Inlägg från: Villblimamma96 |Visa alla inlägg
  • Villblimamma96

    Vi som försökt en längre tid - första barnet

    Hej. Jag hakar på här. Försökt i nästan 1,5 år nu. Är 26. Visade sig att jag har PCO/PCOS (de sa PCOS, men jag verkar inte ha förhöjt testosteron, hade 25 äggblåsor när de räknade för att se om det var PCOS dock...) och verkar bara ha haft en ägglossning förra året (hittade ägglosning med temp en gång under hela året, innan och efter det fick jag inte någon bekräftad ÄL med temp eller ÄL-tester. Den här cykeln var min första med Letrozol. Verkade fungera bra, när jag var på UL hade jag en äggblåsa som var 20,3 mm, men läkaren sa att hon trodde jag skulle ha ÄL 2-3 dagar efter för slemhinnan var fortfarande inte tillräckligt tjock. Nu har jag BIM idag eller på måndag... Eller någon dag här emellan, jag vet inte säkert. Negativt test idag, såklart...vet inte hur jag ens kunde förställa mig något annat, de är ju alltid negativa. Känner mig ledsen, som vanligt. Känns som jag har ett hål i hjärtat. Tänkte att det kanske var bra att haka på i den här tråden för de flesta här känner nog som jag, åtminstone i slutet av cyklerna. Känner att jag behöver stöd och förståelse.

  • Villblimamma96
    Soff skrev 2022-03-11 10:11:50 följande:

    Välkommen till den här tråden <3 men tråkigt samtidigt såklart att du behövde hamna är, precis som vi andra. Själv går jag igenom mitt första ivf-försök just nu och ruvar på ett litet embryo (ruvardag 9 idag), och är livrädd för att det inte ska ta sig nu. 


    Jag förstår din hopplöshet kring de negativa testerna, i ens huvud känns det som att de aldrig kommer vara något annat. Jag skulle nog t.o.m tro att testet ljög om det nån dag visade positivt, eftersom det aldrig hänt. Ett positivt test, "det händer bara andra" har jag länge känt. Men det rationella är ju att det faktiskt inte är sant. Men på denna resan så tar ju lätt känslorna över :( Hoppas du kan få det stöd du behöver här. Jag har hängt här länge, och känner att det betytt mycket att kunna skriva av sig ibland. Kramar 


    Hej! Jag hoppas verkligen att embryot stannar hos dig! Håller alla tummar och tår! 


    Ja, det är ju verkligen så med testerna. Jag skulle nog inte heller tro på ett positivt test? jag vet ju knappt hur det ser ut. Känns hopplöst och mensen kom idag... såklart! Jag tog ju ett progesteronprov som jag ska få svar på snart, så vi får se om det är normalt eller om jag behöver ytterligare hjälp med det. Det känns ju extra jobbigt också att man känner sig så dålig för att man inte lyckas få till ett barn, även om det absolut inte är vårt fel. Men det verkar så lätt för alla andra? har en bekant som missbrukat Heroin i flera år och nu blivit gravid med en kille som hon haft en relation med i ett halvår typ.. även om det är kul för henne och bra att hon hamnat på fötter så kan jag inte rå för att bli avundsjuk och arg och känna att jag har ju för faaan varit stabil länge och försökt skaffa barn längre tid än hon varit ren, det är MIN TUR nu. Håller ju såklart såna dumma och idiotiska tankar för mig själv, men nu är jag anonym och ni är säkert fler som känner igen er i att skämmas över att bli avundsjuka över andras lycka tänker jag? Jag önskar ju alla all lycka? men jag är fortfarande så ledsen att det aldrig tycks bli min tur. 


    återigen: jag håller alla tummar och tår för att det tar sig för dig/er! <3

  • Villblimamma96
    Villblimamma96 skrev 2022-03-13 19:44:33 följande:

    Hej! Jag hoppas verkligen att embryot stannar hos dig! Håller alla tummar och tår! 


