Anonym (Vad göra?)

Mon 28 Jun 2021 09:39

35 svar

Emotionell utmattning

Hej,
Jag har hamnat i en emotionell utmattning (yrsel, illamående när jag koncentrerar mig, panikångest i sociala miljöer, trött trött trött, hjärtklappning m.m).

Att jag säger att det är en emotionell utmattning är för att detta är resultatet av mycket bråk, diskussioner och framförallt malande tankar kring ett stort livsval... Nämligen var jag och min man och två barn ska bo.

Vi bor och har sedan sonen på 6 år föddes bott i en villa nära min familj (mamma, pappa och syskon), vi är kring 30 och barnen är 3 och 6 år.

Jag är introvert (även om det inte märks). Jag tycker om att träffa folk men blir otroligt trött av det och "intar en roll" mer än att naturligt bara vara. Jag trivs bäst med min lilla familj alternativt med min stora familj (mina föräldrar och syskon).
Jag är inte särskilt äventyrlig av mig så jag har inget behov av att hitta på så mycket mer saker än att umgås med mina nära och kära... Skogsutflykter, gå till badstranden m.m.

Min man är extrovert, har många olika intressen och älskar att umgås med vänner. Min man har sina barndomsvänner och familj 1,5 timma bort och skulle helst bo där och förmodligen umgås mer med andra än bara den lilla familjen (mig och våra barn). Han har även en gård efter hans farfar som han gärna skulle ta över och hans föräldrar har en gård en bit från den gården där det finns mycket att fixa med (som han gillar).

Nu har vi malt på om detta "var ska vi bo" så pass länge och jag har hela tiden argumenterat för att vi ska bo nära min familj, av egoistiska skäl, jag vill ha nära till min familj.

Men ju mer åren går ju mer tär det på mig att jag tagit saker ifrån honom... Att jag har honom som en fågel i en bur... Han säger själv att det funkar och vi har skaffat gemensamma vänner här, men jag vet ju att detta inte är hans dröm... Och jag blir osäker på vad min dröm egentligen är. Jag vill ha trygghet och kärlek, sen har jag väl inte så specifika drömmar mer än så.

Men oron att vårt förhållande ska bli sämre, att han aldrig ska vara hemma med lilla familjen när han har "mer alternativ" och att han ska falla tillbaka i gamla mönster är så stor att jag inte vågar riskera det.

Vi har ju två barn som känner sig som hemma här, som har bäsistas här, och vi har en bra relation även om detta ämne är ständigt återkommande ämne.

Detta tär på mig och har gjort att jag hamnat i en emotionell utmattning. Jag är ganska nojig av mig och är rädd för att jag oavsett om jag kommer ur denna utmanning eller ej inte skulle klara av en flytt med allt vad det innebär. Byta jobb, bryta upp barnen från sina vänner och sin grund...

Ville bara ha lite tips från någon opartisk!

Anonym (A)

Mon 28 Jun 2021 09:46

#1

Anonym (Vad göra?) skrev 2021-06-28 09:39:47 följande:

Hej,
Jag har hamnat i en emotionell utmattning (yrsel, illamående när jag koncentrerar mig, panikångest i sociala miljöer, trött trött trött, hjärtklappning m.m).

Att jag säger att det är en emotionell utmattning är för att detta är resultatet av mycket bråk, diskussioner och framförallt malande tankar kring ett stort livsval... Nämligen var jag och min man och två barn ska bo.

Vi bor och har sedan sonen på 6 år föddes bott i en villa nära min familj (mamma, pappa och syskon), vi är kring 30 och barnen är 3 och 6 år.

Jag är introvert (även om det inte märks). Jag tycker om att träffa folk men blir otroligt trött av det och "intar en roll" mer än att naturligt bara vara. Jag trivs bäst med min lilla familj alternativt med min stora familj (mina föräldrar och syskon).
Jag är inte särskilt äventyrlig av mig så jag har inget behov av att hitta på så mycket mer saker än att umgås med mina nära och kära... Skogsutflykter, gå till badstranden m.m.

Min man är extrovert, har många olika intressen och älskar att umgås med vänner. Min man har sina barndomsvänner och familj 1,5 timma bort och skulle helst bo där och förmodligen umgås mer med andra än bara den lilla familjen (mig och våra barn). Han har även en gård efter hans farfar som han gärna skulle ta över och hans föräldrar har en gård en bit från den gården där det finns mycket att fixa med (som han gillar).

