Jag bröt med mitt syskon och det känns bara bra

Du är nog långt ifrån ensam!

Jag har brutit kontakten med både min mor och broder. Jag känner ingen saknad alls heller.

Bröt kontakten med mina föräldrar & syskon för antal år sedan. Flera gånger har dom försökt ta upp kontakten med mig, men jag mår för dåligt varje gång. Vill aldrig ha dom i min närhet igen. Missbruk & psykiska sjukdomar. Syskon som tar föräldrars parti oavsett vad det handlar om. Bråk & missnöje man skyller på allt & alla. Ryktesspridning & där dom påstår till andra att dom bröt kontakten med mig. Försvarar mig aldrig om det. Normalbegåvade kommer förstå varför man valde att bryta med destruktivt när dom lär känna min familj.

Bröt kontakten för länge sen med mina föräldrar.

Nyligen brutit kontakten med min syster också.

Inte ledsen för det alls. Man kommer till en punkt till slut att en mående är tjockare än blod.

Tack för era kommentarer som visar att vi är några stycken som kommit till samma vägval.

Bara för att man är släkt ska man inte acceptera att bli kränkt och dåligt behandlad. Det låter som att TS kommit fram till detta efter en lång ooh jobbig tid och inte såg en annan utväg kring sitt syskon.
Jag undrar dock hur den som till sist blir utestängd av sina syskon tänker. Som tappar kontakt med hela eller delar av släkten. Där inbjudningar till släktkalas inte skickas och telefoner är blockade.

[quote=81220803][quote-nick]Anonym (Bod) skrev 2021-06-30 23:09:33 följande:[/quote-nick]

Bara för att man är släkt ska man inte acceptera att bli kränkt och dåligt behandlad. Det låter som att TS kommit fram till detta efter en lång ooh jobbig tid och inte såg en annan utväg kring sitt syskon.

Jag undrar dock hur den som till sist blir utestängd av sina syskon tänker. Som tappar kontakt med hela eller delar av släkten. Där inbjudningar till släktkalas inte skickas och telefoner är blockade.

[/

Oftast ligger inte problemet enbart hos en person men det är ju enklast att utse en syndabock för att själv slippa ta ansvar för sina handlingar.

Hej ts.

Jag antar att du är ute efter någon form av sympati men tyvärr är det ni gör mot er familjemedlem mobbing. Det låter hårt när du skriver att ni inte längre pratar om den här familjemedlemmen, ungefär som om ni ser personen som död. Det är er familjemedlem men du skriver så kyligt om personen. Det jag funderar på är varifrån allt hat du bär på gentemot ditt syskon kommer ifrån? Är du avundsjuk på syskonet?

Själv ser jag annorlunda på livet efter att min bror dog hastigt. Vi hade en ganska så dålig relation och jag ångrar att jag inte hörde av mig mer och fick umgås med honom medans han fortfarande levde...Jag har flera vänner som sagt upp kontakten med sina familjemedlemmar och vänner och jag brukar alltid säga att livet är för kort för att hata. Det verkar som om man måste förlora någon för att förstå det men det är en viktig insikt.

Jag har brutit med min bror, vi hade bra relation hela uppväxten men på senare år blev han alltmer rasistisk och när jag blev tillsammans med en muslim blev han öppet föraktande och hatisk mot mig också.

Jag vill inte ha folk i mitt liv som inte respekterar mina val, han måste inte älska min man och innerst inne får han förstås tycka vad han vill men jag tar inte skit från honom. Sist vi sågs bråkade vi, det var tre år sedan. Efter det talade vi aldrig mer med varandra och för två år sedan dog min bror. Jag har aldrig fällt en droppe tårar för hans skull, när jag fick dödsbeskedet kände jag absolut ingenting.

[quote=81221852][quote-nick]Anonym (Ljusare framtid) skrev 2021-07-01 15:02:36 följande:[/quote-nick]

Jag vet inte hur du så tvärsäkert kan uttala dig om oss och använda så starka ord. Jag har ju förstås utelämnat alla detaljer av respekt för min familj. Har du egen erfarenhet av liknande situation? Berätta gärna om dessa.

[/

Nej, tack och lov! Jag har två vuxna barn och jag skulle aldrig bryta kontakten med någon av dem oavsett vad, och då har den ena av dem gjort både det ena och det andra som involverar droger. Om du anser att mina ord var hårda så bör du läsa vad du skrivit om ditt syskon, det var hårt.

Jag har inte medvetet brutit kontakten med min bror om man menar ett beslut att utelämna honom ut mitt liv. Däremot har jag noll kontakt med honom. Pratar inte med honom. Träffar honom i princip aldrig, max en gång per två-tre år och då enbart för att göra mamma glad. Jag har inget gemensamt med honom, tycker inte om honom. Jag blir ledsen och upprörd varje gång jag träffar honom och det vill jag helt enkelt inte. Jag är av uppfattningen att man skapar sin egen familj. En del av de som är mina allra närmsta har jag blodsband till, andra inte.