Vi som försökt en längre tid - första barnet

Varning för deppigt inlägg. Läs inte om du vill ha peppiga inlägg:

A?r sa? frustrerad, arg och ledsen. Tagit dubbeldos letrozol dag 3-7 och a?r pa? cd 15 och ingen stegring alls pa? a?l test. Brukar alltid få äl cd 14-16 på letrozol. Hade starkare iga?r a?n idag och har inte haft na?gon glad gubbe ens. Ka?nner mig stressad fo?r att min man kommer vara bortrest hela helgen sa? vi fa?r liksom pressa in sex pa? fredag och sen pa? so?ndag na?r han kommer hem. Jag ka?nner att allt a?r sa? ora?ttvist och att folk i min a?lder va?ntar sitt andra barn och vi har inte kommit na?gonstans. Vi sta?r bara och trampar och ga? runt i cirklar. Bo?rjar fa? riktig a?ngest o?ver att aldrig bli fo?ra?lder och att allt tar sa?n ja?kla tid. Och nu vill inte ens a?gglossningen komma heller. A?r sa?kert vaccinet som har rubbat mina hormoner eller fra?n aborten.

Na? a?r riktigt riktigt nere idag och vill helst bara vakna upp en dag da? jag a?r lycklig, har fa?tt mitt barn och kan bo?rja leva livet lite igen. Usch.

Ja fy fasen alltså åh när hade du ditt senaste missfall? jag har hunnit få en ägglossning (dag 25) samt en mens sedan min medicinska abort. Vilken cykeldag är du på idag? Vi får peppa varandra och jag hoppas vi båda får ägglossning snart så vi iaf kan försöka denna månad. Kram till dig <3 

Tack för ditt svar :) ska definitivt se över det om proverna visar något avvikande!

Soff, älskade Soff. Blir så ledsen i hjärtat för dig, samtidigt som jag förstår dina känslor helt och hållet. Allt kring stress och press, att försöka hinna bli gravid innan anhöriga får sina barn och att känna att kroppen sviker en. Det är viktigt för oss att våga känna, våga vara ledsen och samtidigt våga ha hopp. Jag har precis beställt hem boken ?längtans resa? som jag ska läsa, för att få höra lite hur någon annan reflekterat och upplevt hela den här situationen, där författaren har fått barn tillslut. För det är ju det vi också kommer få uppleva, vi kommer få barn och bli föräldrar även om allt känns mörkt nu.

Vi är flera som startar ivf nu under hösten och det känns som att kärleken och peppen vi har för varandra kommer att både lyfta oss men också ge oss de där extra hoppet om att vi kommer plussa. Låt dig själv få vara nere, ät något gott, kramas med din partner och gör något du tycker om. Kom ihåg! Varken du eller din kropp är misslyckad, det tar bara lite extra tid att hitta erat guldägg med just den lilla bebisen som just ni ska ha. Kram <3

Hej tjejer! TW på detta meddelande! Vill absolut inte trigga någon och vi alla går igenom olika resor med olika svårigheter! I mitt fall så är ju problemet att få behålla och jag får tidiga missfall gång på gång?

Hur som, min ägglossning blev tidig och har nog bim den 11/9 istället för den 15e. Min tempkurva har ballat ur efter att jag tog vaccin dos 1 vid min senaste mens. I direkt anslutning till äl så höll sig tempen endast strax ovanför medellinjen så jag började fundera på om jag ens haft ägglossning. Började ta ältest vid äl+5 för att se om den kanske kommer sent(i och med vaccinet). Men ältest var starkt positiva varje gång så jag tog ett gravtest redan på äl+7 och plusset dök upp. Tempen höjdes sedan vid äl+8. Problemet är att det som vanligt inte ökar särskilt mycket även om alla test jag tagit varit positiva och såklart är jag då orolig för ännu ett tidigt missfall. Går runt med en ständig ångest och vet inte vad jag ska ta mig till. Orkar verkligen inte med ännu ett missfall. Så samtidigt som jag försöker hålla hoppet uppe så känner jag mig helt krossad. Hur kan man hantera denna ovisshet och ångest? Har någon nåt bra tips på hur man kan fördriva tiden och tänka på annat?

Ni är bäst!

Förlåt för kvaliten, taget med Snapchat?