Nu har vi malt på om detta "var ska vi bo" så pass länge och jag har hela tiden argumenterat för att vi ska bo nära min familj, av egoistiska skäl, jag vill ha nära till min familj.

Men ju mer åren går ju mer tär det på mig att jag tagit saker ifrån honom... Att jag har honom som en fågel i en bur... Han säger själv att det funkar och vi har skaffat gemensamma vänner här, men jag vet ju att detta inte är hans dröm... Och jag blir osäker på vad min dröm egentligen är. Jag vill ha trygghet och kärlek, sen har jag väl inte så specifika drömmar mer än så.

Men oron att vårt förhållande ska bli sämre, att han aldrig ska vara hemma med lilla familjen när han har "mer alternativ" och att han ska falla tillbaka i gamla mönster är så stor att jag inte vågar riskera det.

Vi har ju två barn som känner sig som hemma här, som har bäsistas här, och vi har en bra relation även om detta ämne är ständigt återkommande ämne.

Detta tär på mig och har gjort att jag hamnat i en emotionell utmattning. Jag är ganska nojig av mig och är rädd för att jag oavsett om jag kommer ur denna utmanning eller ej inte skulle klara av en flytt med allt vad det innebär. Byta jobb, bryta upp barnen från sina vänner och sin grund...

Ville bara ha lite tips från någon opartisk!

Kan ni inte ha hans gård som sommarhus? Få det bästa av två världar? Då kan ni vara där tillsammans, men vill han ibland vara mer social, så stannar du hemma i sommarhuset. Han kan även åka dit själv om han vill, eller han och barnen.

Anonym (Vad göra?) Trådstartaren

Mon 28 Jun 2021 09:56

#2

Vi har varken ekonomisk möjlighet eller praktisk möjlighet till det... Det är en stor gård som kräver mycket arbete för att inte förfalla.

Vi är ofta uppe och hälsar på hos hans familj, och då har vi en stuga som vi bor i. Men det handlar mer de spontana aktiviteterna som han missar genom att bo här. Det vardagliga... Jag har inget behov av att göra massa saker på vardagarna utan känner mig ganska trött efter en dag på jobbet - men han skulle gärna umgås med släkt och vänner även på vardagar - och hjälpa sina föräldrar på deras gård.

Anonym (Vad göra?) Trådstartaren

Mon 28 Jun 2021 09:56

#3

Anonym (A) skrev 2021-06-28 09:46:42 följande:

Kan ni inte ha hans gård som sommarhus? Få det bästa av två världar? Då kan ni vara där tillsammans, men vill han ibland vara mer social, så stannar du hemma i sommarhuset. Han kan även åka dit själv om han vill, eller han och barnen.

Vi har varken ekonomisk möjlighet eller praktisk möjlighet till det... Det är en stor gård som kräver mycket arbete för att inte förfalla.

Vi är ofta uppe och hälsar på hos hans familj, och då har vi en stuga som vi bor i. Men det handlar mer de spontana aktiviteterna som han missar genom att bo här. Det vardagliga... Jag har inget behov av att göra massa saker på vardagarna utan känner mig ganska trött efter en dag på jobbet - men han skulle gärna umgås med släkt och vänner även på vardagar - och hjälpa sina föräldrar på deras gård.

Anonym (A)

Mon 28 Jun 2021 10:06

#4

Anonym (Vad göra?) skrev 2021-06-28 09:56:26 följande:

Vi har varken ekonomisk möjlighet eller praktisk möjlighet till det... Det är en stor gård som kräver mycket arbete för att inte förfalla.

Vi är ofta uppe och hälsar på hos hans familj, och då har vi en stuga som vi bor i. Men det handlar mer de spontana aktiviteterna som han missar genom att bo här. Det vardagliga... Jag har inget behov av att göra massa saker på vardagarna utan känner mig ganska trött efter en dag på jobbet - men han skulle gärna umgås med släkt och vänner även på vardagar - och hjälpa sina föräldrar på deras gård.

OK.

Barnen är inget problem som jag ser det, de är fortfarande små. Så att stanna för deras skull är inget argument, anser jag. Skillnad om de varit tonåringar.

