Extrem ekonomisk skillnad i relation

Min pojkvän (snart sambo) ser ut att kunna få det VÄLDIGT gott ställt inom några år (stort arv). Jag är orolig för att jag kommer att känna mig underlägsen, att det blir jobbigt att bara jag jobbar och kämpar medan han är ledig hela tiden, att alla beslut om boende och semester ska begränsas av vad jag har råd med medan han aldrig behöver tänka på pengar. Jag kommer kanske att bli hemskt avundsjuk dessutom? Det är ju sjukt osexigt!

Någon i liknande sits? Hur hanterar man extrema ekonomiska klyftor inom en relation på bästa sätt?

Vi kommer inte att gifta oss och inte heller skaffa barn ihop.

Min pojkvän (snart sambo) ser ut att kunna få det VÄLDIGT gott ställt inom några år (stort arv). Jag är orolig för att jag kommer att känna mig underlägsen, att det blir jobbigt att bara jag jobbar och kämpar medan han är ledig hela tiden, att alla beslut om boende och semester ska begränsas av vad jag har råd med medan han aldrig behöver tänka på pengar. Jag kommer kanske att bli hemskt avundsjuk dessutom? Det är ju sjukt osexigt!

Någon i liknande sits? Hur hanterar man extrema ekonomiska klyftor inom en relation på bästa sätt?

Vi kommer inte att gifta oss och inte heller skaffa barn ihop.

Belopp och exakt tid har jag inte koll på. Det handlar typ om generationsskifte, en stor egendom som har sålts, förtida överföring av blivande arv. Vi kan säga 30 miljoner inom 1-2 år bara för att ha något att utgå från.

Vi har pratat om att köpa hus och då framkommer att han vill köpa något som är långt över min budget och att jag ska gå in med det jag kan (jag har en lägenhet att sälja) och låna resten av "min halva" av honom, men det känns lite obehagligt och otryggt.

Jag menar inte att vara missunsam, men det känns som att dynamiken riskerar att ändras från jämställd till att jag står i skuld, dubbeljobbar och får kämpa för att inte utgifterna ska öka om han driver på för dyrare vanor (vi delar 50/50).