Ni med försigkomna barn

Ni kan ansöka om att hon får börja i åk 1 istället för f-klass. Det är absolut inget ovanligt. Kanske lite sent påtänkt då skolan vill kolla med förskolan om dom anser att barnet är redo och undersöka om det är det bästa för barnet.

Jag har själv en dotter som är 4 och läser, skriver och räknar i nivå med åk 2. Så jag har gått runt i samma tänkbar. Dock så är tidig start inte alltid bäst. Den sociala mognaden, viljan osv spelar roll. I f-klass så tränar man mycket skolförberedande ex hur man står i kö, lägger upp mat i matsalen, hanterar skolmaterial, socialt samspel mm

Det finns olika tester som kan göras för att se om hon är mogen för åk 1.

Jag har blandade erfarenheter av elever som bytt årskurs? för en del har det gått toppen, andra sämre. En kollegas dotter startade ettan ett år tidigt och gick just ut nian (jag hade henne) med A i allt. Sen har jag också haft elever som kanske knäckt läsning tidigt och var flitiga, men inte tillräckligt mogna i abstrakt tänkande eller resonemang för att nå toppbetyg på högstadiet. Alltså de var mellan E-C i sina ämnen. En del elever hänger inte med i den sociala mognaden och får det lite besvärligt i sin klass ibland, kommer i puberteten ?senare? (alla andra är ju äldre?. Samtidigt är ju utmaning viktigt. Jag har haft elever i matematik som läst mer än andra elever. Då har de dock varit särbegåvade i just matematik. Inte bara allmänt jämnbra.

En helt annan aspekt är att samhället är anpassad efter att du ska vara klar med skolsystemet efter du är myndig. Jag hade en tjej som startade högskola med mig som inte ens fyllt arton?. Nollningen var nog sådär kul och studenlivet. Hon hoppade av tillslut men tror mer för att hon inte kände sig trygg med flytt och bo ensam. Hon hängde med oss och så, men jag som var hemma hos henne noterade att hon hade det besvärligt med att klara att bo själv.

Det är svårt på högstadiet att hoppa kurser då du missar stoff som krävs för förståelse i t.ex. NO-ämnena som jag undervisar i. Svårt att förstå kemiska bindningar och mol om du inte läst om atomens delar och uppbyggnad för exempel. Men i matematik är det lättare då vi gör nästan samma stoff flera gånger. Vi har nivågrupperat på vår skola så vi utmanar dock snabba grupper mycket ändå. Ser jag på de elever jag satt A i alla NO-ämnen har jag ändå presenterat många uppgifter som vart lite för svåra eller tagit tid för dem att greppa. Är nog mest hos läraren att ta tag i det med utmaningarna. Problemet är ju dock om man får obehöriga lärare som kanske knappt klarar stoffet själv..

Först och främst, grattis! det är inte alla förunnat att ha det så lätt för sig.

Eftersom du skriver på FL, så vill du ju ha andras åsikter. Här är min:

Så länge dina barn kämpar på i skolan och inte är alltför understimulerade, så hoppas jag att skolan klarar att anpassa skolgången. Jag tycker barn ska få vara barn så länge som möjligt. Med dom förutsättningarna dina barn har så lär det gå bra för dom i vuxenvärlden ändå.

Viktigaste faktorn är nog kompisar. Lyft inte ur dom ur sitt sammanhang i klassen bara för att hoppa upp ett år. Om dom däremot har kompisar i klassen över som dom hänger med. Då är jag mer positiv till det.

Problemen som kan uppstå handlar mer om mognad än kunskap om man väljer att hoppa upp.
Bara för att man är snabbare och smartare än jämnåriga teoretiskt är man oftast inte mognare utan det kommer att slå tillbaka i puberteten, vid "moppeålder, körkort, studenten osv.

Bättre att kräva att skolan har specialuppgifter som barnen kan utföra när de är klara med de ordinarie så de ändå kan gå i samma klass som jämnåriga.

Det är ärligt talat inte mycket att gratulera, det är väldigt jobbigt för den äldsta att alltid känna sig annorlunda och på en helt annan nivå än de hon förväntas spendera dagarna med. Hon är mentalt flera år äldre än dem.

Att tvinga dem att göra för lätta uppgifter innan de utmanas är att döda deras motivation. Jag vet att många resonerar som ni, men det är inte så det fungerar i praktiken, iaf inte för mina barn.

