STUDENTÅNGEST!

Jag känner igen mig. Skillnaden är väl att jag som tog studenten kände som dig men det gjorde ingen annan. Jag har bara en kusin här i Sverige, resten av släkten bor runt om i Europa. Vi har dock mycket ?ingifta? som bor i Sverige. Typ mosters mans bror osv. Som egentligen inte blir så mycket släkt men jag har växt upp med de alla och ser de som min familj. Dessa kunde inte komma på min student och hörde knappt av sig. Ingen kunde komma på min student. Inte ens min kille hörde av sig den dagen. Jag var helt förstörd. Det tog på mig så jävla mycket så jag förstår verkligen din känsla.

Som tur är hade jag en vän som tyckte att vi skulle fira tillsammans. Och det gjorde vi, tillsammans med hennes släkt samt mina föräldrar (jag har inga syskon). Så min student blev ändå ganska lyckad.

Har din dotter någon nära vän hon skulle kunna fira med?

Din dotter ser allt du gör för henne. Du låter verkligen som en fin mamma. Allas familjer ser inte likadana ut & vi alla har olika förutsättningar. Diskutera med dottern ikväll, berätta hur du känner, så får hon berätta hur hon tänker kring allting. Med största sannolikhet kanske hon går ut på kvällen med vänner?

Önskar dig & din dotter all lycka, och hoppas innerligt att hon får en väldigt fin student. <3