Syskon och arv

Ja, är man partners så håller jag med dig, och då inte endast när vi har en pandemi, utan rent allmänt.

Men detta gäller syskon, TS syster har liksom inget ansvar för TS, TS ska absolut inte ta upp systerns arv med henne, och därmed sätta press på vad systern ska göra. Jag anser att systern är kapabel att själv bestämma. 

Precis, så känner jag också. Speciellt med tanke på att om bara en 20-30 år är jag kanske den enda nära familjemedlemmen hon kommer att ha kvar. Och jag känner ju att vi inte bara borde diskutera ev. arv, utan även vad hon vill ska hända när hon dör och t.ex. om hon vill vara organdonator eller inte, även om det förhoppningsvis ligger väldigt många år bort. Jag diskuterar ju sånt här med min man, men hon kommer ju troligtvis inte ha någon sån person i sitt liv.

Känns ju som en trygghet om något skulle hända, att vi ändå haft den diskussionen så att jag har ett hum om vad hon vill, även om hon har skrivit testamente eller på andra sätt redan fixat allt sånt själv.

Och jag vet inte vad andra i tråden har fått för sig, men jag menar ju självklart bara att jag vill fråga vad hon vill, inte att jag tror att jag har något att säga till om i det här ämnet. Jag tycker inte att bara ha en konversation betyder att jag skulle "sätta press på henne" att göra någonting. Klart att allt sånt här är enbart hennes val och ingen annans.

Organ är inte säkert att de går att använda om hon är äldre när hon avlider, men hon kan anmäla det här donation.socialstyrelsen.se/donation/

Vad gäller begravning kan hon fylla i det nedan, just för att underlätta för anhöriga som är kvar.
www.fonus.se/vita-arkivet/

Jag får alltid rysningar när unga personer diskuterar arv från sina syskon. Ännu värre är det när de övertalar sina syskon att teckna livförsäkringar där de blir förmånstagare. Äckligt!

Jag önskar att vi kunde prata mer öppet om sådant här. 
Har vänner där situationen uppstod, det avlidna syskonet hade INTE skrivit något och det blev mycket diskussioner bland syskonen vad hade denne velat??

Nu har jag 3 barn så dom kommer ju att ärva alla tillgångar, däremot har jag klart deklarerat att ett av mina organ skall till MITT syskon om det skulle passa då denne har problem/skada. 

Och om systern inte gjort nåt av det då? Vad ska TS göra då? Singla slant?

Varför är så många i tråden rädda för att prata med folk? 

Vad menar du att diskussionen gällde bland syskonen?
Var det organdonation det gällde? levde inte någon av föräldrarna?
Om man ens är tilltänkt som organgivare, det gäller ju bara vissa som ens kan bli det för det måste passa in, får ju föräldrar eller närmast anhörig frågan och får avgöra det. Men visst är det bra att nämna för släktingar eller vänner om man kan tänka sig att donera eller skriva in sig i donationsregistret.

Vad handlade diskussionen om bland dina vänner angående den döda vännen?
Har man inte skrivit testamente vilket många inte gör ärver ju föräldrar om dom lever och om dom inte gör det så ärver syskon om man inte är gift eller har barn, det är ju det absolut vanligaste och som dom flesta vill annars om man inte vill följa arvsrätten skriver man testamente.
Trodde inte syskonen att den döda ville att familjen skulle ärva?

Menar du att dom fick frågan om organdonation och ingen visste vad syskonet ville? Dog alltså syskonet fort i en olycka?

Visst kan du prata med din syster om organdonation och göra det själv med din familj och registrerar gärna det, det är alltid bra att veta vad den andra har för inställning.

Förstår inte riktigt annars vad ni ska diskutera om arv, din syster vet ju säkert om att det är du som ärver henne när hon dör om inte era föräldrar lever, det är ju det absolut vanligaste och det man brukar önska.
Vill hon inte det kommer hon ju att skriva ett testamente till förmån för någon, några eller något annat.
Det är ju inget hon behöver berätta för dig nu.
Menar du att om hon inte skrivit ett testamente skulle hon egentligen inte vilja att du ärvde utan någon annan/annat och du då skänka pengarna till den personen, föreningen istället för att behålla arvet osv.

Om hon dör före dig kommer det att bli en bouppteckning och där finnas testamente om hon vill ändra arvsordning.
Om ni är unga kanske hon inte har några speciella önskningar ännu utan tänker att familjen kan ärva som det vanliga är.

Lever era föräldrar? hon kanske har nämnt för dom någon gång vad hon skulle önska angående organdonation.

Men som sagt närmast anhörig får frågan om det är aktuellt för organdonation och det gäller ju bara om omständigheterna är rätt. De flesta är inte ens aktuella för det.

Jag säger inte att TS inte ska prata med systern, jag säger bara att det finns alternativ till att sätta sig ner med ett excel-ark och försöka få med alla önskemål.

Varför så taggig?

Varför är folk så sjukt rädda för att prata om döden? Döden kan ta oss när tusan som helst, oavsett Covid-19 eller ej. Du kan råka ut för en olycka som resulterar i att du dör. Då är det väl jättebra om eventuella kvarvarande släktingar vet vad du har för önskemål gällande begravning etc. 

Även om en person anmält sig till donationsregistret så kan de efterlevandes önskan trumfa den dödes tyvärr. Då är det väl bra om man diskuterat detta innan. Alla kanske inte vet om att donationsregistret finns. Eller tvärtom. De efterlevande vill att användbara organ ska doneras men den avlidne ville det inte. 

Eller hur man ställer sig till kremering kontra jordfästning. 

När jag skrev vi, menade jag mer i samhället över lag. 
Den dan jag dör så är allt redan klart, både med arv och donation. 

Vad gäller vännerna så fanns bara syskon som arvingar, men en del av arvet var arv från tidigare generationer som inte fanns något skrivet på. Fanns även en muntlig önskan om en arvtagare som ej fanns skrivet. Några hade hört denna önskan men några inte. Hade personen skrivit det denne hade sagt muntligt hade flertalet diskussioner/konflikter kunnat undvikas. 

Jag är barnfri. Om jag är ogift när jag dör kommer min ena syster ärva rubbet.