Vi som försökt en längre tid - första barnet
Jag har följt denna tråden lite fram och tillbaka men aldrig skrivit något. Grattis till era +????🏼 & tack för att ni delar med er av era upplevelser och historier! Ett fantastiskt stöd
Jag har några funderingar, som kanske någon här har svar på:
Vår infertilitet beror på manlig faktor. Min sambo har nämligen genomgått ivf-svängen i tidigare förhållande, så därför vet vi orsaken. Men hoppfull som man är har vi ändå försökt på egen hand i snart 1 år. För några veckor bestämde vi oss för att ta hjälp, det var dags.
Nu har vi varit på ett första möte med kliniken och det blev en tung dag. Vi hann ta blodprov, men där tog det stopp. Halvvägs in under träffen påtalades min ålder, jag är 24, och vi får då inte en ivf/icsi finansierad av landstinget förrän jag är 25. Ivf är troligen vår enda möjlighet.
Jag vet att det inte är lång väntetid i kontexten av fertilitetsbehandlingar, men det känns ändå som ?onödig? väntan för oss.
Jag hade ju önskat att detta kläcktes ur tidigare av kliniken, kanske redan när vi skulle boka möta för träffen. Men men.
Vet någon varför denna 25-årsgräns finns för att få finansierad ivf?
Det kan ju inte bro på att man är för ung för att få barn. Med tanke på att insemination finansieras för yngre och adoption är tillåtet från 18 år (visst?)
Det kan ju inte heller bero på att behandlingen är för påfrestande på den som ska bli gravid, med tanke på att även partnern behöver vara 25?
Ni får gärna vara med och räta ut mina frågetecken!