Men fy, jag beklagar verkligen! Önskar ingen detta helvete :( ja, jag får försöka planera in massa skoj nu i helgen! Oj, så pass många att jag tappat räkningen, hinner bara gå över några dagar, och har som längst kommit till v. 7. Men det kan handla om 6-8st. Har alltid en dålig magkänsla, vilket jag har nu också. Så hoppet är inte stort :(

Fy, beklagar! Har du fått något svar på varför?<3 ja, eller ingen missfallsutredning, bara en fertilitetsutredning. Den visade på superbra för mig och mindre bra på sambon. Han hade lite lågt antal spermier men det verkar ju inte spela någon större roll då jag plussar så ofta. En remiss för IVF skickades för 10v sedan, så väntar på svar. Har du gjort en utredning?

Jag vet inte hur många trådar jag läst om att inte bli gravid och få missfall här på familjeliv men jag har aldrig skrivit själv. Dock har många av dessa trådar, och särskilt denna gett en känsla av att man inte är totalt ensam vilket det annars kan kännas som många gånger. Jag är 33 år och jag och min sambo har försökt få barn i ett år. En regelbunden cykel och ägglossning varje månad, blivit gravid tre gånger men alla har slutat i tidiga missfall. Det tredje missfallet fick jag bekräftat igår och jag kände att allt bara rasade. Har försökt hålla uppe hoppet och tron på att det ska lösa sig även om jag inser nu att jag nog gått in i en depression senaste halvåret då det inte tagit sig. Blev först gravid ganska snabbt två gånger när vi började försöka men sen dröjde det 7 månader tills denna gång och detta missfall. Allt känns bara nattsvart just nu och jag vet inte hur jag någonsin ska våga hoppas igen. Tycker jag gjort precis allt jag kan, stressar mindre, slutat träna så hårt (tar bara promenader nu) äter varierat och mer protein, minskat gluten, slutat dricka alkohol och kaffe, tar alla vitaminer man kan tänka sig. Gjorde en privat utredning i våras där allt ?såg bra ut?. Känner att jag griper efter halmstrån för att hitta något som kan vara fel så att jag kan ändra något och ha någon form av kontroll på situationen men vet inte vart jag ska leta längre :(

Tänker så på alla oss som går igenom det här och känner en sån enorm känsla av orättvisa just nu.

Känner verkligen med dig :( Har fyra missfall under 2 års tid och inga barn, fyller snart 35. Jag har inga bra råd att ge utöver att göra en utredning vilket man har rätt till efter 3 missfall. Boka direkt då det kan vara lite väntetid. Jag har dock gjort utredning utan att några förklaringar hittades och detta är tyvärr ganska vanligt. Har fått trombyl och progesteron utskrivet till nästa graviditet vilket jag tänker testa - men egentligen borde det ju inte hjälpa med tanke på att alla prover såg bra ut. Känner mig dock desperat efter att bara göra någonting annorlunda nästa gång. Det är verkligen hemskt hur det tär på ens psykiska mående. Det som har hjälpt mig och även min kille är att vi nu efter mitt fjärde missfall har valt att vara mer öppna med det. Så familj, nära vänner och även flera på jobbet vet om situationen. För mig kändes det som en av alla stora stenar man bär runt på försvann iom det. Dock mår man ju såklart skit av det iaf. Jag hoppas och tror att det ska gå bra för er, ge inte upp <3 Och du är långt ifrån ensam!

Har läst mycket om trombyl men det tror jag inte de testade för då. Jag fick lite känslan av att de tyckte vi var lite löjliga som sökte hjälp efter bara två missfall som de kallade det. Men det var som att jag hade en känsla av att något var fel redan då. Och då sökte vi ändå privat. Men jag förstår precis känslan av att vilja göra något annorlunda, känns som att då kan man hoppas på något sätt att det kanske var just det som orsakade det. Men först ska man ju ens ha turen att bli gravid igen. Vill helst få tips/råd av en läkare men känns som att man knappt har något att hämta där. De gånger jag velat titta så att allt bara ser okej ut efter missfallen har jag känt mig som en idiot för att jag ens ringt. Mitt TSH-värde låg på 3,9 vilket är normalt men ändå över vad jag läst mig till ska vara optimalt när man vill bli gravid. Till slut fick jag en läkare via nätet att skriva ut det men på fertilitetskliniken kommenterade de inte ens det. Vet att jag greppar efter minsta lilla men har någon testat akupunktur?