Ska jag lämna brevet till mitt ex eller behålla det själv?
Det har gått snart ett år sen mitt ex lämnade mig, men smärtan är fortfarande lika stark. Hur är det ens möjligt?
Det finns så mycket jag vill säga till honom, men jag kan inte det och jag är väldigt osäker på om han vill lyssna.. jag berättade för min psykolog att jag funderar att lämna ett brev så kanske sorgen får sitt slut, men hon sa att jag ska istället behålla den själv. Men jag vet inte.. tycker ni att jag ska lyssna på mitt hjärta eller på ett proffs?
Jag försöker inte vinna honom tillbaka utan bara berätta om mina känslor, även berätta saker som vi inte pratat tidigare om så kanske han har förståelse för varför det blev som det blev under en del situationer. Jag vill också berätta att jag vill att sorgen måste få ett slut för min del så att jag kan gå vidare.
Jag vill också bara påpeka att jag är väldigt dålig på att prata om mina känslor, närmast man kan komma dom är via ett brev och det är därför jag skrev den.
Det här är brevet:
T,
Jag trodde vi hade det bra?
Mina känslor har alltid varit starka för dig och utvecklats allt starkare med tiden oavsett med eller utan alla dessa paus i relationen som vi haft.
Jag har funnit brister hos dig, men älskat dig ändå för det är väl det man gör när man träffat en fin människa? Men nu vet jag inte det längre. Jag har under mitt hela liv älskat människor i olika formar, men det känns som att man inte räcker till. Är det svårt för människor att älska mig tillbaka?
Hela min barndom var en kamp mot rädsla, ångest och smärta där jag inte kunde gömma mig från min egen pappa. Att bli slagen i sitt hem som anses som en trygghet för barn förträngde jag och det blev tillslut en vana. Att växa upp var en förvirring och många gånger tappade man bort sig själv. Jag undrade många gånger som liten hur en pappa bör vara och jag kunde aldrig se upp till en manlig förebild i min närhet. Jag saknade trygghet, förebild och kärlek. Det viktigaste jag gjort var att jag förlät min pappa ganska tidigt för jag kunde småningom finna kärlek på annat sätt- nämligen i mig själv. Jag bestämde mig även tidigt att om jag ska bli kär i en man så skulle han aldrig få påminna mig om min egen pappa.. och jag fann ju dig. En fin människa som tog plats i mitt hjärta.
Det kanske inte alls är konstigt över hur du känner, du har mer erfarenhet och vet hur du vill ha det i ett förhållande och det har du rätt till. Jag vet inte vilket som är jobbigast - att du sårat mina känslor många gånger eller lämnar minnen efter dig? Kommer man kunna hitta någon igen och vill man hitta någon?
Jag kommer sakna din trygga famn och tröst, hur vi höll varandras hand, doften av din parfym, kyssarna, att äta ihop, titta på film ihop, sova ihop och borsta tänderna intill varandra i badrummet. Kommer framförallt sakna din varma och trygga blick.
Tack T för att du kom in i mitt liv och tog plats, nu vet jag vad jag ska finna i framtiden. Du lärde mig hur en man ska vara.
Den fina drömmen där vi har ett barn tillsammans och är lyckliga får ske i ett annat liv. Hoppas du finner ditt och jag mitt.
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2021-06-29 12:13
Jag har tagit till mig vad ni skrivit. Jag får helt enkelt slänga brevet och jobba mer på mig själv. Tack för alla svar.
