Vi som försökt en längre tid - första barnet

Tack fina, äntligen är jag hemma och mår ok! Det har verkligen varit ensamma dagar, men jag vågade tillslut ringa mamma och berätta allt från början(hon har inte vetat något) och det känns faktiskt skönt. Hur mår du? <3Är äntligen på hemmaplan, så himla skönt. Förutom feberfrossa och illamående från allt morfin så mår jag ändå ok. Sambon hade fixat iordning så fint och köpt duschpall och fyllt hela kylen med mina favoriter <3

Ja, jag vet, känner mig oförskämd när jag känner en besvikelse över resultatet, vet ju att det finns dom som inte får något. Vi har ju fryst ned ett redan dag 2 för att vara på säkra sidan, så återföring blir det ju iallafall! Men som Carina sa så blev ju detta ett trauma för oss och det kommer nog ta tid innan jag vågar mig på behandlingen igen om detta inte går bra? <3

Goda nyheter här! <3<3 

Dom ringde igen från reproduktionsmedicin i Huddinge! Vi har fått ett nybesök på tisdag nästa vecka! Är såå lättad att vi får komma dit innan detta året är slut, och äntligen få komma igång med processen <3 Känns så himla bra. Man har gått runt i ovisshet så himla länge, när man ska få komma framåt, och äntligen har vi ett konkret datum! 

Sorry för så många inlägg på raken, men nu kommer en liten uppdatering från mig också så ska jag försöka att inte ta över tråden ;) Det är tyvärr en inte så glad Vickan just nu för jag har börjat blöda nyss på ruvardag 10 (testdag på måndag, ruvardag 16) och känner bara att allt hopp har försvunnit. Ringde till kliniken och de sa att allt jag kan göra nu är tyvärr att vänta, men att det inte behöver vara dåliga nyheter utan det kan blöda lite i början på en graviditet inte minst pga Lutinus som gör slemhinnorna sköra. Men det är så svårt att hålla hoppet uppe, tårarna bara rinner och jag orkar inte med det här att det alltid ska gå så himla dåligt när det gäller just det man önskar mest av allt i hela världen...

Tack fina, underbara ni för all er omtanke - jag blir så rörd och tacksam över varenda en av er här inne som tar er tid och energi mitt i era egna resor för att stötta och peppa 

Janni91: Du är verkligen alltid så omtänksam, tusen tack för dina fina ord <3 Jag är såklart väldigt tacksam för att vi har några blastisar i frysen, men precis som du säger känns det så tungt just när det är jul av någon anledning. Kanske för att "alla andra" jag träffar har barn och allt man ser i sociala medier är gulliga bebisar i tomtedräkter och luciatåg och barn överallt, ultraljudsbilder etc. Men det är bara att kämpa sig igenom ännu en barnlös jul och hoppas att det är annat nästa år. Är så glad att ni förstår och jag började precis gråta igen när du skrev de där orden (som jag tänker kommer att stämma in SÅ BRA på dig!) - "du kommer bli en jättefin mamma" <3 Stor kram!Carina82: Ååh tack! <3 Hoppet är ju det sista som överger en, men idag har jag börjat känna av mensvärk också så det känns riktigt hopplöst och tungt :( apan95:Jag tror att du har rätt i att det kommer att kännas likadant för mig, att det är nu jag sörjer som mest men sen om några dagar börjar man nog tänka på nästa försök och förbereda sig för det. Denna gången känns tyvärr körd, men tack för att du alltid håller tummarna <3 Kram!!Msofie: Så glad att du vill hänga kvar här, och tack för allt pepp och stöd! <3 som du säger, IVF är ingen garanti för barn och det är okej att sörja för det gör ont under den här plågsamma, oroliga resan vi gör. Men det kommer att gå till slut, jag bara önskar att man hade vetat 100% att den dagen kommer. Kram!!Soff: Hoppas verkligen av hela mitt hjärta att du får hålla dig frisk och att allt ska gå bra på ert besök! Tyvärr har jag börjat känna av mensvärk och det kommer fortfarande lite blod som jag tycker börjar bli mer klarrött, så jag sörjer just nu och kan inte annat göra än att känna att det är kört för den här gången, för det här året och för ännu en jul som barnlös och inte ens gravid. Hade ändå hoppats så mycket på denna gång, med så goda chanser en 5-dagars blastocyst ska ha, så det känns extra tungt med tanke på allt. Förlåt för så deppiga svar från mig just nu, men jag vet att det kommer att kännas lite lättare om några dagar eller veckor. Kram på dig! <3 

Ser suddigt på livet just nu. Ringde kliniken som meddelade att inget av de tre som odlades vidare klarat sig. Varför skulle då det lilla tvådagars som finns klara sig? Min bristningsgräns är nog precis nådd nu <\3

