När slutar det att göra ont?
Varning för långt inlägg!
Förra våren hamnade jag och min fd i en kris, vi som alltid delat allt stått varandra nära och gått igenom mycket blev som främlingar för varandra.
Han är hantverkare och hjälpte den ena vännen efter den andra med deras hem, jobbade svart och jag jobbade skift så visst slitningarna var ett faktum..han hatade att jag jobbade kvällar helger och nätter men ändå kändes det som att han ändå inte prioriterade oss när vi väl var lediga tillsammans utan då var det så mycket annat han ville...
Jag blev sur och gnällig och mer och mer misstänksam när hans beteende förändrades, vår dotter som då var fem märkte så klart av stämningen emellan oss så allt var kaos och min magkänsla sa att något var fel.
Jag kom på honom med att träffa en annan kvinna bakom ryggen... detta skrev jag om för ett år sedan när det pågick i en tråd om otrohet.
Detta är en kvinna som han lärt känna genom stället där de hämtar material.
Vi försökte lappa ihop det förra sommaren men det gick inte och i oktober förra året var seperationen ett faktum.
Jag kunde och kan inte lita på honom någonsin igen.
Jag flyttade ut ur huset i januari och i februari började de umgås igen, han säger att han aldrig rört henne att de bara var vänner...men då anser jag inte att man behöver smyga med att man ses, varken för andra eller sina partners, ja för hon var ju med upptagen.
Förra veckan berättade han de hade börjat få känslor för varandra... vilket jävla spel han spelar... har ju vetat det hela tiden, hon lämnade sin man i samma veva som jag flyttade ut.
Han måste ju tro jag är dum som inte fattar...
Det sjuka i allt detta är att han fortsätter att skicka kärleksförklaringar, vill ses och så fort vi ses så slutar det med sex...svarar jag inte på sms så kör han hit och kollar.. senast igår gjorde han så.
Helt jävla sjukt, jag är sjuk som går med på detta triangeldrama...tror inte ens han vet om att vi ses.
Jag vet att detta inte är kärlek från hans sida, jag är så jävla svag som går med på det...jag är i djup sorg, försöker få ihop dagarna, det gör så jävla ont...
Behöver verkligen få vara ifred, hur i helvete gör man..har som sagt en gemensam dotter så måste ju ha kontakt, helst vill jag undvika träffa honom.
Hur går man vidare, hur släpper man taget?