Massinvandringen har skapat en försörjningsbörda för den del befolkningen som arbetar så stor att den hotar hela Sveriges ekonomi och kommer att utvecklas till en fullskalig samhällskris. Det menar nationalekonomen Andreas Bergh. Enligt honom är det emellertid bara att gilla läget och acceptera att vi måste arbeta till 75 års ålder och samtidigt få lägre pension och ändå kommer krisen inte att kunna undvikas. ?Det finns ingen lösning? på den demografiska utmaningen, hävdar han.
Allt färre måste försörja allt fler. Så har trenden varit länge men främst har den tillskrivits att vi lever längre och att födslotalen sjunker ? man har talat om utmaningen med ?en åldrande befolkning".
Det har emellertid varit en ekvation som kunnat pareras genom den tekniska utvecklingen som gjort att det krävs färre manuella arbetstimmar i produktionen med automatisering och robotisering. Med AI:s intåg breddas utvecklingen med ett ökande antal bortrationaliserad jobb också till tjänstesektorn.
De vars jobb försvunnit har kunnat sugas upp på arbetsmarknaden genom att nya typer av jobb har skapats. Utbildningsnivån på de som friställts har varit så pass hög att detta varit möjligt.
Ny situation med hög invandring
Så förhåller det sig inte med den stora och fortfarande kraftigt växande andel av befolkningen i Sverige som utgörs av utomvästliga migranter. Dessa cementeras på grund av låg eller obefintlig utbildning och andra integrationsproblem i ett permanent utanförskap och som en galopperande försörjningsbörda för svenskarna.
Enligt nationalekonomen Andreas Bergh på IFN och Lunds universitet håller denna demografiska trend på att utvecklas till en fullskalig samhällskris som hotar hela Sveriges ekonomi.
Dessutom ?finns det ingen lösning? på hur man kan minska denna arbetsbörda, hävdar Bergh. Vi kan inte bli av med den. Tvärtom kommer den att öka ytterligare kraftigt.
Det vi som arbetar måste göra är enligt nationalekonomen att acceptera utvecklingen, spotta i nävarna och fortsätta jobba upp till 75 års ålder ? minst. För inte heller det kommer i framtiden att räcka för att försörja alla som inte arbetar, vilket i huvudsak är utrikes födda och deras barn vars skolresultat i snitt är på en så låg nivå att de inta kan ta sig in på den i Sverige alltmer kvalificerade arbetsmarknaden.
? Om det ser tufft ut idag, så är det ingenting mot hur det kommer att bli, förklarar Bergh för TN.
Samtidigt som vi som arbetar kommer att tvinga göra det betydligt högre upp i åldrarna, måste vi också acceptera en försämrad ekonomi. Det handlar enligt Bergh om ytterligare försämrade pensioner den dagen vi ändå kan sluta jobba, men också en urholkad välfärd i spåren av den genomgripande ekonomiska samhällskris som ändå kommer att infinna sig.
Arbetslöshet har alltid funnits men som arbetslös kan man stå nära eller långt ifrån arbetsmarknaden. Tidigare dominerade den andel som relativt snabbt kom i jobb efter att ha blivit arbetslösa. Idag är det tvärtom ? hela 70 procent av de som är arbetslösa står så långt ifrån arbetsmarknaden att utsikterna för att de någonsin ska komma i arbete är försvinnande små.
Man talar i dessa sammanhang också om den så kallade försörjningskvoten. Den ligger för landet som helhet idag på 77, vilket innebär att knappt en fjärdedel av befolkningen ska försörja drygt tre fjärdedelar.
I de delar av Sverige där den demografiska utvecklingen och utmaningen gått längst är kvoten än mer alarmerande, runt 90. En av tio ska försörja de övriga nio.
I siffran ingår personer som av naturliga skäl inte arbetar; barn, gamla och sjuka. Men andelen som är i arbetsför ålder men ändå inte arbetar har ökat kraftigt och fortsätter att göra det de närmaste 50 åren. Det enligt prognoser från Ekonomifakta.
? Det är inte orimligt att människor behöver jobba upp till 75 års ålder, tycker Bergh men konstaterar att det ändå inte räcker för att få ekvationen att gå ihop.
Han påtalar också att samtidigt som arbetslösheten är hög, skriker delar av arbetsmarknaden efter folk. Att det ser ut så beror på att en allt större andel av de arbetslösa inte har den utbildning som krävs för de befintliga jobben.
Han sticker inte under stol med att lejonparten av dessa är utrikes födda eller har invandrarbakgrund. och det är alltså enligt nationalekonomen en utveckling som kommer att fortsätta och som det inte finns någon lösning på.
Innan massinvandringsepoken gick utvecklingen mot arbetstidsförkortningar; kortare arbetsdagar, två lediga helgdagar och längre semestrar. Tanken var att den trenden skulle fortsätta; det har talats mycket om att införa sex timmar arbetsdag.
Men så som den demografiska utvecklingen varit är detta inte längre möjligt, konstaterar Bergh. Tvärtom måste vi som jobbar ställa in oss på att arbeta mer än tidigare för att försörja det stadigt ökande antal som inte jobbar.
Om vi inte gör det kommer skatteintäkterna för att finansiera välfärden inte att räcka. Detta eftersom de offentligfinansierade välfärdstjänsterna är tillgängliga för alla, oavsett man bidrar till dem genom att betala skatt eller lever på skattemedel i form av försörjningsstöd.
Även pensionerna skulle försämrar ytterligare kraftigt, om vi införde sex timmar arbetsdag, förklarar Bergh för TN. Men inget av detta är något att göra åt, menar han samtidigt.
? Jag tror inte att det finns någon lösning.
Bergh tycker också i grunden att det är bra om pensionerna urholkas. Om det inte går att leva på pensionen tvingas fler arbeta mer och längre.
? Jag hoppas att politikerna låter det slå igenom, för det innebär att det finns ett kraftigt incitament att jobba längre och senarelägga sin pension.
Bergh ser framför sig också att vi utöver de pengar vi när vi arbetar pytsar in till pensionssystemet också kommer att behöva spara undan pengar privat för att kunna överleva ekonomiskt på ålderns höst. Han utesluter heller inte en delvis återgång till hur det var innan det fanns några pensioner och hur det fortfarande ser ut i lågutvecklade länder där försörjningsansvaret för de gamla hamnar på deras barn.
Man kan enligt nationalekonomen också skära ned på delar av den skattefinansierade samhällsservicen och nämner som exempel skolan och barnomsorgen. Bergh menar att det är möjligt i takt med att barnafödandet minskar. Eller så får man höja skatten.
Den här demografiska utmaningen är inte unik för Sverige utan finns också i många andra länder som fört en liknande migrationspolitik. Sverige är illa ute, berättar Bergh, men det finns länder där det är ännu värre. Men värre kommer det att bli också i Sverige, konstaterar han.
? Invandring kanske inte är någon hållbar lösning, för det som händer är att vi förvärrar problemen, säger han till TN.
Bergh menar också att fokuset på problemen med invandringen på senare tid legat på gängkriminaliteten, något som lett till att de ekonomiska utmaningarna som migrationspolitiken medför hamnat i skymundan.
