Ni som varit på gränsen till utmattning

Jag vet inte riktigt om jag verkligen lyckades, min stresstålighet är mycket lägre nu än den var innan, tror inte den blir bättre igen.

Jag var tvungen att vara väldigt tydlig mot både ledningen och mina anställda, jag var genuint ärlig och förklarade läget och varför jag själv upplevde att jag kommit dit.

Tog en veckas ledigt, omorganiserade på jobbet och fördelade ut en del av mina ansvarsuppgifter.

Ledigheten användes till att analysera mitt egna beteende och lägga upp en plan för att inte riskera att gå för långt

Mina fyra fallgropar var dessa -

Jag tog allt personligt, medgång som motgång.

Jag vill bevisa för både kignajälv och alla andra att jag är kompetent, duktig och att jag löser alla utmaningar.

Jag tog på mig arbetsuppgifter för att underlätta för andra

Jag släppte på grund av ovanstående inte arbetet på fritiden.

Min egen lösning på mitt problem blev -

Ändra tankesätt - ett jobb är ett jobb, jag kan inte lösa alla problem åt alla och absolut inte på min fritid. Familjen går före allt.

Stänger av synkning mail på fritid.

Stängde av företagstelefonen på fritiden (under en period)

Strukturerar min arbetsdag, gör en punktlista med uppgifter, detta för att se att jag faktiskt gör en jäkla massa som inte alltid märks.

Ber om hjälp då jag känner att det blir för mycket.

Ovanstående fungerar för mig, men det bygger på det jobb jag har och att jag har i princip full frihet att delegera uppgifter och styra arbetet själv.

Något som inte ska förringas är privatlivets påverkan av detta. I mitt fall var det jobbet som var den utlösande faktorn, en av mina anställda höll på att gå in i väggen pga privatlivet. Här lyckades jag fånga upp det i tid och med hjälp av företagshälsovården förhindra en total kollaps.

Mitt tips är iaf att ta reda på vad som orsakar problemet, var tydlig/ärlig och var inte rätt för att säga ifrån.