Bonusar
Jag lever själv i en bonus relation sedan 20+ år och har och har haft en bra relation till mina bonusar MEN kan ändå förstå och se att alla inte har det så..jag ser inte dessa inlägg från dem som kämpar och har en jobbig relation till sina bonusar som att de inte borde vara i en bonusrealtion..jag ser dessa inlägg som dels ett sätt att bearbeta allt som är jobbigt, att få tips och idéer om hur man kan tänka och även få hopp från andra som haft en tuff period att det kan ändra sig , det kan bli bättre. Gemensamt för de flesta som har en ansträngd realtion till sina bonusar är att de finns en bioförälder som inte ser och förmedlar till sina barn att hens nya partner är en extraförälder med lika mycket mandat att bestämma och sätta regler i deras gemensamma hem som hen själv har..att de två är ett team inte att föräldern och barnet är ett team och den " nya" står utanför och bara ska anpassa sig och serva bonusen ( och Exet) en partner som inte klara av att säga till sitt Ex " jag måste kolla med NN innan jag lovar att YY kan komma hela påsklovet trots att YY egentligen skulle vara hos dig eftersom jag jobbar och det är YY som är hemma" utan istället bara lovar att barnet ska komma och förutsätter utan att kola av med sin partner att det är ok...att partnerna bara ska släppa sina planer ,ge upp sin lediga tid och ställa upp och ta barnen när båda biologiska föräldrarna jobbar
Jag misstänker att du håller med mig, men ett gott råd till er alla som är på väg in i en relation med någon som har barn eller om ni själva har barn. Om det inte fungerar i början, så kommer det inte fungera längre fram heller.
Välj istället att vara särbos.
Det är inte bara vi vuxna som ska trivas med varandra, det är fler som är involverade.
Personligen skulle jag inte vilja leva med en person som jag inte trivs med, vare sig det är barn eller vuxna, det stämmer nog med barn också