Är alla förmögna utom vi?

De har nog inte så stort behov av att hävda sig.

Alltså, det verkar rimligt för mig att de som anser att pengar = viktigt oftare uppnår en hög inkomst, och är mer benägna att snacka om det.

Om ens farsa kursade begagnade russin på knallemarknad och man själv har blivit VD för TechnoHype AB så ÄR det ju en stor grej, åtminstone för en själv.

De som alltid har haft pengar ser inte grejen ens. Jag hade en klasskamrat som i högstadiet på fullt allvar hävdade att alla svenskar skulle kunna skicka sina barn på internat utomlands över sommaren för att läsa extra språk OCH deras föräldrar skulle kunna resa runt i Europa hela semestern om de bara prioriterade det och inte slösade så mycket. Hennes far var överläkare, mor tandläkare och hon fick en stål/guld- Rolex i studentpresent. Jag undrar fortfarande var min guld- Rolex blev av för jag hade ju bättre betyg än hon.

De som väljer efter intresse och inte går på pengar bor väl oftast i områden där många har det ungefär likadant, och när inte pengar är det som får deras liv att snurra så är det väl inget att snacka om, kanske? Det går runt men det blir ingen spontan lyx, man vet vad man har att rätta sig efter och accepterar det.

Jag tror att lägenhetsboende motverkar avundsjuka också för då vet man inte vad andra har- i ett villaområde blir det mer uppenbart vem som anlägger pool, tokrenoverar badrum och vilka bilar som står på uppfarten.

Ja du låter som ett exempel på de välbeställda som lite blasé konstaterar att det är inget särskilt med en lyxig semester eller en cool bil- FÖR ATT NI HAR GJORT DET.

För den som inte har gjort det/ägt det och kanske aldrig kommer att få det är det fortfarande något att drömma om. Den där känslan försvinner inte förrän man har nått målet, och då kanske man inser att det inte var så otroligt viktigt, egentligen. Men det går inte att jämföra vad man avstår när man redan har haft saken /upplevelsen, jämfört med den som aldrig haft den.

Dvs det är lätt för alla nyblivna miljösnobbar att säga att det är fult att åka till Thailand, för de har ju redan bott där sex vintrar eller nåt. Vissa jobbar fortfarande för att ha råd till det en gång.

Och billiga hotell tycker jag personligen fortfarande är trist, även om det händer att vi snålar om man bara ska bo någon natt på väg från A till B eller så. Ett bra hotell kan vara en upplevelse i sig även om vi gärna självhushållar också. Charter har vi aldrig gillat, vill planera resan själva.

Sen finns det ju hobbies och passioner som kan kosta stora pengar och har enorm betydelse för många människor- tänk bara på alla hästägare.

Bara för att jag är högavlönad så slösar jag inte mina pengar på onödiga utgifter som snus, gymkort och Netflix/Cmore så som ni gör. Jag har sedan barnsben fått lära mig att vara ekonomisk och det sitter i fortfarande. Med det sagt så lever vi i familjen inte snålt på något sätt, men vi är noga med vad vi lägger pengar på. Jag har dock svårt att se vad du rent konkret vill ha råd kring eftersom du inte verkar villig att förändra något av ditt beteende och utgifter. Inte av vad jag läst att du skrivit i alla fall.

Jag inte är inte ett skvatt bitter, jag har kommit från ett rätt taskigt läge och har det mycket gott ställt idag.

Det var du som började antyda att din familj har pengar men att du lever ett sparsamt och enkelt liv fast du kunde ha gjort vad du ville.

Har jag missuppfattat dig i det ber jag om ursäkt.

Men jag känner några människor som är inne på att rädda världen och sluta konsumera&flyga osv och vill övertala andra att göra det. Men det blir lite ihåligt tycker jag när de själva är uppväxta med tre semestrar om året, fri bil vid 18 o.s.v.

Ska jag som inte fick resa knappt någonstans förrän jag själv kunde betala för mig i vuxen ålder låta bli att resa överhuvudtaget då? Nej, det tycker jag inte att jag behöver. 

Varför sparar man till sina barn? När slutar man med det? Mina är 18, 2, 27,28. Jag har aldrig sparat för deras räkning. Mina föräldrar sparade inte till oss.