Om skolan skickar remiss för NPF utredning och jag som förälder nekar mitt barn, det, elakt?

Det diskuteras hit och dit kring NPF diagnoser. Åsikterna går isär och tonläget höjs.

TS ställer frågan om hen är en dålig förälder som motsätter sig en utredning. Naturligtvis är hen inte en dålig förälder då hen utgår från vad som upplevs vara bäst för barnet.

Problemet i det här är att det är skolan som upplever sig ha problem med barnet. All NPF diagnostisering bör och ska utgå från om barnet upplever sig ha problem. Är barnet glatt positivt och tycker om att gå i skolan är det svårt att se att barnet skulle ha den typ av problem som karaktäriserar NPF.

Om skolan upplever sig ha problem med eleven är det skolans ansvar att komma tillrätta med detta med pedagogiska verktyg inte skick problemet till vården.

Jag skulle istället uppmana till att solan och föräldrarna tar ett samtal kring barnet och tillsammans gör upp en plan för hur man kan komma tillrätta med problemen.

Man bör vänta tills barnet uppvisar ovilja att gå till skolan eller har svårigheter i samspelet med kamrater mm innan man söker hjälp från vården.

Vi människor har olika personligheter och det är tyvärr så att vissa personligheter har svårare att klara av kraven i dagens samhälle men detta betyder inte att det ligger en NPF diagnos i grunden och spökar. Man kan vara helt normal och ändå uppleva livet som tungt och jobbigt.  Då finns det hjälp att få i form av samtalsstöd/samtalsterapi.