Styra sin förlossning, hur mkt får man det i praktiken?

Nja alltså självklart kan du ha åsikter och önskemål om hur du vill föda och vill du stå på huk eller hänga knävecken är ju upp till din känsla. Men det är ju ändå situationen där och då som avgör vad som faktiskt är möjligt. Dvs hur du mår och vad du klarar av just då och framförallt hur bebis mår i magen. Ibland blir man tvingad att ligga i viss ställning för att bebis mår bäst så och behöver kanske övervakas på ett visst sätt.

Ibland gör det så ont att du kanske inte kan röra dig utan att slå sönder halva avdelningen och det är bäst att ligga still.

Och ibland går det så fort att du inte hinner tänka efter utan lamslås av smärta och får blackout och bebis är ute på en halvtimme.

You never know liksom..

De har inte rätt att tvångsvårda dig och kan i princip inte tvinga dig till någonting.

Vill du inte ha värkstimulerande dropp? Ja då har du rätt att säga nej till det, med konsekvensen att det kanske blir ett snitt istället för att barnets liv måste räddas.

Vill du inte ligga på rygg? Nej då måste du inte det. Gynställning är ofta sämsta possitionwn att föda i.

Framförallt skulle jag säga att det handlar om att vara medveten om att man har rätt att säga nej till allt och sedan klara av att stå på sig.

Jag är tyvärr oerhört skeptisk till förlossningsvården och kommer vid nästa förlossning spela in allt ljud, med andra ord allt som sägs under förlossningen, för att ha bevis om överträdelser görs. Det är helt omöjligt att annars bevisa efersom det är personalen som väljer vad som skrivs i journalen och det är den man sedan utgår från i alla utredningar.

Tänk på att du har rätt att byta barnmorska under förlossningen.

Gällande finska greppet så skall alla barnmorskor vara kunniga inom perenialskydd. Det finns olika grepp som alla motverkar bristning.

Du kan säkerligen höra av dig till din förlossningsenhet och få information om hur de arbetar just där

Jag hade massa önskemål och långt förlossnibgsbrev och sjukt pedantiskt kontrollbehov.. men vagga in som valross i vecka 41 och gråta av smärta så var det inte läge att be om vetekudde, badkar och saccosäck. Det blev naken i rullator och vråla ut bebis efter 3 timmar krystande. Jag sket högaktningsfullt i mina önskemål då, jag var så trött på bebis och min fula kropp att jag bara ville hoppa ut genom fönstret.

Utöver mitt förra svar så vill jag säga att det naturligtvis kan finnas situationer då det är lämpligt att lyssna på personalens råd.

Men svaret på frågan om personalen kan tvinga ts till någonting är nej, så länge det inte handlar om att akut rädda barnet eller mammans liv

Jo, jag ska prata med dem. Av allt jag läst är just ryggläge det som förknippas med stora sprickningsrisker, så jag undviker helst det. Också då det för mig känns som en extra utsatt position bara i grunden. Jag känner mig svagare och mer utsatt när jag ligger på rygg än på sida eller sitter på huk rent känslomässigt, eftersom det i sig själv är en mer underlägsen position liksom. Det är ingen känsla jag vill förstärka i en förlossning.

Jag skulle säga att man får chans att styra ganska mycket, men om barnets säkerhet är hotad så går det före.

Jag kände som du med mitt första barn, jag ville föda på huk, ha kontroll och verkligen föda barnet. Men när jag var på huk i slutskedet så blev barnet stressat och mådde inte bra och det blev krisläge. Så fort jag kom på rygg mådde barnet bättre. Då var det liksom inte fråga om att jag skulle tjafsa emot, utan barnets väl kom först för både mig och personalen på förlossningen. Jag födde på rygg i gynläge, och eftersom det var det som behövdes för barnet kändes det inte som nåt beslut alls att fundera över.

Med barn nummer två var jag från början beredd på att saker och ting kan bli lite hur som helst och att det viktiga är att barnet och mamman överlever och inte hur min upplevelse av förlossningen är. Jag litade på att personalen skulle göra och begära det som fick barnet att må bra och mig som mamma att klara av det. Och så blev det. Barn nummer två födde jag också i ryggläge men av andra skäl. 

Man är så absolut utlämnad i en förlossning, men ärligt talat så var jag så påverkad av smärta och trötthet att jag inte brydde mig det minsta. När barn nummer ett föddes så var det ju lite krisläge och massor av folk strömmade in i rummet för att stå redo om allt skulle bli katastrof. Jag låg där i gynläge med alla där nere mellan benen och kunde inte brytt mig mindre, hade inte brytt mig om så hela Globen full varit där och kollat.

Det enda som fanns i mitt huvud var att få ut bebisen och hoppas för mitt liv att han skulle må bra och överleva förloppet. 

Jag var också rätt tacksam för alla dem som var där, redo att rycka in och rädda min bebis om det visat sig att han inte mådde bra när han väl kom ut. 

Jag ville bara ligga på rygg under min krystfas, vid ett tillfälle föreslog barnmorskan att jag skulle pröva ställa mig på knä för att hjälpa bebisen rotera(tror jag), varpå jag svarade "det kan jag inte"...samtidigt som jag ställde mig på knä, efter typ två värkar så ville jag lägga mig på rygg och sen sidan och det var också så jag födde några värkar senare. Utöver det var det bara när hon bad mig andas igenom nästa värk som hon föreslog något, i övrigt var det mest bekräftelse att jag allt var bra. Jag upplevde att jag fick styra min förlossning själv, men det var verkligen inte som jag föreställt mig.

Jag vet faktiskt inte hur mycket risken för att spricka ökar vid gynläfe. Finns troligtvis ingen statistik på det.

En fördel med denna position är att barnmorskan har lättare uppsikt och kan hålla emot. Om du hamnar i ett läge där du behöver ligga med så var medveten om att det är fullt möjligt att ligga på sida med stöd för benet.

I övrigt tänker jag att OM du vill föda på huk/ståendes så kolla med förblindningen om de har speglar för detta. Om inte så kanske detta är värt att ta med.

Om du sitter på huk kan du då lägga en spegel under dig så att barnmorskan har uppsikt.

Oddsen för att du kommer få en brinstnung är höga. Uppskattningsvis 80% får en grad två vilket innebär att muskler i mellangården skadas. Runt 5% får

Grad 3 eller 4. Du kan alltså räkna med en bristning. Men det innebär inte att du kommer få problem för livet för det.

Födde båda mina i gynställning vilket jag inte alls hade planerat, jag ville gärna föda på huk eller ståendes på knä hållandes om sängens ryggstöd, men när jag provade dessa ställningar under förlossningen var jag helt enkelt för svag, mina ben orkade inte. Jag orkade bara ligga ner och krysta. Sprack ytterst lite med första och ingenting med andra trots ryggläget.