Min dotter ligger också före i skolan. Inte lika mycket som din dock. Jag tycker att skolan är dålig på att anpassa. De enskilda uppgifterna anpassas, men genomgångarna är dödligt tråkiga. När läraren ska förklara multiplikation för tionde gången och barnet kunde det redan innan de ens började med det i skolan, ja, då är det inte kul. Hon tappar lusten och vill inte gå till skolan alls. Men hemma tränar hon matte bara för att det är så roligt.

Jag förstår mao precis när du säger att det inte är något att gratulera. Inte så som svensk skola ser ut idag.

Vi har däremot aldrig funderat på att flytta upp vår dotter en årskurs och det beror på att hon i övrigt är lite omogen för sin ålder.

Man kan flytta upp i vissa ämnen och läsa tex matematik med högre klasser. Det kan vara en mellanlösning.

Att flytta upp en årskurs eller två innebär lite småstrul utanför skolan. Någon nämnde möjligheten att läsa på högskolan, få studiemedel och eget boende när man tagit studenten. Åldersindelning i idrott är en annan. Moped, körkort, se barnförbjuden film, gå på krogen. Barnet kommer att ligga konstant efter sina klasskompisar. Man kan säkert komma förbi sånt, men ett glapp blir det nog ofrånkomligt. Men det kan ju vara värt det.

Hej,

Dina barn är med största sannolikhet särskilt begåvade. Det är extremt viktigt att de får anpassning i skolan och livet för att inte må dåligt.

Det finns nätverk och sammanhang för de här barnen, ta kontakt med filurum, mensas gcp (gifte child program) och riksförbundet för särskild begåvning.

Tyvärr är svenska skolan oftast inte alls kompetent att ta hand om de här barnen, så mycket ansvar ligger på föräldrarna för att kämpa för barnens rätt.till utbildning. Det är så bra att du vill hjälpa dem!

Stort lycka till!

Håller helt med och vill lägga till att även barn som mina - som inte är särskilt begåvade utan bara lite mer snabblärda - inte heller får den stimulans som behövs. Känns som att undervisningen hela tiden anpassas efter de som ligger strax under medel. Så var det när jag gick i skolan också.

Jag har funderat på om det skulle bli bättre om skolan blev statlig igen.

En viktig sak att tänka på är att det inte bara är själva skolarbetet som ´har betydelse för om man bör flytta upp en klass eller inte. Bara för att man är duktigt i skolämnena innebär det inte att man passar känslomässigt och i övrig mognad med de som är äldre och då kan skoltiden bli en lång kamp för att passa in med den biten. 

Har en flicka i min dotters klass (de har nyss gått ut sexan) som är ett år yngre än de andra och nu sista åren har det blivit så tydligt att hon är yngre än de andra och har hamnat i ofas med resten av klassen. De andra tjejerna har börjat få mens och är i full pubertet med allt vad det innebär, och den här tjejen är långt efter i det och hamnar mer och mer utanför eftersom hon är i en helt annan fas än de andra. Min dotter är i lite omvänd situation då hon är född tidigt i januari och därför i princip jämnårig med de som går i klassen över henne. Hon går ändå med sin årskull och är en av de äldsta i klassen vilket är bra för henne. Hade hon fått börja ett år tidigare hade hon varit en av de yngsta vilket jag tror varit sämre för hennes utveckling. 

Det kan såklart bli bra, men tänk på helheten, inte bara skolämnena när du tar ett sånt beslut. 

Om glappet är så stort mot andra i samma ålder, så förstår jag att det känns tufft.

Finns det inte skolor för specialbegåvade? Alltså, inte bara för att man är bäst i klassen, utan för dom med särskilt hög kompetens.

Skolan är tyvärr ofta dålig på att anpassa undervisningen för de barn som har väldigt lätt för sig.

Enligt skollagen ska de anpassa undervisningen och även utmana de duktiga eleverna, men det funkar inget vidare för det mesta.

Kolla Mensa, Filurum och Matteklubben för att hitta nätverk som kan stimulera barnen.

Finns också möjlighet att få en mattementor: www.intize.org/sarskild-begavning/

MIn son som varit understimulerad i matte i stort sett hela låg- och mellanstadiet ska äntligen få en matematiklärare som verkar vara redo att differentiera undervisningen och även stimulera de elever som har lätt för matte.

Något år kom sonen fram till att han lärde sig mer matte av mig genom 10 minuters diskussion om negativa tal än vad han hade lärt sig hela året i skolan. 

Även om det kan funka att hoppa upp en klass är det just den sociala mognaden som ibland blir ett problem. Dessutom är det inte ovanligt att särbegåvade barn ändå behöver extra stimulans kort därefter. Det är oftast inte särskillt bra att gå i en klass där man är flera år yngre. 