Ja, jag vet inte hur ni ska lösa det, hur gick snacket när ni blev tillsammans, ni är ju ganska olika, och vill olika i livet. Kanske lättare att bo i hans hemtrakter, så får du hälsa på din familj och de hälsa på dig när det är helg. Han har mer behov av att vara med sin familj än vad du har, och om du känner dig så utmattad av er situation och att du hindrar honom från att träffa sin familj, så kanske en flytt är det bästa. Känns inte som att stanna kvar är något alternativ heller, med tanke på ditt mående.

Anonym (Flytta kanske är bäst)

Mon 28 Jun 2021 10:18

#5

Han har stort socialt behov, du har inte det. Du vill bo kvar för du har nära till din familj men ni verkar inte umgås jätteofta.

Jag skulle säga testa en flytt. Hyr ut ett nuvarande boende och pröva ett par månader? Du behöver inte haka på alla hans sociala grejer, barnen är små och lider inte. Känns det åt skogen är det väl bara att ta en ny diskussion.

Det kan faktiskt bli hur bra som helst. Som introvert som behöver ladda energi genom att vara ensam och pyssla med eget använder jag själv otroligt mycket återhämtningstid i trädgården till exempel. En gård hade varit perfekt för mig så jag blir lite avundsjuk. :)

Anonym (Vad göra?) Trådstartaren

Mon 28 Jun 2021 10:26

#6

Anonym (A) skrev 2021-06-28 10:06:55 följande:

OK.

Barnen är inget problem som jag ser det, de är fortfarande små. Så att stanna för deras skull är inget argument, anser jag. Skillnad om de varit tonåringar.

Ja, jag vet inte hur ni ska lösa det, hur gick snacket när ni blev tillsammans, ni är ju ganska olika, och vill olika i livet. Kanske lättare att bo i hans hemtrakter, så får du hälsa på din familj och de hälsa på dig när det är helg. Han har mer behov av att vara med sin familj än vad du har, och om du känner dig så utmattad av er situation och att du hindrar honom från att träffa sin familj, så kanske en flytt är det bästa. Känns inte som att stanna kvar är något alternativ heller, med tanke på ditt mående.

Hade jag vetat att barnen skulle få det lika bra där så hade jag inte varit rädd för att flytta. Men tänk om saker och ting blir annorlunda på ett dåligt vis - och att det i slutänden drabbar dom. Det hade varit enklare för mig om han sagt "jag vill att vi flyttar, jag mår inte bra här". Men han säger ju inte så utan han hankar på och säger "det funkar", men i samtal kommer det upp att detta kanske inte riktigt var vad han tänkt sig och "ja min dröm är väl fortfarande att bo där"... Så då blir det liksom på mitt initiativ om vi ska flytta och jag är så rädd att ta fel beslut eftersom vi ändå i dagsläget är en fungerande familj. Det är ju inte säkert att min utmattning blir bättre om vi flyttar - den kanske blir sämre - jag vet faktiskt inte.

När vi blev tillsammans var vi unga - tänkte inte så mycket på framtiden utan var bara fasligt förälskade och ville inte vara en dag utan varandra. Hade man varit rationell kanske vi inte hade hållt ihop - men vi tyckte och tycker fortfarande väldigt mycket om varandra trots våra olikheter.

Anonym (Vad göra?) Trådstartaren

Mon 28 Jun 2021 10:29

#7

Anonym (Flytta kanske är bäst) skrev 2021-06-28 10:18:15 följande:

Han har stort socialt behov, du har inte det. Du vill bo kvar för du har nära till din familj men ni verkar inte umgås jätteofta.

Jag skulle säga testa en flytt. Hyr ut ett nuvarande boende och pröva ett par månader? Du behöver inte haka på alla hans sociala grejer, barnen är små och lider inte. Känns det åt skogen är det väl bara att ta en ny diskussion.

Det kan faktiskt bli hur bra som helst. Som introvert som behöver ladda energi genom att vara ensam och pyssla med eget använder jag själv otroligt mycket återhämtningstid i trädgården till exempel. En gård hade varit perfekt för mig så jag blir lite avundsjuk. :)

Jag umgås med min familj ungefär 1 gång per vecka... Så det skulle ju bli betydligt mer sällan om vi flyttade.

