För oss 35+ som försöker bli gravida
ja hur slutar man försöka? Börjar man skydda sig eller tänker man ?det som händer händer?. Den sista inställningen skulle aldrig funka för mig jag skulle analysera allt och tajma ägglossning osv. Jag håller tummarna för att de är er tur snart. Jag har inte följt tråden så länge men har ni sökt hjälp?
här är mensen väldigt väldigt sparsam för att vara jag. Antar att min kropp inte hann bygga upp slemhinnan så bra så hoppas kroppen är med i balans denna cykel. Man borde njuta av att slippa syndafloden men jag vill bara känna mig som mig själv igen.
Vi har inte sökt hjälp. Jag har bara en äggledare efter ett utomkveds som fick opereras för tre år sedan. Efter det blev jag gravid med mitt barn på tredje/fjärde försöket så vet ju att det går, men jag var ju yngre då. Jag har fått en gnagande tanke om att jag borde kolla upp den äggledaren som jag har kvar och kanske få den spolad så att det säkert finns passage. Jag tror att jag ska kontakta privat gyn efter sommaren. Sen kan det ju vara äggkvalitén som ställer till det också. Jag fyller 40 i höst.
Innan mitt utomkveds hade jag ett tidigt missfall 9 månader tidigare så på 1,5 år av försök så blev jag gravid tre gånger när jag då var 36-37 år och nu har det alltså gått 1 år utan graviditet. Jag känner av min ägglossning väl och mensen är punktlig och regelbunden så tycker ju att kroppen fortfarande känns på samma sätt som för några år sedan och det gör det nog lite svårt att förstås att ta in att det ska vara omöjligt nu och att vi ska behöva söka hjälp.
Har ni gjort någon utredning eller sökt hjälp på något sätt?