Anonym (omg) skrev 2021-06-27 19:53:52 följande:
Men varför ens ta risken? Det KAN gå åt skogen, och frågan är om du och din man tycker det är värt det om du inte ens kan bli penetrerad utan smärta sen.
Det verkar ju sitta i ditt huvud som en fixering att du måste tajta till dig. Du skriver att din man aldrig klagat, så var kommer egentligen de där tankarna ifrån?
Det jag menar att du kan göra istället är att jobba med egenvärde och självkänsla istället. Försök bli trygg i dig själv, att du duger som du är. Att du har en kropp som är frisk och fungerar.
Att operera är en quick fix, du kommer garanterat hitta nya grejer du måste "åtgärda" efter det för att känna dig bekväm. Nya fixeringar. Dålig självkänsla funkar så, man säger att man gör det för sin egen skull, men det är bullshit. Det grundar sig i en inre osäkerhet.
Knipövningar kanske också funkar, många säger det. De är ju dessutom bra för att slippa inkontinens med tiden.
Tycker det är så sorgligt att operera en fungerande kropp för att duga.
Men måste han ha klagat? Jag VET ju att jag blivit lite större efter min förlossning, just det har jag inte tagit negativt fysiskt eftersom jag innan dess var väldigt trång och fick ont och led varje gång vi hade sex så idag känns det normalt, men det kvarstår fortfarande att slidan töjdes och det kommer den troligtvis göra denna förlossning också och det kan jag inte leva med.
Dessutom vill jag inte operera bara för att jag är missnöjd över något, jag vill operera för att ta tillbaka det jag hade. Skulle jag få skitfula bröst i framtiden så är det väl inte så konstigt att jag vill få tillbaka mina gamla?
Men jag kommer läsa på mer om riskerna innan jag tar beslutet men just nu känns det bra så. Med riskerna känns det ändå som pest eller kolera så man kan lika gärna göra operationen och hoppas på det bästa.
Uppskattar dessutom svar från er som delar med er av era erfarenheter så fortsätt gärna om det är några fler här som gjort.