• Anonym (Honung)

    Blockerad äggledare - vad göra?

    Hej! Jag gjorde en kontrastspolning av äggledarna i Mars och fick då veta att den ena var totalt blockerad och den andra hade dålig passage och jag och min man blev rekommenderade IVF.

    Jag har inte heller vad jag vet haft någon infektion eller dyl som skulle kunna vara anledningen till detta och har blivit gravid tidigare (abort, visserligen för ett antal år sedan).

    Dock hann vi aldrig påbörja någon IVF-behandling utan blev gravida spontant och jag är nu i vecka 9! Man ska självfallet inte ropa hej och jag är väldigt orolig för utomkveds då orsakerna till det verkar vara samma orsaker de på kliniken så kunde vara anledningen till mina dåliga äggledare. Men har inga fysiska symtom som tyder på det, utan de tankarna sitter i mitt huvud. Har UL i vecka 12 och längtar ihjäl mig tills dess!

    Men ville bara ge lite pepp att det inte behöver vara ?kört? (vilket jag trodde när jag fick mitt besked), utan det går tydligen att plussa med endast en ?kass? äggledare! Kram på Dig

  • Anonym (Honung)

    Men Tack själv för fina ord ??

    Vi hade försökt i 2 år, första året var väl lite ?händer det så händer det? medans andra året var ett riktigt planerat kämpande varje månad! Vilket resulterade i att vi bestämde oss för att göra en fertilitetsutredning och tyvärr fick detta besked? Men det mirakulösa hände ju iaf ???? Om det var för att vi helt gav upp psykiskt att fixa det på egen hand eller om det var för att de med kontrastspolningen varit där och ?pillat? som det tog sig har jag ingen aning om, jag är bara så evigt ödmjukt Tacksam för att vi fick vårt efterlängtade PLUS! Sen får vi se vad det slutar i, men att ens kunna bli gravida är stort för några som gett upp helt!

    Vilken bra inställning det låter som Du har! Kan dock erkänna att jag sa liknade saker utåt, att det är så tur att vi kan få hjälp med IVF nu och nu visste vi iaf orsaken till att det inte tagit sig osv, men inombords skrek jag av en känsla av misslyckande, hopplöshet och hade svårt att acceptera och ta in att de hittat nåt. Jag var så övertygad om att om nåt var fel så skulle felet antingen ligga hos min man, eller oss i kombination, eftersom jag som sagt blivit gravid tidigare. Hade såklart varit jobbigt oavsett vad för anledning de kom fram till, men kände att jag även ville vara ärlig med min reaktion på beskedet? Men som sagt, vem vet? Kanske var det just att vi helt gav upp kampen som gjorde att det lyckades?!

    Stor KRAM ??

  • Anonym (Honung)
    Vickan31 skrev 2021-07-27 21:48:25 följande:

    Så intressant att få läsa hur det gick för er - och tänk så fantastiskt att det blev en graviditet för er när ni minst anade det och nästintill gett upp hoppet helt! Man har ju hört om fler som blivit gravida just när de gett upp av olika anledningar, så om det var det eller spolningen eller något annat i ert fall är svårt att veta - men STORT att ni blivit gravida! <3

    Det är såklart tungt att höra att något är fel gällande ens kropp eller fertilitet, samtidigt som jag kände att när vi nu ändå försökt i 1,5 år utan ett enda plus så ville jag nästan ändå att det skulle finnas något "mindre fel" om du förstår vad jag menar som gav en förklaring och som skulle gå att få hjälp med. Så det är såklart tudelade känslor med detta, och med IVF, men just nu känns det i alla fall inte som något nederlag, men bara att jag är nervös för om IVF inte hjälper då hjälper ju inget känns det som? Men så långt ska jag ju inte tänka än, det kan ju faktiskt gå innan det är dags för IVF eller om min blockerade äggledare är det enda problemet så har vi ju goda chanser med IVF tänker jag. 

    Tack som sagt för att du ger mig hopp <3 Som någon skrev tidigare i den här tråden: "Det kan också vara så att ibland kompenserar kroppen och släpper ägg från den friska sidan flera månader i rad. Ibland kan man ha tur med kroppen. Så det är inte så att fertiliteten minskat med 50% för att ena sidan inte funkar." Så eftersom min ena äggledare ser bra ut lever hoppet än, och annars hoppas jag att väntetiden på IVF inte ska vara en evighet :) 

    Hur mår du nu i v. 9? Känner du av några gravidsymptom eller så?


    Håller verkligen tummarna för Dig! Som sagt, mirakel sker!

    Jag mår bra och är nu i vecka 11. Varit på ett VUL för att bekräfta graviditeten och fick se en liten, liten krabat med tickande hjärtat! Sån häftig upplevelse och en obeskrivlig känsla av lycka!

    Är såklart mycket som kan hända fortfarande och jag är säkert överdrivet nojig med tanke på att vår resa till plusset inte var helt enkel, men försöker påminna mig om att leva i nuet och nuet just nu är bara glädje, tacksamhet och lycka. Och försöka tänka på allt med en stor dos ödmjukhet.

    Visst kan jag ha påfrestande gravidsymtom som kraftigt illamående och en extrem trötthetskänsla osv, men försöker påminna mig om att för bara några månader sen hade jag bytt ut att må normalt till alla världens gravidkrämpor bara jag fick det där plusset!

    Så försöker leva lite en dag i taget. Har KUB bokat om 2 veckor.

    KRAM och Lycka Till, jag hejar på Dig
Svar på tråden Blockerad äggledare - vad göra?