Mirabilis89

Tue 14 Sep 2021 09:01

3956 svar

Vi som försökt en längre tid - första barnet

Mens i går, så nytt BIM i Oktober

NatMar005 PLUSSAT

Molybden, BIM 15/6, 26 år (12:e försöket, PCOS) PLUSSAT

Emmalucy, BIM 2/7, 35år, 7:e försöket(med 3års misslyckande med exet) - PLUSSAT

Ericky, BIM 21/7, 33 år (12:e försöket och 2:a försöket efter MF) PLUSSAT

Tildasafira, BIM 15/9, 28 år (18:e försöket, upprepade tidiga missfall - inväntar ivf)

Msofie, BIM 15/9, 26 år (19:e försöket)

apan95, testdag 17/9, 25 år (IVF-FET)

Vickan31, BIM 23/9, 32 år (16:e försöket)

Mimmi44, BIM 25/9, 26 år (ca 18e försöket)

Hellow0rld, BIM 29/9, 29 år (16:e försöket)

RH93, BIM 4/10, 28 år (15:e försöket)

Mirabilis89, BIM 10/10, 32 år (16:e försöket).

Längtartillvår, BIM 27/10, 36 år ( första IVF försöket)

Mirabilis89

Thu 30 Sep 2021 10:20

#1461

Vi prickade verkligen inte ÄL den här gången, sex typ 4 dagar innan så räknar inte med att det blir något den här månaden.

Menmen, det börjar väl bli dags att ta tag i och ev. boka tid för utredning vilket i sig jag tycker verkar ganska spännande hehe. Jag är kanske lite knäpp, men jag har "alltid" sen jag var liten haft inställningen att jag tycker det är kul och lite spännande att gå till läkare, tandläkare och liknande. Jag tror nästan att det kan vara mig det är något "knas" med trots väldigt regelbunden cykel, inget problem med menssmärtor, mellanblödningar etc., men det kan ju förstås vara så att vi är ett sånt där fall med "oförklarlig barnlöshet".

Nåja, to be continued.

Mirabilis89

Sat 2 Oct 2021 20:21

#1489

Msofie skrev 2021-10-02 18:21:15 följande:

Tack alla som peppar och hejar, betyder så mycket! Jag hoppas verkligen för oss Apan95, nu är det vår tur. Tänker någon av oss måste väl ändå lyckas, om man går på sannolikhet?!

Alltså jag bara känner att vi kommer ha minst två plus hör i tråden efter den 16:e från er ????

Mirabilis89

Fri 8 Oct 2021 06:53

#1550

Mensen kom två dagar tidigt nu, så nytt BIM för min del :)

NatMar005 PLUSSAT

Molybden, BIM 15/6, 26 år (12:e försöket, PCOS) PLUSSAT

Emmalucy, BIM 2/7, 35år, 7:e försöket(med 3års misslyckande med exet) - PLUSSAT

Ericky, BIM 21/7, 33 år (12:e försöket och 2:a försöket efter MF) PLUSSAT

Janni91, BIM 14/10, 30 år (16:e försöket, oförklarligt barnlös och inväntar IVF)

Vickan31, BIM 21/10, 32 år (17:e försöket, godkänd remiss och inväntar IVF)

Längtartillvår, BIM 27/10, 36 år ( första IVF försöket)

Hellow0rld, BIM 28/10, 29 år (17:e försöket, remiss till ivf skickas denna månad)

RH93, BIM 2/11, 28 år (15:e försöket)

Soff, BIM 2/11, 33 år (20:e försöket, 1:a med progesteronkräm)

Mirabilis89, BIM 3/11, 32 år (17:e försöket)

Mirabilis89

Sat 9 Oct 2021 17:00

#1581

Msofie skrev 2021-10-09 08:58:37 följande:

Detta är det absolut galnaste jag har varit med om. Jag är gravid.

TRIGGER VARNING, berättar om hur jag fick reda på det.

Igår bestämde jag och min kille att vi skulle ta ett test idag, på ruvar dag 10. Jag vaknar tidigt, runt 7. Han brukar alltid vakna ganska sent. Jag känner sån ångest kring testet, har aldrig fått ett endaste streck. Tänker att jag vill inte göra en stor sak av det. Vi tar aldrig test i normala fall tillsammans. Jag tänker att jag går upp och tar det negativa själv, inte en tanke om att det skulle vara positivt.