Jag har tänkt tanken på att hyra ut och testa - men det känns så taskigt mot barnen att skapa så mycket osäkerhet - och frågan är om verkligen släpper sitt gamla om man bara hyr ut och inte går all in på en gång?

Vi har i dagsläget ett hus på landet - så skillnaden på så vis skulle inte bli så stor för min del.

Anonym (A)

Mon 28 Jun 2021 10:34

#8

Anonym (Vad göra?) skrev 2021-06-28 10:26:52 följande:

Hade jag vetat att barnen skulle få det lika bra där så hade jag inte varit rädd för att flytta. Men tänk om saker och ting blir annorlunda på ett dåligt vis - och att det i slutänden drabbar dom. Det hade varit enklare för mig om han sagt "jag vill att vi flyttar, jag mår inte bra här". Men han säger ju inte så utan han hankar på och säger "det funkar", men i samtal kommer det upp att detta kanske inte riktigt var vad han tänkt sig och "ja min dröm är väl fortfarande att bo där"... Så då blir det liksom på mitt initiativ om vi ska flytta och jag är så rädd att ta fel beslut eftersom vi ändå i dagsläget är en fungerande familj. Det är ju inte säkert att min utmattning blir bättre om vi flyttar - den kanske blir sämre - jag vet faktiskt inte.

När vi blev tillsammans var vi unga - tänkte inte så mycket på framtiden utan var bara fasligt förälskade och ville inte vara en dag utan varandra. Hade man varit rationell kanske vi inte hade hållt ihop - men vi tyckte och tycker fortfarande väldigt mycket om varandra trots våra olikheter.

För det första, om ni flyttar så är det ett gemensamt beslut, inte bara ditt.

Varför skulle era barn inte trivas där? Små barn är anpassningsbara, dessutom har de hans familj där.

Jag tycker att du först och främst ska ta itu med din hälsa, oavsett var ni bor så måste prio ett vara att du mår bra. Men det känns konstigt om du inte skulle må bättre där, eftersom du skriver att det är era bråk och diskussioner som gör att du mår dåligt.

Anonym (A)

Mon 28 Jun 2021 10:35

#9

Anonym (Vad göra?) skrev 2021-06-28 10:29:28 följande:

Jag umgås med min familj ungefär 1 gång per vecka... Så det skulle ju bli betydligt mer sällan om vi flyttade.

Jag har tänkt tanken på att hyra ut och testa - men det känns så taskigt mot barnen att skapa så mycket osäkerhet - och frågan är om verkligen släpper sitt gamla om man bara hyr ut och inte går all in på en gång?

Vi har i dagsläget ett hus på landet - så skillnaden på så vis skulle inte bli så stor för min del.

Mår barnen bra idag, med en mamma som har ångest och hjärtklappning pga alla bråk?

Anonym (Vad göra?) Trådstartaren

Mon 28 Jun 2021 10:38

#10

Anonym (A) skrev 2021-06-28 10:34:26 följande:

För det första, om ni flyttar så är det ett gemensamt beslut, inte bara ditt.

Varför skulle era barn inte trivas där? Små barn är anpassningsbara, dessutom har de hans familj där.

Jag tycker att du först och främst ska ta itu med din hälsa, oavsett var ni bor så måste prio ett vara att du mår bra. Men det känns konstigt om du inte skulle må bättre där, eftersom du skriver att det är era bråk och diskussioner som gör att du mår dåligt.

Jag är nog rädd för att de fördelar vi har här kopplat till barnen skulle försvinna om vi bodde där.

Han är närvarande med barnen och hittar på mycket saker med dom - Hur blir det med den saken om han har fler att umgås med och mer ansvar kopplat till gårdarna (i såfall vår och hans föräldrars där).

Barnen mår bra i dagsläget för att jag klarar av att vara en bra mamma - Tänk om jag inte trivs där, ångrar vårat beslut och kraschar totalt, detta kommer ju i såfall påverka barnen. Vi kanske fortsätter bråka om detta fast åt andra hållet - bråkar om att han inte följer med och hälsar på min familj så ofta som jag vill etc.

Ja du hör, jag är en orolig själ.

Emotionell utmattning

INNEHÅLL