Vi som försökt en längre tid - första barnet
Hejsan ... är ny i denna tråden. Vi har försökt i nio månader nu utan något, inget positivt test eller så. Ska ringa till privat klinik imorgon eftersom jag inte vill vänta. Familj har varit min dröm sedan jag var 15 år och gärna 3-4 barn ... men har varit singel. Jag är 31 nu och det känns som att jag knappast kommer hinna få den familj jag vill ... om det inte hänt något på snart ett år hur ska man då hinna med tre fyra stycken liksom tills man är 40. 
Skulle verkligen vilja ha familjekänslan, har inga syskon, har mamma och sen inte kontakt med övrig släkt. Om vi får barn kommer de inte ha några kusiner heller i samma ålder så det är bäst för dem om de är fler än 1-2 st.
Som tur var har man ju träffat sin sambo t.ex. så goda saker finns i livet. Det är t.ex. jätteskönt att kunna fira högtider och sånt med hans familj. Jag försöker att förtränga det hela men det gör sig påmint nu under menstider. Varför ska det alltid finnas motstånd i livet, med precis allting, jag önskade verkligen att detta skulle gå lätt, att någonting skulle gå lätt. Skulle ha känts bättre om man iaf fått ett missfall, för då vet man ju att något funkar. Nu kan det lika gärna vara så att någon är steril.
Neggigt inlägg, alla känslorna kommer nu som jag lyckas förtränga under resten av månaden.