Jag väntar aldrig tiden ut utan jag börjar alltid stirra på testet direkt. Efter 1 minut börjar jag se ett spöksteck. Tänker att folk får ju det, men jag har ALDRIG fått ens en antydan till ett streck. 1 minut till går. Jag börjar skaka. DÄR ÄR NÅGONTING. Börjar gråta när jag inser att det är för starkt för vara spök, även om de fortfarande är svagt.

Sätter mig på golvet och tar ett digitalt. Vid denna punkten är jag säker på min sak. Och som sagt, det kommer upp gravid 1-2. Jag bara gråter och skakar. Hämtar en barnbok som jag köpt för snart två år sedan, lägger på köksbordet tillsammans med testen och kallar på min kille att han ska komma då vi kan testa. Han kommer ner, jag filmar. Hans reaktion var PRICELESS. Får vara ut ett ljud som låter som en höna haha.

Vad ska jag göra nu?? Hur ska jag bete mig??

Men JAAAAAAAA!!!!!!!

Mirabilis89

Wed 20 Oct 2021 06:16

#1727

Så intressant att läsa om den ?tråkiga? biten med att ha sex i samband med barnavlandet så att säga hehe. Det är ju trots allt ett ?måste? med sex i samband med ÄL för att det ska bli ett försök liksom. Och jag förstår verkligen stressen i samband med det, och det är ju klart att det kan låsa sig ännu mer liksom när man har den pressen på sig?

Jag bestämde mig redan från början att jag inte säger till min sambo när det är runt ÄL, utan jag tog det liksom ?på mig? att veta och så försöker jag charma honom lite extra s.a.s hehe. För mig (och för oss då) var det viktigt att inte tappa ?oss? och vårt sexliv i samband med det här, jag ville liksom inte känna försökspressen OCH få sämre sex. Det har säkert lett till att vi missat ÄL någon gång under senaste året och det kanske inte är värt det egentligen men ja? Jag vet inte om det gjort att jag kan hålla mig förhållandevis positiv till det hela också fortfarande även om det gått såpass lång tid. Jag lägger absolut ingen bedömning eller värdering i det här givetvis, bara mer en reflektion från min sida.

Ni fina som kommit igång med IVF nu för en som inte är så insatt (ännu iaf), hur har det påverkat ert sexliv? Känner ni er mer ?fria? än förut (men jag har förstått att man inte får ha sex hur som helst under själva ivf-processen eller?)? Har det gått att särskilja sex och barnprocessen på ett annat sätt än innan, och kan sex kännas ?kul? igen på ett annat sätt?

Mirabilis89

Wed 20 Oct 2021 11:29

#1731

Ericky skrev 2021-10-20 11:10:30 följande:

Hej på er,

Några namn här är nya för mig, men många av er är ju gamla vänner så jag vill berätta för er vad som hänt. I lördags eftermiddag gick mitt vatten i vecka 17. Det konstaterades på UL att det inte fanns något vatten kvar. Vatten behövs för att bebis ska kunna utveckla sina lungor och träna rörelser mm. Förhoppningen var att vattnet skulle fyllas pp, vilket det i vissa fall kan göra. I mitt fall så verkade det gått hål helt och hållet på hinnan runt bebis och i måndags var vi tvungna fatta det oerhört tunga beslutet att avbryta graviditeten, trots att bebis var helt frisk. Utsikterna var små och risken för mig att drabbas av infektion för hög. Så i måndags eftermiddag fick jag föda fram vår lilla, lilla bebis på sjukhuset.

Vi trodde med vår otur (försökt ett år och under den tiden brottats med mellanblödningar), och sedan ett missfall, att det var vår tur nu. Allt såg toppen ut på KUB. Men livet funkar ju inte så tyvärr, att det finns någon slags universell rättvisa. Livet är oerhört tungt just ny men tillslut kommer en annan dag hoppas vi. Och ett annat barn som får leva med oss <3

Finner inga ord. All kärlek till er!

Mirabilis89

Wed 27 Oct 2021 09:15

#1805

Åhhh men hoppas hoppas!

