Uppsagd pga arbetsbrist - vanlig överenskommelse?

2 år anställning varav sista året föräldraledig. Omorg. i en stor organisation där de var tvungna att matcha mig mot en massa jobb där de egentligen ville anställa spetskompetens utifrån. För att slippa göra omplaceringsutredning gav de mig erbjudande om arbetsbefriad uppsägningstid+avgångsvederlag på en månadslön.

Jag tackade givetvis nej och kontaktade facket. Facket var till mycket liten hjälp förutom att hotet om stämning vid felhantering ju blir mer verkligt när de blandas in. De förklarade mitt case som förlorat trots att jag presenterade domar och lagar som talade till min fördel. Enligt facket är det mycket lätt för företaget att komma undan en omplacering om de vill. Egentligen kan de inte göra någonting åt det i princip.

Men eftersom jag stod på mig och försedde facket med information som ombudet kunde upprepa till min arbetsgivare, kom till sist ett nytt erbjudande efter många om och men.

Slutresultat blev förlängd uppsägningstid med 2,5 månad och arbetsbefriad hela perioden. Ingen avräkning på lön om jag skulle hitta annat jobb under tiden. Givetvis fulla förmåner under tiden.

Hade arbetsgivaren stått på sig hade jag dock förlorat. Facket var inte beredda att gå till ad trots att det var uppenbart att arbetsgivaren försökte fula sig på en mängd olika sätt.

Jag har tidigare i livet jobbat i ett av de största byggbolagen och handskades med den här typen av ärenden mellan varven. Grundmallen var att arbetare och lägre tjänstemän erhöll 5-månaders lön. De med högre position eller sådana man ohyggligt gärna ville bli av med startade förhandlingarna med 1 år full ersättning. 

Jag blev av med jobber pga arbetsbrist efter sju år på samma jobb. Jag fick sex månaders uppsägningstid som var arbetsbefriad. Jag fick behålla den lönen även om jag fick jobb någon annan stans. Om första jobbet efter arbetslösheten var för samma arbetsgivare skulle jag dock inte få behålla pengarna.

Jag fick ett jobb omedelbart någon annanstans, men trivdes inte där. Efter tre månader fanns det en ny tjänst på mitt gamla jobb men i en annan stad. Jag tog det jobbet. Då krävde arbetsgivaren sina pengar tillbaka. Jag fick leva på existensminimum i sex månader för att kunna betala.

En jurist sa att de inte hade rätt att göra så, men att om jag ville ha jobbet så fick jag bita i det sura äpplet.

Den arbetsgivaren hade jag inte jobbat för, jag förstår att man kan befinna sig i ett underläge ekonomiskt med det där är att krypa och inger inte ett framtida förtroende för den arbetsgivaren. Riktigt illa enligt mitt sätt att se på saken. 

Fick till 6 månaders lön, arbetsbefriad.

Har varit med om att min arbetsgivare blivit uppköpt av ett amerikanskt bolag.

Min tjänst skulle inte försvinna men flyttas till Texas. Jag blev erbjuden att flytta men tackade nej.

Efter långa diskussioner landade vi i 18 mån arbetsbefriad uppsäg intagit med full lön och förmåner. Jag hade nytt jobb efter tre så femton månader med dubbel inkomst.

Har varit med om att min arbetsgivare blivit uppköpt av ett amerikanskt bolag.

Min tjänst skulle inte försvinna men flyttas till Texas. Jag blev erbjuden att flytta men tackade nej.

Efter långa diskussioner landade vi i 18 mån arbetsbefriad uppsäg intagit med full lön och förmåner. Jag hade nytt jobb efter tre så femton månader med dubbel inkomst.

Spontant din uppsägningstid till dubbla uppsägningstid arbetsbexriad utan återbetalningsskyldighet.

Berätta gärna lite mer, så kan du bättre svar