Anonym (B) skrev 2021-06-01 12:21:07 följande:
Kan vara så att han är känslomässigt efter, att han beter sig yngre pga tex känslomässig misshandel som barn (pga den alkoholiserade mamman). Men att han inte har svåra inlärningssvårigheter
Kan vara så, är han diagnostiserad så lär han ju ha begränsningar som andra barn inte har så han kommer ju aldrig ha samma förutsättningar som andra. Men då blir frågan hur man hanterar det väldigt relevant... jag tror många föräldrar helt enkelt ger upp innan man ens försökt, lindar en blöt offerkofta på sig själva och ungen för att de helt enkelt inte orkar med allt jobb det innebär att försöka få ett barn med diagnoser att hänga med i skolan och samhället. Istället vänder man på det och försöker få alla andra att anpassa sig efter barnet.
Har sett det på nära håll och det är extremt frustrerande, man ser uppenbara brister i föräldraskap och uppfostran där ALLT skylls på barnets diagnos, även sånt sån som har med uppfostran att göra. Kontentan blir ett barn som inte utvecklas eftersom det aldrig ställs krav och som på allvar tror att världen alltid kommer anpassa sig efter honom/henne. Ett sånt barn kommer ha stora problem att komma ut i vuxenlivet.
Försöker man ta upp det med föräldern så åker offerkoftan och hörselskydden på, och taggar ut med en gång och man går bara runt i cirklar.