Tildasafira skrev 2021-10-27 08:49:12 följande:

Tror jag får göra det då, för såhär ser testet ut idag, dubbelt så starkt som innan blödningen..

Så förvirrad tjej här :( kram <3

Mirabilis89

Tue 2 Nov 2021 08:00

#1875

Fick mens i morse igen (prickade ÄL rent klockrent sist) 1-2 dagar "tidigt" så nu kände jag lite att nääh, nu är det nog

Vi har gjort ett sånt "hemtest" på sambons spermier som inte visat på något konstigt, och även om de inte ger en 100% bild av hur det faktiskt är så ger det ju ändå en hint om att det inte är vrålkasst liksom.

Jag har extremt regelbunden menscykel på 26 dagar, enstaka gånger har det varit plus/minus 1-2 dagar det senaste 1,5 året och jag har haft positiva ÄL-test med CB varje månad. Vi har kanske inte prickat ÄL klockrent varje gång och i vissa perioder haft mindre sex än andra, men det borde ändå ha hänt något vid det här laget även om vi haft mer approachen "händer det så händer det".

Nåja, ringde sambon i morse på väg till jobbet och sa som det var, att nu vill jag boka tid för utredning och se om det är något knas, att även om jag har extremt regelbunden cykel och sparsam mens i max 3-4 dagar så blir jag ändå nervös att något skulle kunna vara knas med ffa mig, tänk om jag är på g in i tidigt klimakterie eller något? Han blev lite tagen på sängen och har nog inte insett hur bra koll jag har på min ÄL etc., men han tyckte att det var en ok ide att vi bokar en utredning för att se om det är något knas, och så tar vi det därifrån.

Och det känns bra! Jag tycker att det kan bli spännande att göra en utredning och får vi svar t.ex att "allt ser bra ut" så kan jag absolut tänka mig att köra på på egen hand där vi ev. kör på mer aktivt båda två kring ÄL, för då är ju utredningen ändå gjord liksom. Ska tilläggas att vi bor i Stockholm, så här verkar ju väntetider till ev. IVF etc inte vara alls speciellt lång som den kanske ser ut i övriga landet, så att vi behöver ta hänsyn till väntetider och så.

Mirabilis89

Tue 2 Nov 2021 11:15

#1881

Vickan31 skrev 2021-11-02 10:51:05 följande:

Beklagar att mensen kom :( Känner så igen mig i att ha en punktlig "normal" mens med positiva ägglossningstest etc och att inte fatta vad det är som är fel. Vår utredning visade dock på en blockerad äggledare (vilket är ett relativt "enkelt" fel eftersom man inte behöver gå via äggledarna om man gör IVF), men den andra äggledaren såg ju fin ut så jag förstår ändå inte riktigt varför det inte gått för oss efter över 1,5 år.

Jag tycker i alla fall att det är jättebra att ni ska göra en fertilitetsutredning som antingen kan lugna er lite med att allt ser jättebra ut eller att de kanske hittar något sätt att hjälpa befruktningen på traven :) Skönt också att du bor här i Stockholm där det inte är alltför långa väntetider, så hoppas jag att ni får en tid för första samtalet snart :) Vi är många här som gjort fertilitetsutredningar, så säg bara till om det är något du undrar och så håller vi tummarna hårt för att det är er tur snart <3

Ja och jag känner ju inte av typ någon mensvärk alls, således ej heller någon ägglossningssmärta heller. Verkligen inga besvär alls så, så har ju svårt att tro att att det skulle vara något blockerat eller liknande. Men det kanske det kan vara ändå?
Hehe tja, ringde till Stockholm IVF (vi bor i Hammarby Sjöstad så det känns klart smidigast) och de hade första lediga tid 10:e januari, på min födelsedag. Grattis liksom

Nåja, men det känns rätt bra ändå, få en tid på oss för mig och kanske framför allt min sambo att smälta det. Och nästan hellre så än att påbörja utredning innan jul och sen hinner inte allt färdigt innan julledigheter och så iallafall. Startar vi en utredning i januari så tänker jag mig att allt kan gå lite snabbare då bara därför. Och ja, jag blir 33 år då, så det står ju inte och faller med min ålder på så vis. :)

Vi som försökt en längre tid - första barnet

INNEHÅLL