För det kommer det blir!!
Idag är det rd11. Hade en natt av kraftig "mensvärk" rd8-9, som sen gick över. Fick hopp om att ägget kanske fäste. Sen molar det lite grann fram och tillbaka. Idag fick jag en brun flytning :( och mitt hjärta hoppade över ett slag.. jag blev så himla ledsen. För jag brukar få så innan mens ibland...Man har ju läst om folk som får så, och sen ändå får plus. Men känns som att den personen aldrig är jag.
Hej alla! Idag ringde livio och berättade att tre ?fina blastocyster? klarade sig till frysen! Hade såklart hoppats på fler eftersom 11 ägg blev befruktade, men blev såklart ändå glad över att det blev några <3 Nu ska vi förhoppningsvis planera för återföring iii!
Testet blev förstås negativt, som alltid. Allt känns hopplöst just nu! Mitt hjärta krossas! Jag är så jäkla ledsen och arg och känner mig som skit. Varför sviker min kropp mig gång på gång?!!!!!!! Och jag har inte ens några ägg i frysen för dom var för dåliga, så kommer få vänta hur länge som helst för att få göra om detta. Vem fan vet när mensen dyker upp? och sen måste man vänta en mens till? Och sen har väl alla semester. Vet inte hur jag ska orka detta. Känns som jag aldrig kommer få uppleva det som andra får.
Tänkte fråga henne jag pratade med idag om en oöppnad gonal-f jag har i kylen. Den fick nämligen ligga i rumstemp några timmar innan jag la den i kylen, och ville bara försäkra mig om att den var ok. Men innan jag ens hann komma dit så sa hon "ja den kan du ju lämna in på apoteket". Och så fortsatte jag, "men, den behöver jag väl om jag ska göra om behandlingen?". Och hon svarar "jaa, men då kan du ju behålla den, den har ju lång hållbarhet". Jo.. tack... jag vet.... jag skulle ju bara fråga... aja.....
Jag hoppas det är okej att jag skriver här. Men ville bara säga Soff att jag blir så ledsen för din skull. Det finns verkligen ingen rättvisa i detta <3 så himla dåligt att du inte heller får det stöd och den information du har rätt till från kliniken. Hoppas verkligen att ni hinner med ett till försök snart och att du kan finna kraften till att orka fortsätta <3 massa kramar.
Nu ligger jag hemma på soffan efter ägguttaget. Det gick bra allting. Det gjorde lite mer ont under själva ingreppet idag vid ett par tillfällen. Dels när hon skulle bedöva, men också då det var 2-3 ägg som var svåra att komma åt. Men annars var det ingen fara. Allt är helt överkomligt, och går snabbt. Efteråt har jag knappt haft ont alls denna gången. Dom fick ut 15 st!! Vilket jag är väldigt glad över! Förra gången fick dom ju bara ut 5 st. Om allt går som man hoppas så blir det återföring på Onsdag.
Hej alla! Alltså, det här med att försöka få barn.. man vill ju bara gråta av all jäkla väntan och allt kämpande. Vi skulle göra en FET den här månaden men helt plötsligt bestämde min kropp att den inte skulle ägglossa. Aldrig hänt tidigare och trots att barnmorskan sa att det är fel på cykeln, inte på mig, så är det svårt att inte känna sig sviken av sin kropp :/ Har nån annan råkat ut för det här? Var det en one-off eller nåt som upprepades? Så himla besviken! Nu är det bara att vänta en månad och hoppas på att kroppen sköter sig då istället!
Tack för peppen <3 helt otroligt vilken otur man ska ha, börjar räkna på veckorna och får panik över om samma sak ska hända nästa cykel. Då får vi ju gott vänta till augusti :/ Men inser att sannolikheten kanske är rätt liten, nästa cykel ska dom hålla lite bättre koll så hoppas det blir bättre då! Hur går det för dig med allt? <3
Ja eller hur, sån sjuk otur! Tänker att kroppen kanske fortfarande är stressad från äggplock kanske, hoppas på att allt är normalt nästa månad. Usch vad kämpigt för er att ägget inte klarade upptining, vilken mardröm </3
Nepp istället för ägglossningstest så fick jag komma på ultraljud en himla massa. Vet inte varför jag inte skulle ta test, men det kommer iaf förändras nästa cykel. Då kommer jag köra test från och med cd10, blir en nätt liten summa- är ju inte superbilligt med test och jag lär ju ta ett par per dag pga nojig haha! Ovitrelle är planen för mig också!
Ojoj vad spännande med er återföring! Har inte hängt med så bra i tråden, blir det första återföringen (om man bortser från ägget som inte klarade upptining)? Hur känns det? Proppar du på nåt speciellt sätt?