Då fick jag offentligt negativa test idag och har mens, så detta mitt första IVF-försök är över :( Kliniken ringde upp nyss, de beklagade (får alltid så himla varmt och fint bemötande vilket jag uppskattar) och sa att då slutar jag med medicinen Lutinus nu och hör av mig i januari när nästa mens kommer. Man gör ingen återföring denna cykel utan kroppen behöver vila från behandling och därför väntar man alltid till nästa cykel. Vi får dock försöka själva denna ägglossning om vi vill. Hon tyckte ändå att det var "bra tajming" att de har ju ändå julstängt tom 10/1 så det hade ändå blivit en paus och inte gått att starta ny behandling just nu pga jul och nyår. Kommer inte ihåg om hon sa något mer, men något sånt. Har egentligen redan gråtit i 2-3 dagar över det här, så känner mig mest tom idag. Just det här med ännu en jul där jag sitter utan barn, utan graviditet, och behöver se alla andras gravidmagar och söta bebisar och glada barn - det gör ont, det kan jag inte sticka under stol med. Men jag hoppas ändå att jul och nyår kan ge lite annat att tänka på också (får kanske ta en liten paus från Instagram och Facebook där det är så mycket bebis- och barnbilder jämt men inte minst i december) och sen i början av januari ska vi flytta så det kan också bli bra att fokusera på. 

Hoppas så mycket att det kan trilla in något mer positivt besked i denna grupp och att 2022 blir vårt år hörrni 

Testdag idag: en underbar julklapp. Visar fortfarande plus

Uppdatering från mig. Idag var vårt första besök på kliniken inför vår IVF. Vi har fått massa frågor ställda, vägts, mätts och jag har tagit nytt amh-prov samt gyn-undersökning och kollat mina äggreserver igen med ultraljud för att fastställa vilket "program" vi ska ingå i. Det blir det "korta programmet", där jag kommer få börja med sprutorna på en gång när processen väl är igång sen. Vi har också tilldelats väldigt mycket information hur själva processen går till. Vi fick väldigt bra bemötande och allt har gått bra. I.o.m jul/nyår så kommer vi få komma tillbaka i mitten av januari, eller endast jag, och få information om hur man tar sprutorna. Vi har också tilldelats kurator så vi ska få stöd i processen, vilket jag tycker känns väldigt bra. Det kommer garanterat behövas. Besöket tog lite över 2h. 

Min sambo blev lite chockad för dom ville först ta ett nytt spermaprov, men dom såg sen att det var så pass kort tid sen han gjorde ett att han inte behövde det, vilket han blev väldigt lättad över. Han känner att han måste ställa in sig på det mentalt för att klara av att göra det, vilket jag kan förstå.

Efter besöket så sa min sambo, "hade jag varit dig, hade jag aldrig gjort det där". Han tyckte allting lät otroligt läskigt och skrämmande, det som jag behöver ta mig igenom i allt detta.. sprutor.. äggplock etc.. Och ja, jag känner mig rädd inför det, och jag kände mig nog ännu mer rädd efter idag då det känns mer verkligt allting. Hittils har man bara snackat om det. Nu satt man där.  Men att månad efter månad gå barnlös och aldrig komma framåt, är oerhört smärtsamt, så vad är alternativet? Jag vet inte, men jag blev ledsen när han sa så. Och att, vore det han som skulle behöva gå igenom allt det där, hade han förmodligen inte gjort det.  

Med det sagt, mycket blandade känslor efter denna dagen. Glad för att ha kommit igång processen (äntligen!!), att liksom ha hamnat i "systemet", men samtidigt lite rädd.

Hej! Jag verkar också vara i fas med er, ska börja med behandlingen i slutet på januari om stjärnorna står rätt :) Spännande! Var och lärde mig ta sprutan i förra veckan, vill bara säga att jag testade att ta på mig själv och det var betydligt enklare än jag hade trott :) Jag vill nog ta sprutorna själv för att det känns mindre läskigt även om jag kommer tvinga mig kille att titta på haha! Tycker han känns allmänt distanserad till hela grejen, undrar inte så mycket och pratar knappt om det.. Lite trist men kanske svårt att greppa när det inte är ens egen kropp? Känner mig också lite ensam i processen, tur att vi har varandra <3

Jag fick förresten inte göra det här på läkarbesöket utan när jag träffade en barnmorska några dagar senare. Har du gjort det? Annars kanske du kan be om det? Jag tycker det var väldigt skönt <3

Du kommer klara det galant, lovar!:)

Hej Janni! Oj, ja då är vi verkligen i fas! :D Jag hoppas att vi får komma igång då, inte säkert. Vi kommer få info om hur man tar sprutor 18 januari, och min januari-mens förväntas starta kring 19:e... så jag vet inte.. det kan bli att vi kommer igång i februari också.. men hoppas på januari.. Jaså, han kommer ta sprutor på dig alltså?  Det vill jag inte att min sambo ska göra haha! Det är ju olika hur man känner men jag känner verkligen att jag vill ta dom själv, känns obehagligt att någon annan ska göra det på mig, om det inte är någon sköterska förstås :P .. 

Ja jag blev ledsen över det, men efter lite tid och man har landat lite i allt så känns det ok. Tror att det handlar om att han bara bryr sig och är lite orolig att jag ska behöva ta mig igenom allt det där. Han kramade om mig på kvällen och sa att han tyckte synd om mig som ska behöva göra allt det där. Åh, ja det är inte lätt om man ska behöva gå själv :( <3 nu framöver får inte min sambo följa med in på besöken längre. Det får vi verkligen göra <3 Kram