Min pojkvän röker på

Men egentligen, om vi bara lämnar hela maja-biten utanför- är det en bra partner som kör för fort så han åker dit flera gånger på ett år och börjar låna pengar av en inom året?

Jag hade dragit strecket redan där och sagt att detta inte är en ansvarsfull person som jag vill ha barn med. Jag är uppväxt med en styvfar som körde som en dåre och hade spritproblem och levde på min mors pengar i 30 år och det är verkligen inget att rekommendera någon, allra minst att blanda in barn.

Min mor är jättebitter idag och talar aldrig om mannen hon levde med i 45 år. Han fick en propp i lungan och dog knall och fall i sin säng vid 71, troligen pga allt rökande och krökande, sa läkaren. Hon tog bort allt i lägenheten som påminde om honom inom 14 dar och renoverade sovrummet inom en månad.

Varför vill du ha en man som du ständigt kommer att få skämmas för genom hela ert liv?

Det roliga med dessa personer är att de själva oftast brukar alkohol och anser att alkohol är okej. Som att det skulle vara bättre. Väldigt udda. De är emot cannabis men alkohol, som jag skulle säga är mycket värre i många aspekter, hurrar folk för.

Men man kan inte klandra folk för deras bristande kunskap gällande cannabis. Vi har blivit matade sedan barnsben om hur dåligt det är och hur det är en inkörsport till grövre droger osv. All information man får är den negativa.

Vad är det för konstigt med det? I vissa länder är det vanligt att tugga kokablad, i andra är opiumrökning inget särskilt konstigt.

Redan som liten fick man lära sig att man inte ska göra något bara för att andra gör det, så varför folk skulle vilja ha det annorlunda på nationell nivå är lite svårförståeligt i mina ögon.

Om det nu är så vissa vill se det borde de dock kontrollera fakta först, eftersom den överväldigande majoriteten av världens länder förbjuder cannabisbruk.

Fascinerande vad en sådan här tråd drar igång drogromantikerna, de som försöker intala både sig själva och sin omgivning att det är ingen fara, helt normalt etc.

Men fråga i stället deras omgivning hur de uppfattar "brukandet". Som vän till flera "brukare" kan jag konstatera att det allt för ofta går väldigt snett. Som bror till en brukare kan jag konstatera att han förstört så mycket för sig själv och sin omgivning redan i unga år. Jag undrar om han någonsin kommer klara av att leva utan problem. Fel klass i gymnasiet gav konsekvenser för resten av livet verkar det som.

Prata med de som har slutat, hur de ser på saken med mer nyktra ögon. Få skulle rekommendera att röka på.

Jag skulle aldrig gå in i relation med någon som röker på, jag vill ha en partner som jag kan lita på, en som inte prioriterar rökandet före annat.

Problemet är att folk tror att de kan hantera det. Först när det spårat ur rejält inser de att det gått alldeles för långt, och då klarar många inte av att få ordning på sig själva igen.

Så många i min omgivning har förringat riskerna i början, både för sig själva och för andra. Sedan sitter de i skiten. Några har lyckats ta sig tillbaka, men även då har en del bestående men.

Men just det är ett problem i Sverige att vi utan kontakter "tvingas" att

handla otestade grejer. Sedan som en skrev ovan så när de drar in smärtstillande medicin så kommer fler att söka efter cannabis.

Jag såg dessutom ett tv program att hälften av allt som kommer från cannabisplantan i Sverige är hasch. Enligt min ringa erfarenhet är hasch starkare än cannabis. Jag kan ha fel.

Men tar staten över och säljer kontrollerad cannabis så vet vi vad vi köper,

det finns ju ekologisk cannabis utomlands.

De får dessutom in skattepengar i stället för att spendera skattepengar

i jakten på brukare. 

Sedan skriver du just att du har ett sunt förhållningssätt till det och dessutom

kunskap. Det är ju det drogpolitiken ska vila på. För missbrukare får alltid tag i vad de vill ha oavsett om det är lagligt eller inte. Alkoholisterna dricker sig till

DT och alkoholdemens.

Är jag verkligen en drogromantiker som någon skriver? Jag anser inte det.

Alltid kul när trådarna spinner iväg lite, det blir intressant läsning.

Jag har pratat ett par gånger med min pojkvän nu, han verkar vara villig att sluta med rökat, och jag får helt enkelt lita på det tills vidare. Jag vill verkligen ge han en chans, men han har förstått varför jag vill att han ska sluta, och att det inte ska vara för min skull utan hans egen o barnens.

Hoppas att han tar hjälp av mig om det blir jobbigt och hans "vänner" respekterar att han slutar