Eller hur! Är som att kroppen totalt stressar ut, även om jag inser att sannolikheten kanske är störst att det handlar om slumpen. Tack för kramen <3 Håller alla tummar för att det går vägen för er den här ruvarperioden! Skönt oavsett att ni fick en flinga till frysen :)
o ja jag undrar varför dom gör så olika, tycker det känns naturligt att man kombinerar ultraljud med ägglossningstest. Jag tog medvetet inga test ?i hemlighet? eftersom jag ville minska stressen och lägga över ansvaret på läkarna (?dom ju vet vad dom gör?) men det känns ju så här i efterhand som ett dåligt beslut. Jaja nästa cykel, då jäklar!
Det här är vår första ivf, vi fick 11 befruktade men ?bara? fyra till frysen (vilket ju är bra men man vill alltid ha mer haha). Jag mådde rätt dåligt efter äggplocket så man återförde inget direkt, så det här blir första återföringen någonsin. Eftersom jag fyller 40 i december så vore det skönt att sätta igång så att man, om de fyra inte blir nåt, hinner starta upp en ny behandling innan födelsedagen. Är ju inte superbilligt att betala själv, vilket du har erfarit.. <3
Jäkla åldersgräns! Ja, det vet ni ju allt om: vilken resa ni är på. 80 ägg :O Jag ska hålla alla tummar för er och lilla flingan imorgon, hoppas hoppas! Det låter iaf som att du gjort allt du in <3
Då är man ruvare igen!
Ultraljudet såg fint ut, tunnaste delen av slemhinnan var 9 mm och jag hade visst ägglossat på båda sidorna denna gång!
Skämtade med sambon och sa att nu kanske vi får sexlingar, han såg lite vettskrämd ut 
Embryot såg fint ut och överlevde upptining denna gång! Enligt embryologisten var den 37, första gången när jag blev överstimulerad fick jag en embryo som var 30. Någon som vet vad detta betyder?
Glömde fråga och när jag googlar så hittar jag bara kategori aa,AB mmm.
Iaf så känns det riktigt bra! Hoppas någon av äggen (min naturliga ägglossning eller frysta embryot) tar sig denna gång!! Testdag är 19 maj
Hurra! Tänkte på dig precis och blev glad att lilla flingan klarade upptiningen, nu håller vi alla tummar och tår <3 Haha sexlingar vore nåt!
knasigt med klassificeringen, har inte heller hört nåt liknande. Kanske är klinikens egna översättning av aa, ab osv? För att vi vanliga människor inte ska panikgoogla för mycket :D
Igår på rd10 och även idag på rd11 så har det kommit lite bruna flytningar :( Jag vet att det inte behöver betyda nåt men fick ju det förra gången också så blir naturligtvis väldigt orolig och får svårare att hålla hoppet uppe...
Huu dessa jäkla symptom alltså. Håller alla tummar och tår att det inte betyder nåt även om jag förstår att det är svårt att låta bli att oroa sig <3
nu jkl ska det blir nått av detta. Och nästa månad kommer det bli din tur! Heja heja oss!
Tack hörni <3 Vill inte vara negativ men hela kroppen säger att mens är på gång, precis som förra gången. Har rikligt med bruna flytningar och mensvärk...Jag ska nog testa tidigt imorgon, bara för att bekräfta det. Känns ingen mening med att vänta till fredag. Kan lika gärna "riva av plåstret".
Hopplösheten jag känner just nu är hjärtkrossande.
Äntligen godkänd remiss! 9 veckor tog det för godkännande, men till slut så!
Så nu ska jag bara ringa och boka tid för nybesök, kommer fortsätta köra på Stockholm IVF där vi gjorde utredningen. Vi bor så himla nära så det hade känts fånigt/dumt att köra på något annat ställe.
Vi får väl se om vi hinner köra igång med behandling efter nybesök innan sommaren, det får bli nästa cykel isåfall som ska börja om lite drygt 2 veckor. Cykeln efter det skulle innebära sprutor över midsommar och det känns inte som ett alternativ... Och sen semesterstängt och grejer osv.
Kanske lika bra att ställa in sig på att köra nybesök innan sommaren men sedan planera för att köra igång med behandling i cykeln som börjar i början av augusti. En lugn sommar utan press (skulle det ta sig naturligt under tiden där blir vi ju inte ledsna dock haha ) är kanske bara bra innan uppstart för att vara i riktigt bra skick innan IVF-start "for real" liksom.
