Hur gör man slut?

Man sätter sig ned och pratar om en sådan här sak. Man förklarar hur man känner och vad man vill. Att man saknar rätta känslorna och att man vill vara lycklig och då behövs det en förändring. Och jag tror verkligen inte att barn är rätt när man tvivlar.

Jag personligen har svårt för människor som ska uttrycka att någon är hela deras liv och att de inte klarar sig utan den personen. Jag skulle få panik och fly direkt.

Självklart kommer det att bli jobbigt för er båda, men det är inte meningen att en person ska vara olycklig för att en annan person ska vara lycklig. Och hur bra känner man varandra om den inte ens märker att sin partner inte är lycklig?

Jag skilde mig efter 25 års förhållande för 2 år sedan och x-maken tittar inte på mig än och säger knappt hej, alla vänner försvann i samma veva både gemensamma och min egen vän. Men jag har överlevt även om jag gråtit många tårar av ensamhet...