    Ja, det är ju verkligen så med testerna. Jag skulle nog inte heller tro på ett positivt test? jag vet ju knappt hur det ser ut. Känns hopplöst och mensen kom idag... såklart! Jag tog ju ett progesteronprov som jag ska få svar på snart, så vi får se om det är normalt eller om jag behöver ytterligare hjälp med det. Det känns ju extra jobbigt också att man känner sig så dålig för att man inte lyckas få till ett barn, även om det absolut inte är vårt fel. Men det verkar så lätt för alla andra? har en bekant som missbrukat Heroin i flera år och nu blivit gravid med en kille som hon haft en relation med i ett halvår typ.. även om det är kul för henne och bra att hon hamnat på fötter så kan jag inte rå för att bli avundsjuk och arg och känna att jag har ju för faaan varit stabil länge och försökt skaffa barn längre tid än hon varit ren, det är MIN TUR nu. Håller ju såklart såna dumma och idiotiska tankar för mig själv, men nu är jag anonym och ni är säkert fler som känner igen er i att skämmas över att bli avundsjuka över andras lycka tänker jag? Jag önskar ju alla all lycka? men jag är fortfarande så ledsen att det aldrig tycks bli min tur. 


    återigen: jag håller alla tummar och tår för att det tar sig för dig/er! <3


    Vet inte varför alla ? . . . ? blir ??? Istället, men det ska vara . . . Där det är frågetecken 
  • Villblimamma96
    Soff skrev 2022-03-13 22:31:58 följande:

    Jäkla skit att mensen kom igen :( skickar en stöttande kram! 


    Kan skriva under på allt du skriver. Jag har pausat från vissa vänner pga att de har blivit gravida och fått barn under den tiden vi försökt, för att jag helt enkelt inte klarar av att träffas i det läget. Mina ärligaste känslor kring att de blir gravida är inga glada känslor överhuvudtaget just nu. Och det handlar inte om att jag är missunnsam. Jag är bara på ett ställe i livet där det påminner om min situation som gör ont, det får mig att känna mig dålig, ledsen, att ens kropp inte kan göra det den är byggd för att göra, arg, orättvisa etc. När dom känslorna inte tar över mig kommer jag kunna glädjas, men inte just nu. Och jag tänker att saker och ting får ha sin tid. Jag önskar inte någon av mina nära och kära något dåligt i livet, vill dom bara väl. Men känslorna är så pass starka kring detta och kan inte rå för det. Blir direkt förbannad när jag tänker på vad orättvist det är. Både min bror och flera vänner har fått barn under den tiden vi har försökt...och det kan få mig att vilja skrika rakt ut ibland. 


    Bra att du kollar progesteronet! för kan ju vara en faktor ibland. För oss så finns inga svar alls varför vi inte blir gravida. Dom säger att vi har ?goda chanser?. Hm....ja.. man undrar vad som händer i kroppen egentligen, att man kunde få svar. 


    Håller tummarna att du kan få svar, och att det kan få bli er tur snart! tack <3  Ta hand om dig! 


    Jag förstår. Det är ingen av mina närmaste vänner som skaffat barn än, vilket känns skönt för mig för i nuläget för det skulle knäcka mig om de hann före nu, men det är många som jag gått i skolan med och så som får sitt första eller andra barn nu. Det känns sorgligt att man ska bli så avundsjuk på andra, men jag är ju inte mer än människa. . . Jag hoppas att vi alla här får våra egna snart, på ett eller annat sätt!
  • Villblimamma96

    Hej! 


    Idag var jag på UL efter andra omgången med Letrozo. förra gången var det en ägglossning på gång vid UL, men den här gången verkar det inte vara det än, kanske ett ägg som håller på att utvecklas, jag ska tillbaka på UL på måndag. Varför kan inte saker bara fungera? Jag vet att mina problem inte är lika stora som andras kanske, men jag känner mig ändå nedslagen och irriterad på att det inte bara kan fungera. Jag vill inte behöva äta letrozol en omgång till! 

Svar på tråden Vi som försökt en längre tid - första barnet