Min pojkvän röker på

Du ska inte ha några förhoppningar att han ska sluta. Du skriver ju att han inte ens vill sluta, och han är 37 år och gissningsvis har har rökt hela sitt vuxna liv. Och han umgås med andra haschpundare.

Så här, han låter som mitt ex. När jag träffade honom var han 38 och noga med att berätta om sitt förflutna. Han umgicks med likasinnade lodisar, drack och rökte på och höll på med ectazy och sån skit. Tills det började balla ur helt och han fick sparken, fick inte träffa sitt barn längre, skämdes inför sina föräldrar osv. Då bestämde han sig. Det blev behandlingshem, och sen flytt från stan och säga upp bekantskapen med alla gamla polare. Han började plugga, träffade typ ingen eftersom han inte hade några "normala " kompisar, och när jag träffade honom hade han varit ren i sex år. Men utan en egen vilja hade han aldrig klarat det. Det var pissjobbigt sa han, all skit han hade gjort, alla skulder, föräldrar som inte vågade lita på honom längre, och nu kunde han inte fly in i något rus längre heller. Han hade gjort en imponerande resa ändå, som klarade det. Det krävs en vilja av stål för att lyckas.

Andra jag känner som fortfarande röker på är trassliga, lever trassliga liv, har skulder, flera ungar med trassliga mammor, och har typ inte utvecklats mentalt sedan de var 20, de är över 40 nu. Arbetslösa eller går på åtgärder från arbetsförmdelingen. De verkar helt sakna förmåga och vilja att rycka upp sig.

Du är kär nu och ser bara det fina med honom, men tro mig, frustrationen kommer när du inser hur stor det rökat är i hans liv. Och hur jävla trött du kommer vara på allt smusslande, all pengar som läggs på det, att han blir seg, luktar fan... Att han har behovet att droga kommer bli en  irritation för dig när första förälskelsen lagt sig. Hur skulle det inte kunna vara det? Eller så kommer du börja röka själv för att stå ut.