0 sexliv
Första gången jag skriver eget inlägg men behöver tips å råd. Vet inte vad jag ska ta mig till längre.
Är gift sen 6år tillbaka har en liten unge som går i förskolan.
Jag å min fru har sen barnet kom knapprar något samliv. Oftast jag om inte alltid jag som försöker få till det, men får alltid ursäkter som att "jag är trött" med mera... Ligger med varandra max 10ggr om året och jag är en sådan med hög sexlust å vill få till de 3-4 ggr i veckan men vet att det inte kommer att hända. Numera hittar jag inte ens mod att förföra då det är jobbigt med alla nej. (Självförtroendet är inte på topp). Nu är det så att jag har hittat en dildo som legat gömd och som sent igår la jag märke till att den var "förflyttad" å då förstod jag direkt att hon hellre tillfredsställer sig själv än att rå om varandra. Jag har tagit upp vårat sexliv flera gånger utan respons. Känns mer som att hon är gift med mig å har barn å att hon är nöjd med som det är. Ikväll kommer jag konfrontera henne med sexleksaken å fråga varför jag inte räcker till. Jag kommer absolut inte leva så här resten av mitt liv. Hon skyller emellanåt att hon inte orkar ha sex översätta, så jag har mer eller mindre gett henne sovmorgon varje helg så att hon kan vila upp sig. Men nu förstår jag varför hon är extra glad när hon duschat eller sovit i gästrummet...
Ursäkta långt inlägg...
P.S vet egentligen vad jag vill med det här inlägget men känner mig otillräcklig, hjälplös och sårad
Hennes lista med ursäkter är enorm. Bara faktumet att hon aldrig använder samma två gånger i rad, att hon lider så hemskt av saker hon skulle ignorerat förr och att något alltid drabbat henne PRECIS den dag jag försöker, gör att det skriker "tomma ord".
Det jobbiga är att hon inte har något emot att suga av mig. När man var i 30-årsåldern tyckte man det var helt underbart att bli avsugen. Nuförtiden ligger man där och får anstränga sig för att komma bara för att man är så förbannad... eftersom staken står där i givakt och det man INTE får är uppställt bara en armlängd bort, oftast även utan trosor. Förr i tiden reste man sig bara upp, gick runt sängen och tryckte in den där hon stod färdig på knä. Så nära men ändå så långt ifrån. Ännu mer frustrerande blir det eftersom hon verkar tro att det hon gör med munnen ens ligger i närheten av något som kan kallas "i stället för". Hennes "åt mig" skulle jag klara själv om det var bara njutningen jag ville åt. Det är det där "MED mig" jag saknar.
Men det står inte på förrän det slipper ut, det som hittills (och för länge nu) stannat i tanken varje gång jag fått dom där ursäkterna till svar: "Är det så att du inte längre vill så säg då för f*n det. Då kan jag sluta fråga och du behöver inte ljuga längre." Då står hon vid vägskälet. Blir det tydligt för henne att jag har mina tvivel får hon inse att det är dags att vara ärlig... eller övertyga mig om motsatsen.