Är det dags?

Grattis. Känner så igen mig. Snart 5år sedan vi separerade, dottern då 12. Då grät hon ordentligt, men gick fort över och hon har sagt flera gånger att det var drt bästa vi gjort att vi skildes o att vi båda mår bättre nu. Hon har varit vv sedan dess. Tomhet var nog rätta ordet när det var sagt, men även en oerhörd lättnad. Jag bodde i huset ännu 2mån medan allt praktiskt fixades o så fick jag en hyrestrea i centrum. Inte en dag har jag ångrat mmig, inte en tår har jag fällt sedan beslutet var uttalat. Jag tror, att när man funderat så länge som jag (o du) är man så redo o känns bara skönt då orden är uttalade. Du får garanterat vv med dottern, låt allt lugna sig nu o sedan börjar allt det praktiska rulla. O grattis, du kommer må sååå mycket bättre i ditt nya liv. Alltför många vågar aldrig ta steget.