Hur ska det gå och hur gick det sen?

Jag fick barn som 20-åring. Vi är gifta idag, jag är under 35 men vi ser ingen skilsmässa i sikte i dagsläget iallafall. Och skulle vi någon gång skiljas så är det nog för att vi mår bäst så.

Skulle din dotter och hennes pojkvän separera när barnet kommer är det ju viktigt att de båda väljer barnets bästa först, dvs. att barnet inte ska behöva pendla och bo på två orter hela tiden.

Ett tips är att din dotter inte skriver under delad vårdnad för pappan förrän det gått några år och förhållandet är stabilt. Det fråntar honom aldrig barnet, barnet behöver ju sin pappa, däremot kan pappan inte bestämma var och hur barnet ska bo.

Det var ju trevligt att höra att ni håller ihop forfarande! Men detta med att inte vilja skriva under delad vårdnad tänker jag säkert skulle uppröra pappan i detta fall. Får de inte automatiskt delad vårdnad för deras gemensamma barn? Om de är sambo men inte gifta. Måste pappan skriva på nåt intyg om faderskap? Har så dålig koll på sånt här då vi aldrig själva varit i den situationen?

Nej de får inte gemensam vårdnad automatiskt, och ja han/de måste skriva under faderskap.

Däremot tycker jag delad vårdnad borde vara en självklarhet om man bor ihop. Annars kan han tex inte vara föräldraledig vilket man vet statistiskt är väldigt bra för jämställdheten och "motverkar" separation.

Mina föräldrar var i ungefär de åldrarna. Mamma 20 när min bror föddes, min pappa 23. Jag är 1,5 år yngre än min bror. De firar 30 år som gifta snart! De har alltid haft en stor umgängeskrets, både vänner med barn och vänner utan. Tur för dem att de fick oss så pass tidigt ändå, för vid 29 gick min mamma in i ett för tidigt klimakterium. De har och har alltid haft god ekonomi, så den biten har aldrig varit något att oroa sig för när vi växte upp.

Jag och min man fick också barn tidigt. Men är för unga för att kunna ge dig en alltför lång prognos Vi är idag 27 och 28. Har fyra barn på 5,5 år, 4,5 år, 1,5 år och 0,5 år. Jag är marknadschef för ett mellanstort företag (skrev färdigt min kandidat medan när första var spädbarn, min magister när andra var spädbarn, sedan jobbat tills trean kom). Min man är VD på ett stort företag. Vi har gjort bostadskarriär sedan vi var 18 och 19 och köpte bostadsrätt. Så för oss går det hittills bra, men jag kan ju inte med säkerhet säga hur det kommer vara om 10 år (även fast jag absolut inte kan tänka mig ett liv utan min man). Han är f.ö. från Australien, så för mig känns det inte som någon stor grej att er "svärson" har föräldrarna på annan ort.

Vänner har vi haft hela tiden! Rikt umgänge. Vissa med barn, andra utan.

Kan också nämna att våra två yngsta barn har kommit till genom provrör, med ägg jag fryste ner efter andra barnet fötts. Kan inte få barn naturligt längre. Hade vi väntat ens till 25 hade det inte blivit några barn här, tyvärr. Det är anledningen till att vi började så tidigt.

Vad skönt att få höra att det kan funka bra också! Jag vill absolut att svärsonen ska vara föräldraledig också så det kommer ju försöka uppmuntra dem till även om inte vi kan styra sånt.