Ska ta snacket med min fru imorgon - ber om stöttning

Om hon aldrig haft någon direkt sexlust men ändå vill leva familjeliv med en man, varför har hon då valt en man som älskar och njuter av sex? Varför vill inte hon försöka hitta lösningar, vill hon ens leva med honom?

Det låter som du fått en del annat än det du bad om - stöttning - och jag beklagar det! 

Det du beskriver i din tråd är att mycket handlar om sex, men jag tror inte att det är minst lika viktigt att se det andra du pekar på; brist på närhet, ömhet, förståelse, intresse. 

I samtalet med din fru skulle jag rekommendera att inte lägga någon vikt alls vid just sex. Det låter som att ni pratat om det, att det är infekterat och att ni helt enkelt inte ser likadant på det. Sexbristen må vara ett symptom, men inte hela problemet, och lyfter du det kommer hon antagligen att fastna vid det, som du själv pekar på.

Hon behöver inte "hålla med", du behöver inte "övertyga henne" eller liknande. Jag tror många uppbrott som blir infekterade beror på just det, att försöka få den andra att se sina brister och sin skuld osv. Om du faktiskt landat i att det inte går att lösa finns de nog inget att vinna på att peka på alla enskilda brister och problem. Det är viktigt när det fortfarande finns något att försöka laga och fixa, men inte när det är över. Alltså skulle jag föreslå att du håller det ganska sakligt och gör ALLT för att försöka hålla sex borta ur samtalet, för att inte hon ska låsa sig i det. Hon kommer säkert att söka provocera fram att du ska säga att det är sexbrist som är problemet, för det skulle antagligen kännas "enklare" för henne att tänka att problemet är din, i hennes ögon, orimliga sexlust och sexfokus och sexkrav, hellre än att tänka att problemen handlar om brist på kärlek och omtanke. Så håll det sakligt, leta inte syndabockar och brister utan fokusera på framtiden. Det kan dock vara klokt att ge det lite tid, från att du "släpper bomben" och är tydlig med att du verkligen vill detta till att du börjar prata med mäklare osv, så hon hinner landa. Försök möjliggör så hon kan exempelvis åka en helg till ett syskon eller gå ut och äta middag med en vän eller liknande, för hon har nog mycket processande att göra om hon själv aldrig tänkt att skilsmässa faktiskt är en reell möjlighet. Sedan, om någon vecka eller två, meddela att du börjat titta på det praktiska med bostad osv.

Lycka till! 

Och för övrigt tror jag personligen att skilda föräldrar som har chans till lycka är tusen gånger bättre än gifta olyckliga föräldrar. Inte minst då det sätter standarden för vad barnen ska förvänta sig av livet!

Om det mot förmodan skulle finnas en chans att rädda ert förhållande, att få till den stora förändringen i samförstånd OM den ömsesidiga vilja skulle finnas. I så fall kommer den chansen att visa sig i professionella samtal, vilket jag tror är den enda framkomliga vägen.
Men sannolikt har du kommit till den enda rimliga slutsatsen och då får du professionell hjälp och stöd hur du på bästa sätt ska gå tillväga för att genomföra förändringen. 

+1 på det.

Jag har svarat i ett par såna här trådar tidigare och givit min bild. Det uteblivna sexet är sällan grundproblemet men blir en del av symtombilden. Jag har en nästan 15-årig relation bakom mig där sexlivet nästan alltid lämnat mer att önska, bra sex när det väl hände, men det kunde gå 7-8 månader emellan. När vi separerade trodde jag att sexbristen var ett problem. När jag träffade min nuvarande blev det ganska tydligt att inte heller hen var speciellt sexuell av sig, samlag blir det väl på sin höjd varannan månad, men eftersom allt annat runtomkring funkar så bra (daglig kroppskontakt, mycket pussar och kramar, somna i sked, duschar ihop flera gånger i veckan, massage, kliar varandra på ryggen, myser m.m.) så saknar jag inte den där sista lilla biten.

Det var ju det jag saknade i min förra relation där jag knappt fick ge min partner en kram, där vi aldrig hade kroppskontakt utanför sängen, där varje försök att närma sig betraktades som nymfomani. Jag ville ju egentligen bara ha ömhet, men just sexbiten gick att sätta fingret på och var så konkret.

Bra skrivet. Dags att börja leva var för sig. Frun kan leva själv eller leta upp någon som vill ha samma sorts känsloliv som hon. Och TS kan bli fri att leva sitt liv och leta efter kärlek. Det är alla människors rätt. Ingen ska fångas eller luras in i ett kärlekslöst förhållande.

Nu gissar du. TS har skrivit att frun alltid haft lågt intresse för sex, kanske är hon assexuell i den bemärkelsen att hon inte gillar sex med andra, kanske inte ens med sig själv?

Om hon nu skulle vara så avtänd att hon t o m känner äckel för sin man, då undrar man ju verkligen varför hon är kvar i relationen. Bekvämlighet förstås, men är det schysst i så fall tycker du? Borde inte hon tagit upp problemet med sin man istället för att ducka varenda gång det kommer på tal?

En vettig lösning om de vill fortsätta leva tillsammans hade ju varit en öppen relation eftersom ena parten inte är intresserad av sex och inte har några sexuella behov alls, medan den andra har det. Då får den med sexlust söka sex utanför äktenskapet.
Självklart måste de prata igenom ordentligt vad som ingår i deras öppna relation så det inte blir några missförstånd. Ingen optimal lösning kanske, men om dom inte vill skiljas så kan jag inte se något mer rättvist alternativ. 
Kan du?

Jag tycker jag förklarat hur jag resonerar, ändå verkar du ifrågasätta allting och tolka utifrån hur DU skulle ha agerat.

Du tolkar in massa saker som att TS fru visst vill ha sex, men inte med TS. Han har ju skrivit att hon aldrig varit speciellt intresserad av sex, inte ens i början. Hon har hur som helst valt att stanna i relationen och leva utan sex. Och nu är det ett problem för TS som saknar och längtar efter närhet.

Jag skrev att en öppen relation kunde vara ett alternativ om de vill fortsätta leva tillsammans trots sina olika behov av sex. Vad du tycker om öppna relationer skiter nog både jag och TS i.
Kommer de inte fram till någon lösning är skilsmässa det som återstår, jag har ingenstans skrivit att skilsmässa är fel.
Känns som du inte sätter dig i att förstå vad som faktiskt skrivs.