0 sexliv

VAD det beror på känns ganska sekundärt för mig. Det är fortfarande ingen ursäkt för att låta partnern tro att allt är som det alltid varit. Det är bara en temporär lösning. När lögnerna börjar brista övergår dom till att kännas mer som förolämpningar än undanflykter.

Har hennes syn på förhållandet förändrats förväntar jag mig att hon låter mig veta det också. Liksom hon har jag rätt att avgöra om det var det här förhållandet jag planerade att leva i. Vet man inte var man är blir det svårt att avgöra om man vill stanna där.

Det kan vara otroligt svårt att säga till sin partner att den inte får en att njuta. Kanske ett förslag att den part som saknar sex öppnar upp för det? T ex genom att säga: "Är det nåt du vill ändra på med vårt sexliv? Kan jag göra nåt mer för att få dig att njuta? Vill du att vi fokuserar mer på din njutning?" Eller: "Är det så att du på något sätt mår dåligt? Vet du varför du tappat lusten? Jag vill att du ska må bra, är det något jag kan göra?"

Inte säkert det hjälper såklart, kan ju vara av andra anledningar. Det är ju nåt som är fel om man helt tappat lusten till sin partner.

Nej men du behöver berätta hur du KÄNNER för henne. Säg just detta, att du känner dig otillräcklig, hjälplös och sårad. Att du inte känner att hon älskar dig längre och att du inte kan leva i en kompisrelation eftersom du fortfarande är attraherad av henne. Säg att antingen blir det terapi eller separation- välj. För det funkar inte för dig att leva såhär.

Vill förtydliga, jag anser självklart att en person har rätt att att inte ha sex om man inte vill detta. Däremot kan man inte lägga locket på och ignorera samtalet, man har en skyldighet att förklara sina känslor och lyssna in sin partners känslor och inte vifta iväg det som oväsentligt. Det är inte respektfullt. Lever man i en tvåsamhet så är man exklusiva när det gäller sex. Vill man inte ha sex mer, fine, men då behöver detta förklaras för partnern så partnern kan göra ett val hur vida hen kan leva under de villkoren eller vill gå vidare.