Alltså, jag känner mig lite galen. Har varit rätt lugn i hela processen men den senaste tiden har jag varit så enormt känslig, det här är så himla tärande. Bröt ihop igår när min kille ville äta middag på restaurang, sitta i solen och ha det bra. Började paniiiikgråta. Liksom, det känns ibland som att man kan göra så mycket fel? Äta fel mat, dricka fel, stressa för mycket, träna för lite, träna för mycket, ägglossa för tidigt eller för sent (väntar på FET på en klinik som har stängt på helgen). Och allt ligger på tjejen. Får panik! De senaste dagarna har den här känslan lagt sig som ett blött täcke över allt, ska på middag med jobbet idag men känner bara en total ångest över hela grejen. Känns som att jag aldrig kommer bli glad igen :(
Skriver här för att jag tror ni är dom enda som förstår
Eftersom jag ändå skapat ett alias för att kunna gratta Soff kan jag ge en liten uppdatering om vår status :)
Vet att det är några nya här i gruppen, så lite kort sammanfattat har vår resa sett ut såhär.
Juli 2020 började vi försöka. Jag hade problem med mellanblödningar och det tog gyn 10 månader att komma fram till att det var en polyp på min livmodertapp. Då ville man inte ta bort den för man tyckte inte att det gjorde något. Jag tvingade de att ta bort den och då plussade vi direkt. Inga fler problem med mellanblödningar heller. Första plusset slutade dock i tidigt missfall. Var förstörd och livrädd att det skulle ta lika lång tid igen, men efter 2 månader plussade vi igen i juli förra året.
I oktober 2021 går mitt vatten i vecka 17. Man tror att det beror på en svag livmodertapp, men vet inte. Stödet och utredningen från vården har varit under all kritik, men nu finns en plan för oss i nästkommande graviditet med täta kontroller på min begäran.
I januari 2022 bestämmer vi oss för att försöka på nytt. Plussar på digitalt, men får missfall. Bryter ihop.
I mars plussar vi igen på digitalt test, men får missfall några dagar senare.
I april händer samma sak.
Sedan oktober har vi dessutom haft 3 dödsfall i familjen, 1 cancerdiagnos och 1 nära anhörig som fallit tillbaka i missbruk. Och 5 missfall på ett år. Det har varit obeskrivligt skitigt kan man säga. Nu har vi bestämt oss för att försöka leva ett liv parallellt med alla dessa sorger iaf. Försöka vara mindre i allt det tråkiga och göra mer av sådant som ger oss energi. Livet har varit orättvist mot oss, men vi måste fortsätta leva.
Vi fick veta i mars att vi redan nu är kvalificerade för IVF i vårt län, men när vi nu bad de skicka in remissen för att få börja i höst säger samma läkare att vi inte är kvalificerade utan måste vänta till i höst. Orkar inte bråka mer utan nu försöker vi på egen hand fram till i höst då remissen kommer skickas in för IVF.
Vi har också satt en deadline för hur länge vi ska hålla på med detta då både jag och sambon är dränerade efter 2 års kamp som inte bara inneburit svårighet att bli gravid, utan även att behålla. Har vi inte fått biologiska barn nästa sommar kommer vi istället att bli familjehem.
Nu är vi mitt i ÄL och då är sambon givetvis på bortajobb. Våra hinder tar aldrig slut 
Kram på er <3
Att ni ens står upp är imponerande, ännu mer imponerande att ni orkar hålla i allt som är ivf Jobbigt att vara tvungen att vänta till hösten, men på ett sätt kanske ni behöver några månader av solsken och sommarsemester. Inte för att det kanske spelar roll för ivf'andet, men det låter välbehövligt för själen Kram! )Hej !
Vill gärna också hoppa in här...
Började försöka sommaren 2019, hade sedan 2020 ett halvårs coronapaus... Under senaste året varit gravid 3 ggr, Ma i v. 12 som visades på KUB, sent missfall i v. 18 i julas pga infektion, ett helt friskt barn, helt fruktansvärt, och ett superdupertidigt missfall i v. 5 nu i april....
Vi hade jättesvårt att bli gravida först, funderade på IVF. Men nu verkar inte det vara problemet längre utan snarare att behålla.
Denna kampen är bland det absolut värsta jag varit med om, förutom sjukdom inom familjen... Det tär på en så så så så så mycket. Vill gärna följas åt och få och ge stöd och pepp i denna tunga kamp !
Har ni nån plan framöver? Jag tänker att det låter som att ni borde få hjälp med missfallsutredning eller liknande Hoppas du och flingan mår bra, din resa ger mig verkligen hopp
Hej alla fina <3 Är nu i vecka 9 (8+2) och har varit på första ultraljudet! Allt såg fint ut<3 helt otroligt att se ett litet hjärta slå <3 så otroligt overkligt, men samtidigt mer verkligt när man ser att det faktiskt är ett litet liv därinne!! Så lättad och lycklig <3
Här hade vi insättning igår så nu blir det några veckor av överanalysering och nojande