Inlägg från: sextiotalist |Visa alla inlägg
  • sextiotalist

    Inte okej för henne att sonen följer med på semester

    Pope Joan II skrev 2021-05-17 18:42:19 följande:

    Jag ids inte umgås med så känsliga människor som kräver särskilda hänsynstaganden hit och dit så jag hade låtit henne ta huset själv och därefter helt avpolletterat henne.


    Nja, då har man inte mycket vänskap i botten. 
  • sextiotalist
    Pope Joan II skrev 2021-05-18 10:22:22 följande:
    Nej, sådana människor ids jag som sagt inte umgås med. Jag vill ha mitt liv så problemfritt som möjligt och personer som har den där sortens svårigheter kapar jag kvickt närmare kontakter med. I mitt ryms människor som är spontana och som klarar av och gillar snabbt skiftande händelser, sällskap osv. 

    Nu säger sig ju ts fungera på liknande sätt som ångestkompisen så av den anledningen så torde det väl finnas (eller borde iaf) möjligheter att lösa problemet. Annars har de kanske inte så mycket vänskap i botten, eller vad tror du, Nja?
    Då hade troligen den personen inte funnits i din krets. Nu har den personen, trots sina problem, valt att gå ur bekvämlighetszonen och tillbringa en tid med andra (vilket troligen är en stor ansträngning för henne och hon kommer troligen betala ett högt pris, inte bara för resan, utan även mentalt), med en ytterligare, för henne okänd person, betyder att hon troligen kommer må dåligt under hela den vistelsen.
    Jag är introvert, om jag inte får min återhämtning under en helg, så är jag mentalt slutkörd flera dagar efter en helg med mycket folk runt mig. 
  • sextiotalist
    Junibarn skrev 2021-05-18 12:30:22 följande:

    Bonussonen bor 80 mil här ifrån så det kommer bli svårt att få till någon träff innan semesterveckan. Han var dock och hälsade på oss i helgen varpå mina barn frågar sin bror om int Egan ville följa med på midsommar. Och han blev jätteglad och tittade undrande på mig. Vi har hyrt ett hus som rymmer oss alla och har även 2 platser över så plats finns.

    Jag FÖRSTÅR verkligen min väns känsla då vi är väldigt likadana. Och jag hade aldrig tagit med en kompis eller så men detta är ju sambons son och barnens bror. Och han har separerat igår faktiskt och är ensam nu. Jag hade inte mage att då inte säga att han ?självklar är välkommen?. Jag vet hur min vän är och vi är lika MEN här skiljer vi oss. Han tillhör vår familj och jag tycker att hon har rätt till sina känslor men om det hade varit jag hade jag ALDRIG sagt så. Jag hade känt mig egoistisk.

    Men hon är mer ego än mig och jag har fått anpassa mig väldigt mycket efter hennes behov på senare år. Men detta har jag väldigt svårt för.....


    Men låt henne avstå från resan. Vill du lägga ner flera tusen på en resa som du endast kommer må dåligt av.
  • sextiotalist
    Pope Joan II skrev 2021-05-18 13:11:59 följande:
    Nej, det hade hon högst troligt inte gjort. Men om nu så trots allt varit fallet så hade jag släppt huset till den oflexibla kompisen och skaffat mig själv något annat som jag huserat de jag vill ha med i. 

    Jag har otroligt svårt för människor som känner sig obekväma med allt möjligt och gör ett stort nummer av det. 

    Jag är för övrigt inte introvert och behöver inte återhämta mig efter att ha umgåtts med folk. 
    "Problemet" med en del extroverta är att de inte kan förstå hur belastande det är att inte få dessa återhämtningar. 
    Och man kan vara social och introvert. Dvs man kan uppskatta umgänge och tar även detta att man blir sänkt efteråt, för det ger en så mycket annat. 
    Problemet jag upplever som introvert, det är de som är extroverta vägrar förstå om man ärligt säger, jag orkar inte med att träffa någon den här helgen, utan man brukar undvika göra nummer av det och anpassar sig mer än vad de flesta extroverta ens kommer i närheten av
  • sextiotalist
    Redpilled skrev 2021-05-18 13:28:58 följande:
    "Problemet"  med introverta är inte så mycket att vi andra inte lyssnar utan att de introverta inte tar konsekvenserna och tackar nej till umgänge som de inte orkar. Det är inte OK att samtidigt låtsas att man vill och sedan orkar man inte. 

    Så de som vägrar förstå sig själva och hänsynslöst utnyttjar och sabbar för andra är ju faktiskt de introverta. 

    Vi är många extroverta som inte gjort annat än fått bita ihop och anpassa oss till introvertas konstiga lappkast, plötsliga utmattningar (som styr alla andras tillvaro) och som dessutom gärna skyller sin dåliga självkännedom på andra. Andra har ansvar och ska visa hänsyn.... de kommer inte ens i närheten av vanligt schysst beteende och uppskattning när andra fixar kalas, utflykter och upplevelser. 
    Inget jag känner igen. Jag har en social sida, en väldigt stark sådan. Så det krävs mycket för att jag ska göra ett lappkast. Men däremot så tänjer jag mina gränser väldigt mycket, för att det accepteras ytterst sällan att man inte vill göra något. Jag vet många som är introverta som en utomstående inte ens kan gissa sig till att de är det.
  • sextiotalist
    Pope Joan II skrev 2021-05-18 13:44:08 följande:
    Det gäller definitivt inte mig. Jag skulle aldrig drömma om att tjata om att få umgås med någon överkänslig individ som blir mentalt slutkörd av att ha folk omkring sig. Jag tjatar inte på någon annan heller för den delen. Men jag kan inte påstå att jag bryr mig värst mycket om sådana som är introverta eller har andra problem som gör att de inte ens kan hantera en sådan förändring som den i ts fall. 

    Jag ids som sagt inte dadda med sådana. Därför hade jag löst som jag beskrivit. 
    Nu är det så att de allra flesta introverta gör ingen affär, de tackar nej, och sedan är det bra. Men min erfarenhet är att det inte räcker, utan det ska tjatas och trugas. Drar man sig undan så (utan drama) så ska det undras om allt är OK.

    Nu lever jag med en introvert (men social) man och har en introvert (men väldigt social) son. Så vi har våra erfarenheter 
Svar på tråden Inte okej för henne att sonen följer med på semester