Kan vara bra att fråga skolan vilka åtgärder de ska sätta in rent konkret. Att bara få böcker för nästa årskurs är inte undervisning. 

En kompis dotters skola körde med diagnostiska prov för att se var barnen låg i olika moment i matematik. Sedan fick de kortare genomgångar och fick jobba på sin nivå. 

De hade också nivågruppering i matematik och svenska, vilket gjorde att vissa barn fick svårare uppgifter och andra fick lite mer stöd. Tyvärr är det ovanligt och istället får de duktiga barnen vänta in andra och vara stödlärare.

Tror också att många lärare har svårt att förstå de barn som har extremt lätt för sig. Har en stark känsla av att det inte alltid är de studenter som har lättast för sig som väljer att bli lärare. Om man själv upplevt att man behöver räkna många tal för att förstå och automatisera olika koncept är det svårt att förstå elever som förstår relativt komplexa begrepp direkt och som inte behöver så mycket mängdträning. 

Så min klasskompis som fick mens när hon var 18 skulle hoppa ner några klasser eller? Herregud, sånt där är bagateller och ibland är det flera års skillnad både mentalt och kroppslig "trots" att barnen är lika gamla.

Det händer så mycket i tonåren att även om hjärnan är på kunskapsmässigt samma nivå som någon som är 4-6 år äldre så är inte nödvändigtvis resten av en det, men det märker man inte förrän "efteråt". Även om det är superkul och intressant på ett akademiskt plan att börja universitetet när man är 14-15 så är det inte så jättekul rent socialt. 

Har du nån tanke kring vilken klass som är "bäst" att hoppa över?

Hur anpassar skolan bäst? Vad bör man kräva? (Nu tänker jag framförallt lågstadiet).

Många verkar besvikna på skolan men tänk vad olika det kan vara. Nu är min dotter fortfarande rätt liten (8 år) men hon har haft fantastiska lärare som har lyckats utmana henne samtidigt som hon är en del av klassen.

De gjorde till exempel ett projekt där de skulle göra stapeldiagram om olika saker i deras närmiljö och medan hennes klasskompisar gjorde undersökningar och färgglada staplar om favoritglassar och antal bilar av olika typer som körde förbi, fick dottern jobba med medelvärden, medianer, typvärden, procent och andra koncept. Jag är sjukt imponerad över hur de lyckades hålla ihop klassen med ett tema och ändå låta alla jobba på en nivå som passade dem.

Helt vanlig kommunal skola i medelklassområde i mellanstor stad.

Så kul att få höra er som har positiva erfarenheter också!

I min dotters klass har det fram till nu funnits en elev som efter sommaren byter till särskola. Jag kan tänka mig att det barnet har tagit rätt mycket av lärarens tid i anspråk de lektioner han varit med klassen och inte sin resurs.

Nu efter lovet kommer hon i klassen istället ha ett barns namn vars namn jag lärt mig eftersom jag så ofta hört det ropas argt på skolgården... Det är inte ett lätt jobb de har, lärarna. Man blir så imponerad av de som är duktiga!

Jag tänker att någonstans årskurs 2-5. Det är bra att utvärdera med hjälp av NP. Som lärare hade nog jag gjort NP ett år tidigt med eleven i år 2 och sen om det kändes rätt låtit hen börja år 4.

Tycker Jenny gav bra exempel. Strax ovan. Samma problem men med mer djup. Att låta eleverna självständigt rinna iväg utan undervisning/genomgångar blir sällan bra. I matematik använt det jag rika problem och för NO-ämnen kan man oftast rätt lätt fördjupa. Förmågorna är generella. Att analysera och resonera kan du göra på allt stoff. Att ta fram svårare stoff i samma ämne är ganska lätt?

Tänker att man ska vara försiktig med barn som lär sig utantill bra. Högstadiet och gymnasiets kunskapskrav ställer stora krav på mognad i analytisk förmåga. Också ganska stora krav på omvärldsmedvetenhet skulle jag säga? en del är skickliga läsare med gott minne, men stöter på patrull när kraven ökar på högstadiet. Kanske just för att man inte följer nyheter som en tonåring eller har mognaden att förstå hur politik lite fungerar? naiva kanske? Även i NO ska du kunna resonera om varför åtgärder i klimat inte genomförs t.ex. , minst sagt komplexa frågor.

Denna läroplanen har ju fått kritik för just det. Å andra sidan är det den vi har att förhålla oss till nu.