Jag har inget emot utredningar men jag är skeptisk till BUP så när skolan ville att sonen skulle utredas för NPF tog jag honom till en doktor i neurologi som tillsammans med en sjukgymnast på samma avdelning utredde sonens påstådda svårigheter. 

De kom fram till att sonen är begåvad över genomsnittet och behöver hålfotsinlägg. 

Sonen har alltid legat före intellektuellt och i stället för att uppmuntra det har man en tendens att sjukdomsförklara barn som gillar att läsa faktaböcker och resonera mer än gympa i svenska skolan. 

Senare började sonen träna olika sporter och har inga motoriska problem öht, inga sociala problem heller. Det har han aldrig haft. 

När till och med Socialstyrelsen kritiserar överdiagnostiseringen och rekommenderar att man måste överväga flera orsaker än diagnoser så bör det tas på allvar. 

Det är självfallet mycket viktigt att personer som behöver en diagnos för att få rätt anpassningar ska få det men när man börjar sjukdomsförklara nästan allt så undrar man vad ett ?normalt? barn är numera. 

Sonen hade inga motoriska problem. Det var gympalärarens teori. När jag bad honom specificera problemen inför utredningen så kunde han inte ens göra det.

Och nej, jag trodde inte att utredningen skulle leda till någon diagnos. Jag misstänker att skolan var ute efter att få till en resurs. Senare läste jag om hur vissa skolor hade satt det i system. 

Som jag skrev började sonen träna olika sporter några år senare och är numera stark som en oxe utan några som helst  motoriska svårigheter.