Att göra eller inte göra kub?

Vi blev gravida med en sladdis som fyllda 36. Hade inte gjort KUB tidigare pga det var inte rutin då (plus att vi var yngre). Resonerade som du att vi behövde veta av hänsyn till befintliga barn. Om något var fel behövde vi veta det och resonera kring hur vi skulle göra.
Så vi gjorde KUB. Det ångrar jag inte. Däremot skulle vi ha pratat mer sinsemellan om hur vi skulle hantera resultatet. Vi fick en siffra som jag var ok med men som min man hade svårt att förhålla sig till. Om max var 1: 20 000 , hur kunde då 1: 800 vara bra?
Vi gick vidare med nipt privat för att hans oro skulle lägga sig och barnet var fullt friskt. Men det är väl det tips jag kan ge.

Samt att även läkare och barnmorskor är överens om att det ultraljud som görs i samband med KUB är bra och viktigt. För om man ser ett foster i det stadiet med normalt rörelsemönster etc. är det ett bra tecken. Sen kan man fundera på om blodprovet (det var det som drog ner vårt resultat) är så viktigt. Men totalt sett ångrar jag inte att jag gjorde det.

KUB är en riskbedömning och kan visa fel, har hört en del av som oroat sig hela graviditeten pga lite högre risk vid KUB och fött friska barn.

Resultaten är ju ingen total sanning, det är en riskbedömning dvs kan vara fel.

Jag har tre barn, de fick jag när jag var 36, 38 och nästan 41. Vid sista graviditeten ville jag veta, inte få en riskbedömning, och då gjorde jag fostervattensprov. Vid tidigare graviditeter gjorde jag inga tester alls.

Jag erbjöds det gratis i mitt landsting och tänkte att om det visar högre så kan det vara bra att vara medveten om det. På kub sa de dock att det var låg chans, fick inga siffror på det. Hade ju gjort ett tidigt ultraljud istället om det inte var möjligt att göra kub, så passade mest bara på. Första barnet. 25 år, frisk i övrigt.

Jag gjorde kub nu senast med mitt 5:e barn men fick inte veta siffrorna, fick bara veta att det var låg sannolikhet. Sen om det var 1/201 eller 1/20000 har jag ingen aning om. Är glad att barnmorskan frågade om jag ville veta siffran för det ville jag inte. Med mitt fjärde barn fick jag 1/700 nånting och var jätteorolig hela graviditeten. Jag gjorde även nipt denna gång för att vara mer säker men jag är 42 så det var mest pga åldern jag ville det.

Har tackat nej till kub då det enbart är sannolikhet och inte säger något om just mitt barn.

Exempel

En ung tjej jag känner fick 1/20000 som risk för Downs syndrom (lägsta risken) och födde ett barn med Downs syndrom.

En annan kompis fick risk 1/2 ( högsta risken) för Downs syndrom och födde ett barn utan Downs syndrom.

Finns så mycket som kan vara "fel" på ett barn som inte går att testa för också, och vad är egentligen livskvalitet? Min åsikt är att man får göra kub om man vill, men att man bör ha läst på vad det är och bestämt sig innan angående vad man vill höra med resultatet.

Min son visade sig ha hydrocefalus (drabbar ca 0,66 av 1000 födda). I många andra länder erbjuder man abort av barn med hydrocefalus. Min son mår nu bra och fungerar som alla andra i hans ålder. Tänk om han inte funnits.

Får jag fråga hur gammal du var när du väntade din son? Med tanke på att du inte valde kub mena jag. Jag håller med dej om att alla gör som dom vill och jag personligen har jättesvårt att bestämma mig just pga anledningarna du tog upp, att det är ingen garanti oavsett vad testet visar... Men samtidigt är jag nojig eftersom jag är 33.. Närmare 35 än 30 Lixom.

Kände inte alls något behov med mina två andra barn då jag va yngre. Vet att det även är unga mammor som föder barn med kromosomavvikelser men dom trycker ju mycket om den höga risken då man blivit äldre..

Min barnmorska sa till mig då jag uttryckte min velighet i denna fråga att jag skulle svara mig själv på frågan "vad gör jag om testet visar högrisk" för om jag ändå inte kommer vilja göra abort så tyckte hon att det var meningslöst att göra testet. Jag förstår vad hon menar. Men även den frågan är ju super svår! Vet inte om jag klarar av att göra en abort så pass sent.. Och jag vet inte om jag tycker att man ska välja bort ett barn pga sånt..

Det enda jag tänker är, skulle mina två andra barn lida av att ha ett syskon med kromosomavvikelser? Klarar man av att ta hand om ett barn med det?

Jag dömer inte andras beslut. Men jag tycker det är super svårt att själv bestämma mig därför jag gärna vill ha så många åsikter, erfarenheter på detta som möjligt.

Det är en väldigt bra. Och något som även du och blivande pappa/partner måste diskutera och vara överens om. Det är lätt att bli styrd av känslor när man är den som är gravid och bär barnet om barnet visade sig vara sjukt. Där vill man inte vara. Och att resonera konkret och logiskt då?

Vi var överens om att avsluta graviditeten om KUB-testet och senare nipt hade visat på sjukt barn. För då hade vi väntat så otroligt länge med syskon och en av delarna i det beslutet var att det inte vore schysst mot vår äldre son . Alla fattar sina egna beslut men så resonerade vi. Svårt.

Jag var 27 när jag var gravid med sonen. Den tjej jag vet fick barn med DS efter kub 1/20000 var 21 år när han föddes. En ingift släkting till mig fick också en son med DS och hon var 30 år när han föddes.

Den risk som finns är ju också att din ålder kommer ge ett sämre resultat på testet även om barnet sannolikt är friskt, vilket kan vara bara att vara medveten om.

Vi ville göra kub mest för att få ett ultraljud tidigt och se att det fanns ett foster som lever och har växt till rätt storlek osv. Det syns ju också då om det är några allvarliga missbildningar typ armar som saknas så man får ju veta lite mer än bara risken för kromosomförändringar. Sen kan de såklart kännas jobbigt att man inte får ett rakt svar på om barnet är helt friskt, men man kan ju som sagt se att den fortfarande lever och bara det tyckte jag var skönt.

Också en bra synpunkt. Åldersfaktorn drar ner resultatet automatiskt.