Hej!
Jag har en enkel fråga till personer som varit otrogen mot sin partner. Varför var just du otrogen? Är nyfiken över varför folk är otrogna, är det för att man har en stark attraktion till någon annan än sin partner? Eller handlar det mer om vad man saknar i sitt egna förhållande? Kan förstås finnas andra anledningar, skriv gärna vad just din anledning varit!
Inga dömande kommentarer tack, tråden handlar om varför inte om det är rätt eller fel!
Ha ha ha. Kungen av projiceringar ha än en gång talat. Du har skrivit tusentals inlägg på forumet under flera år. Jag har skrivit ett fåtal i den här tråden.
Det är ju fortfarande DIN definition av otrohet och moral du försöker stoppa in mina värderingar i. Hela poängen är ju att jag och många andra inte delar din snäva definition. Alltså blir hela följdresonemanget lidande. Att någon har en affär är inte omoraliskt för mig beroende på olika parametrar.
En man har rätt att spöa på sin kvinna i stora delar av världen, han till och med förväntas göra det. Det är moraliskt att göra det beroende på hur. Imamer lär ut bästa sättet att tukta sina hustrur. För mig är det otänkbart. Det skulle strida mot mina egna moraliska värderingar att göra det.
Nej. Först ska vi definiera hur folk upplever otrohet och om det innebär ett "svek" för alla. Nej, det gör det inte.
Sedan kan vi konstatera att väldigt många förhållanden som fortsätter och till och med blir starkare av något som skakar om det på ett eller annat vis. Alltså accepterar väldigt många det och även det argumentet faller.
Att en partner bedragit mig innebär ju inte heller att den kommer att göra det fortsättningsvis. Nästa tankevurpa från din sida.
Och jo, vad man anser och värderar ändras med tid. Både parternas värderingar enskilt och de gemensamma i förhållandet. Inget är konstant.
Sedan kan vi konstatera att väldigt många förhållanden som fortsätter och till och med blir starkare av något som skakar om det på ett eller annat vis. Alltså accepterar väldigt många det och även det argumentet faller.
Och jo, vad man anser och värderar ändras med tid. Både parternas värderingar enskilt och de gemensamma i förhållandet. Inget är konstant.
Väldigt få förhållanden håller. Oavsett otrohet. Att du då använder otrohet som en parameter för att de inte gör det blir helt skevt. Om de flesta förhållanden inte innehåller otrohet och ändå inte håller blir det ju en parameter med samma logik.
Fet: Nej, du väljer att missuppfatta igen. Jag skrev inte så. Den här gången heller.
Alltså finns det inga motsägelser i det jag skrivit, endast i dina medvetna misstolkningar. Inte ens med ditt körsbärsplockande bland stycken och ord kommer du någon vart. Vore spännande om du bemötte ett argument en gång istället för att argumentera med dina egna tolkningar av andras.
Du tog upp det i en relativisering när vi diskuterar något helt annat(ett av dina uppenbara argumentationsfel du matar på med) Påstod att det alltid är fel för alla. Min poäng är att din definition av rätt och fel, moral och etik är inte den absoluta sanningen. Det som är fel för dig, och i det här fallet för mig, är rätt för andra. Det är varken en sanning eller en konstant. Då faller resten av ditt resonemang.
Ditt svar var lika väntat som banalt. Att påstå att jag skrev den exakta motsatsen.
Varför tror du att hela den här debatten gått i stå för dig i flera år, oavsett vem du diskuterar det med?
Du får inte mer av min energi i alla fall. Lycka till.
Nej. Först ska vi definiera hur folk upplever otrohet och om det innebär ett "svek" för alla. Nej, det gör det inte.
Sedan kan vi konstatera att väldigt många förhållanden som fortsätter och till och med blir starkare av något som skakar om det på ett eller annat vis. Alltså accepterar väldigt många det och även det argumentet faller.
Att en partner bedragit mig innebär ju inte heller att den kommer att göra det fortsättningsvis. Nästa tankevurpa från din sida.
Och jo, vad man anser och värderar ändras med tid. Både parternas värderingar enskilt och de gemensamma i förhållandet. Inget är konstant.