Råd och tips

Jag är tacksam att jag kunde få ett barn. Jag är Tacksam för att jag har en familj som stöttar mig. Men ändå kan jag inte sluta tänka att det var inte såhär de va planerat från början.

Pappan till barnet lämnade mig gravid i sjätte månaden för en annan tjej. Trots hur mycket vi diskuterade och planerade om allting gällande om vårt barn, så VIPS ett samtal och sedan försvann han.

Nu är min son 4 månader gammal, och min ork är på gränsen. Han är i en fas som är extremt svår och kräver att vara i min famn hela tiden och skriker/gråter när han är trött och ska sova. Sova gör han knappt. Varje dag. Jag håller på och går under. Jag försöker hålla humöret uppe och vara lekfull med honom, men ibland vill jag bara stänga in mig i ett rum och gråta. Jag vet och hoppas på att det blir bättre. Att det är sömnbristen som är boven och som blir bättre ju äldre han blir. Men hur vänder man detta till ett mer positivt tänkande? Har ni några råd, erfarenheter, tips för att få de värsta dagarna att ändå kunna bli någorlunda bra? Någon liten detalj som gjorde skillnad i en själv? Något som lättnade när man är helt dränerad på energi? ????

Tacksam för alla svar