata saker till andra, raggade på andra, våldtog mig, stal min telefon, kontaktade min familj och försökte skämma ut mig, kontaktade vänner och kollegor och sa att jag var psykiskt sjuk, lurade till sig uppehållstillstånd etc...

Skulle ha knullat med den där klasskompisen. Han tror ju ändå att jag gjort det. Till slut så sa jag att jag gjort det också. Eller sa gjorde jag inte, det var en sms-konversation. Gjorde slut via sms. Ångrar inte det heller.

TS, varför startar du en tråd som du sedan inte svarar i? Jag undrar som en del andra - vad är ?moraliskt skönare??

Jag väljer att besvara frågan i din rubrik istället. Vad tycker jag om otrohet? Jag tycker det är vidrigt - i de allra flesta fall. Jag tycker det är horribelt att se folk sitta i trådar på FL och försvara otrohet. Gemensamt för dessa människor är ju att de själva är eller har varit otrogna, samt själva aldrig har blivit bedragna. De verkar helt enkelt inte förstå vad de gör med en annan människa. Vilket fruktansvärt svek det är. Den man trodde att man kunde lita på går bakom ryggen på en. När jag fick veta att mina barns pappa var otrogen, så var det det värsta jag har varit med om. Jag mådde så fruktansvärt dåligt. Till råga på allt har otrohetsförsvararna mage att lägga skulden på den bedragna. ?Om hen bara hade gett mig mer kärlek/uppmärksamhet/sex...? De ska alltid framställa sig själva som offer. De försöker alltid hävda att de mer eller mindre tvingades till otrohet; det fanns ingen annan lösning. Men det är klart att det fanns det. Om du inte är nöjd i relationen, försök prata med din partner, ställ ultimatum, gör slut. Allt det är bättre än att vara otrogen.

Sedan har vi dessa patetiska älskarinnor som sitter och tycker synd om sig själva. ?Han sa att han älskade mig och lovade att lämna sin fru. Han har varit lika rutten mot mig som mot sin fru. Hans fru borde inte hata mig, utan se mig som sin allierade.? Jävla trams. Att förvänta sig att en bedragen person ska känna solidaritet med älskarinnan, är verkligen fräckt. Dessutom har den bedragna inte alls haft samma förutsättningar som älskarinnan. Älskarinnan har ju vetat om att mannen varit upptagen, men ÄNDÅ valt att inleda en relation med honom. Hon har haft valet att vänta med relationen tills mannen faktiskt lämnar sin fru, men har istället valt att inleda en otrohetsaffär. Den bedragna har aldrig haft något val, eftersom hon inte känt till otroheten.