Mimosa86 skrev 2021-06-15 15:28:16 följande:
Du lägger fram det där du pratar i jag-form. Dvs hur du känner. Inta att hon brister, för då kommer hon hugga tillbaka.
Om jag hade varit du hade jag lag fram det på följande vis:
....... jag känner att vår kärlek har ebbat ut och blivit en kompisrelation. En relation jag värdesätter otroligt högt,
men jag älskar dig som en syster och inte som en fru. Jag önskar jag kunde känna annorlunda men tyvärr är det så det är. Det känns inte rätt att fortsätta en kärleksrelation med de premisserna, jag kommer inte vara lycklig i det och jag tror inte du kommer vara det heller. Jag vill att vi är bästa vänner och kan umgås som just det och ha en bra relation med barnen, för du är en av de mest fantastiska människor jag någonsin träffat. Men just nu känns det som att den här värmen riskerar att bli bitterhet och sorg för mig om vi inte går isär. Och jag tror att barnen ser igenom detta.
(Om hon kontrar med att ni skiljer er pga av sex)-
Nej, det handlar om kärleken, sex är en del av det men inte hela, jag tycker inte vi är intima på något plan längre. Varken själsligt eller fysiskt. Jag känner inte att det vi har är kärlek utan just fin vänskap
Men det är ju inte riktigt sant, TS är ju fortfarande attraherad av henne då han vill ha sex och ansträngt sig för att få henne med på tåget. Ska han ljuga för att vara snäll här, menar du? För det låter ju som om han tar på sig skulden för separationen fast det egentligen beror på hennes ointresse för hur han känner och ovilja att gå honom till mötes och jobba med problemet.