För oss 35+ som försöker bli gravida

Blankt test idag och jag känner att nää det blev nog inget denna månaden heller. Bara att förbereda sig på att mensen dyker upp på söndag. 

Hur går det? Har du hunnit testa något nu?

Här kom mensen på cykeldag 25, typ som beräknat utifrån min uppskattade ägglossning. Vi tar nya tag på nästa ägglossning.

Förstår att det känns nervöst, men så häftigt att få nå den milstolpen. För mig blev det verkligen så mycket mer verkligt när man fick se att det var en riktig människa där inne som rörde sig och levde om. Mår du bra och så?

Det låter skönt. Man vill ju ha lite lagom med symtom Jag är lite osäker på vad man själv ser på ultraljud i vecka 8? När jag gjorde i vad som då mättes till vecka 5+5 dagar så var det ju liksom bara en prick som pulserade. Det blev iaf en stor skillnad mot upplevelsen av nästa ultraljud där man verkligen såg att det var en liten bebis. Det går ju så otroligt snabbt med utveckligen. Galet! Samtidigt så kan känslan vara att tiden verkligen sniglar sig fram.

Det är verkligen när man tänker tillbaka på allt sånt här som jag blir så säker på att jag vill få uppleva det igen. Att få lära känna en ny liten människa från allra första början. Det är så häftigt. Känner ibland att jag kanske borde släppa önskan om ett barn till och bara vara tacksam över det vi har fått uppleva och allt vi har framför oss, men det är bara att inse att jag är inte riktigt där ännu. Hoppet lever ännu. <3 

Näää, fy sjutton! Förstår att det känns så orättvist. När man fått se hjärtat slå blir detta ju en total käftsmäll. Beklagar så. 

Så trist. Såg ju onekligen bra ut där ett tag. 

Så är man här mitt i ägglossningsveckan igen. Den här processen går både snabbt och långsamt på samma gång. En ny chans kommer ganska snabbt igen trots allt, men samtidigt om man tänker på hur länge som man har försökt ... Räknade just fram att detta är 13:e försöket, minus en cykel där logistiken inte timade för ett försök så egentligen 12 försök. 7:e försöket sedan jag slutade amma. Det är lätt att tänka: "varför skulle det funka denna gång?" 

På plussidan så lägger jag ändå årstiden och att jag kunnat vara ute mycket i solen. Alla tre gånger som jag blivit gravid hittills har varit under sommarhalvåret. Tänker också att det är positivt ju äldre vårt barn får bli innan det kommer syskon, men hade ju aldrig vågat vänta med att börja försöka och ovissheten om det faktiskt kommer att bli något syskon är jobbig att bära just nu. 

Den här cykeln har jag inte känt av ägglossningen så tydligt att jag vågar pricka in exakt när den inträffat, så lite ovisshet med när mensen ska beräknas. I värsta fall utebliven denna cykel, men jag försöker se hoppfullt framåt ändå.

Så trist! Då har du slutat räkna antalet försök förstår jag. Brukar du ha regelbundna cykler så du kan förvänta dig när ni har chans till nästa försök. 

Ja, jag hoppas och tror att vi fått till det bra. Igårkväll kände jag mina vanliga ägglossningssymtom så räknar med att jag fått idag på cykeldag 15. 

Så skönt att du fått bra hjälp och bemötande. Jag har själv väldigt positiva erfarenheter av personal och omhändertagande på gyn. Det är ju illa nog att behöva gå igenom allt det där. Hoppas du får en snabb och bra återhämtning nu. 

Imorgon är det en vecka sedan ägglossningen (troligen) och det är nu mina skenissymtom brukar peaka. Absolut känt lite sug kring livmodern och ömma bröst, men vet ju att det betyder typ nada just nu. Känner mig ändå lite hoppfull och lugn och försöker njuta av den känslan. En del av det handlar nog om att jag tagit tag i lite träning och kost samt börjat äta lite tillskott som jag aldrig testat tidigare. Tillsammans med solljuset så tänker jag att vi har ökade chanser här de närmsta månaderna och att det är helt ok om det inte händer just denna månaden.

Jag har bland annat tänkt att jag ska göra en runstreak under sommarmånaderna så ökar långsamt upp löpningen under maj och det känns nog bara väldigt bra att ha lite mål framåt som jag kan påverka mer om jag uppfyller. Om jag skulle bli gravid nu eller i början av sommaren så kan jag inte gör det jag tänkt och jag känner nästan lite besvikelse när jag tänker så. Missförstå mig rätt: jag blir förstås hellre gravid, men känns bara bra att ha lite annat att fokusera på i livet just nu.

Hur mår ni och hur går tankarna för er andra här i tråden?